Fritidskortet ska ge fri tillgång till aktiviteter som exempelvis idrott, musik, teater, dans, scoutverksamhet och föreningsverksamhet. Särskilt barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll ska med fritidskortet få förbättrade möjligheter att delta i fritidsaktiviteter. Dessa hushåll är starkt överrepresenterade i det som RF med en problematisk etikett kallar ”idrottssvaga områden”. 

En rad gamla reformer

Regering och riksdag har tidigare genom en rad reformer – Handslaget, Idrottslyftet, Idrott för nyanlända och asylsökande (och inom denna Storstadssatsningen) samt Idrott i segregerade områden uppmuntrat idrottsrörelsen att utveckla nya arbetssätt och metoder. 

I de utvärderingar som gjorts konstateras dock att ett sådant nytänkande utgör undantag bland projekten inom dessa reformer. I allt väsentligt har barn och ungdomar erbjudits ”more of the same” – som exempelvis att träningslägret kan innehålla tre övernattningar istället för två. 

De som har tackat nej till idrotten sedan tidigare ändrar sig inte på grund av denna typ av erbjudanden. Detta har förmodligen bidragit till att den nedåtgående trend vad gäller aktiva och aktiviteter inom barn- och ungdomsverksamheten har bestått under 2000-talet. 

Extra tydligt blir detta i områden där idrottsföreningarna både är färre till antalet och mindre till medlemsantalet. En studie av nyanlända barns och ungdomars uppfattningar om och upplevelser av föreningsidrotten i Sverige visar att 25 procent deltog i föreningsidrott, att 19 procent hade deltagit men sedan slutat, och att 56 procent aldrig idrottat i en förening i Sverige.

De 25 procenten kan enligt forskarna jämföras med att cirka 50 procent av ungdomar med svensk bakgrund idrottar i en förening. Det verkar finnas ett behov av nya slags föreningar, med medlemsaktiviteter som attraherar för idrotten nya grupper av barn och ungdomar. Det börjar nu växa fram sådana exempel. Ett gemensamt drag är att deras verksamhet snarare kan kallas för idrottslik än idrottslig. Den traditionella tävlingsidrotten står då inte i centrum, i många fall saknas den helt.

Önskar "förnyare"

De södra och västra distrikten av Svenska Basketbollförbundet vill tillhöra dessa förnyare. De startar nya sociala idrottsföreningar i ”idrottssvaga” bostadsområden. Med bas i lärdomar från flera års socialt arbete vill man utveckla konceptet Hemmaplan-förening, som adresserar idrottsrörelsens frånvaro inom utsatta områden på ett sätt som är strukturerat, systematiskt och storskaligt.

Hemmaplan-föreningar ska utgöra en ny form av idrottsförening, med en verksamhetsidé och en ekonomisk modell som är anpassad till förutsättningarna inom socioekonomiskt utsatta områden. Verksamheten har stöd från Allmänna Arvsfonden. 

Hemmaplan-föreningarna är multisportföreningar, men är inte uppdelade i sektioner med tillhörighet i olika idrottsförbund. Detta innebär att de inte kan bedriva traditionell tävlingsverksamhet. Individer och grupper som vill tävlingsidrotta erbjuds istället en överslussning till partner- eller samarbetsföreningar. Utöver basket och andra idrotter bedriver föreningarna läxläsning, ledarutbildning av unga ledare från området (inte bara till den egna föreningen), och man anordnar lovverksamhet.

Den lokala förankringen är utgångspunkten och samtliga ledare har en tydlig anknytning till området. Man söker samverkan med lokala aktörer – som stadsdel, fritidsförvaltning, skolor, polis och socialtjänst – såväl som föreningar, nätverk och näringsliv (tex fastighetsbolag). 

Hemmaplan-föreningen är tänkt att fungera som en social förändringsfaktor inte bara för ett barn, en familj eller en skola, utan för ett helt bostadsområde. Barn och ungdomar välkomnas in i föreningen som deltagare även om de är nybörjare, och ges möjlighet att bli ledare och växa med ledarskap och socialt ansvarstagande i ett stimulerande sammanhang.

Söker flera föräldrar

Man eftersträvar också att föräldrar och andra boende i området ska involveras i föreningens gemenskap som funktionärer i föreningens arrangemang och events, samt i sociala verksamheter som bedrivs vid sidan om idrottsaktiviteter, som dans och matlagning. 

Det är en öppen fråga om regeringens nya fritidskort kan bidra till att det växer fram flera hemmaplansföreningar. Det gäller att undvika debaclet från 2014 när regeringen införde en fritidspeng med samma mål – att förbättra möjligheterna för barn i ekonomiskt utsatta familjer att delta i organiserade fritidsaktiviteter i samma utsträckning som andra barn. Efter att kommunerna fått 40.5 miljoner i statsbidrag men endast betalat ut 1.7 miljoner i stöd avvecklades fritidspengen 2016.