Årets förlust för driftsbolaget för Friends Arena blev 203 miljoner kronor. Men frågan är vad som ske med ägarbilden i framtiden. Foto: Fredrik Sandberg, TT

För det första. Ekots s.k. avslöjande om att Svenska Fotbollsförbunds skulle ha ljugit i sitt bokslut kan ni glömma, Ekot har skitit i det blå skåpet. 

De och deras s.k. expert la inte ner tid nog för att förstå hur Svenska Fotbollförbundet gjort i 20 år med redovisningen och förstod inte skillnad mellan koncern och förbund. De har aldrig tagit in intäkter från extraordinärt i den vanliga budgeten, vare sig intäkter från VM eller Råsunda, och sedan har de använt de pengar till speciella projekt. 

Spekulation mot blivande facit

Det blir därför en bokföringsteknisk förlust när fonderade pengar har använts till det de sparats till. Det finns många skäl att kritisera Svenska Fotbollförbundet runt Friends Arena, men den här gången är de totalt oskyldiga och skall snarare berömmas för tydligheten i siffrorna.

Årets förlust för driftsbolaget för Friends Arena blev 203 miljoner kronor. Vi vet inte resultatet i fastighetsbolaget än och vi vet inte omsättningen i respektive bolag. Först framåt juni lär vi kunna få de siffrorna.  Det blir spekulation och bedömning i det jag skriver nu, men om tre månader får vi facit och då kan jag uppdatera den här krönikan med fakta (och erkänna mina fel och brister).

Swedish Arena Management AB (SAM) som driftsbolaget heter bör hamna på en omsättning runt 180 miljoner om de dragit in lika mycket per besökare som AEG gjorde ifjol. 

Orimligt stor hyra

Den normala kostnadsmassan bör ha legat på ca 170 miljoner, därav normal hyra på 75).  Om vi då räknar med ca 30 miljoner i kostnader av inkörningskaraktär hade en normal förlust legat på 20 miljoner. 

Skälet till begreppet ”normal” kostnad ovan är att i vanliga fall betalar driftsbolagen en hyra utifrån sina intäkter. Driftsbolag gör oftast ett ganska mediokert resultat på -10 procent till + 10 procent, ökar de sina intäkter får fastighetsbolaget mer i hyra också. Friends Arena har gjort tvärtom. Här betalar driftsbolaget en orimligt stor fast hyra för att ägarna i fastighetsbolaget skall nå ett bättre resultat. 

Skillnaden på 183 miljoner i resultat består då av denna höga hyra till fastighetsbolaget som då hamnar på ca 250 miljoner eller 7,5 procent av vad arenan kostade att bygga. Det är en siffra enligt tidigare kommunicerade beräkningar så den bör vara hyfsat korrekt.

Då kan arenan gå med vinst

Med den hyran är fastigheten värd 3 miljarder, men vad händer med fastighetens värde om vi räknar utifrån hur mycket pengar som fastigheten kan generera, dvs ca 75 miljoner. Då får vi med samma direktavkastning ett värde på 900 miljoner.

Med bedömningar som grund så är Friends Arena idag värd 800-1000 miljoner. Dvs betalar man det priset för fastigheten kan man få en avkastning som gör att man går med vinst efter räntor, underhåll och avskrivningar. 

Nu gör olika bedömare analysen att arenan behöver 200-300 miljoner i tilläggsinvesteringar. Jag lägger mig på den lägre nivån och bedömer dessutom att hälften ger ökade intäkter, dvs inte påverkar värdet på fastigheten negativt. 

Så kan parterna agera

Slutsatsen är då att Friends är en väl fungerande kommersiell arena om den köps för 800-900 miljoner. Då har 2 miljarder försvunnit och det måste hanteras. Det är faktiskt inte så svårt.

Fotbollförbundet har inga problem med att sälja sina 22 procent av arenabolaget för en krona om de slipper fortsatta förluster som delägare av driftsbolaget. De blir av med pengar som inte fanns, dvs var låsta i Råsunda och som inte hade uppstått utan byggandet av Friends. 

Solna stad har råd med smällen på ett par hundra miljoner för aktierna, medan de har en svårare sits när det gäller lånen då de är ensamma om att ha en borgen såväl som ha pengarna. Solna stad är rik och de kommer att tjäna miljarder på arenastaden så de kan ta smällen även om de nog blir den som betalar mest.

Fabege som har som affärsidé att tjäna pengar på att äga fastigheter är den i ägarkonstellationen som är den naturliga helägaren. De tar 900 miljoner i värde och upp till 500 miljoner i lån om frågan ställs.

Jernhusen gör en liten förlust men kan som statligt bolag bära den och de har gjort vinster på marken som kompenserar. 

Peab kan också ta smällen. Deras intäkter från arenastaden bär den tio gånger om.

Folksam har självfallet också råd. Deras inhopp är dock mycket komplext, på gränsen till etiskt den stora kostnaden för Folksam är inte ev förluster på arenan, utan effekterna på deras ägande i Swedbank som tvingas till en nedskrivning på lånen på nivån 800 miljoner för att genomföra ovanstående.

Då kan förbundet backa

Med ett nytt lägre värde på fastigheten kan driftsbolaget få rätt förutsättningar, dvs hamna i ett läge där det finns intresserade som vill ta över driften. Då behövs inte Svenska Fotbollförbundet vara kvar som ägare där

Med investeringar som ger kvalitet i service möjlig så skulle vi ha en arena som under många år kan leverera bra underhållning, bra service, vara attraktiv och gå runt. 

Dags att göra något nu. Om någon läsare ser ovanstående som anledning att sälja sina aktier i Swedbank så tar jag inget ansvar. Den här dealen är möjlig och bör göras.

Nyfikenheten är över och antal event är inte lika många i år som i fjol - risken är att Friends Arenas förluster kommer att växa och inte stanna vid 200 miljoner kronor. Foto: TT

Hur skapar man en liten förmögenhet som ägare av ett vinslott? Baronessan Mouton-Rotchild fick den frågan vid en provning med svenska deltagare för ett tjugotal år sedan. Hon tittade på oss och svarade enkelt och klargörande. ”Man börjar med en stor förmögenhet”.

Minnet av den här händelsen dyker upp när jag läser Svenska Fotbollförbundets årsredovisning.

Nu avslöjas Folksams köp

Där framgår med önskvärd tydlighet att Folksam pyntade 100 miljoner för 11 procent av arenafastigheten. 

Vi bör då notera att det inte framgår vad som hänt med bakomliggande lån som förbundet hade lämnat säkerheter för. Här finns nog en hel del ekonomiska fiffigheter som inte ingår i förbundets idéer om hur man som demokratisk folkrörelse agerar med full transparens. I bästa fall har Folksam tagit över lån motsvarande de 11 procent man förvärvat i fastighetsbolaget, det kan faktiskt vara så väl att man tillsammans gjort mer än så. 

Huruvida Folksam gjort det för att vara snäll med förbundet eller för att hjälpa Swedbank som man är största ägare i går inte att bedöma. Det som går att bedöma är att det ansiktslösa kollektiv av svenskar som äger det ömsesidiga Folksam inte har gjort en bra affär. Men som Folksams starke man, Anders Sundström, ödmjukt sa i radio när han fick frågan, det är inga stora pengar. 

Blir mer än 200 miljoner i förlust

En intressant fråga är vad det här får för konsekvenser för Swedbanks roll som långivare. De har lånat ut 1,7 miljarder kronor mot säkerhet i aktierna i bolaget som äger arenafastigheten. Alla nya bankregelverk förbjuder bankerna att ta risker av det här slaget (då brukar nämligen vi skattebetalare få lösa ut dem).

Driftsbolagets förluster landade på 200 miljoner för 2013. Här tror jag 2014 kan bli värre ändå, det är ont om bra event i år och 2014 blir ett mindre bra år för både Friends Arena och Tele 2 Arena. 

Brist på artister bra nog för att fylla stora arenor är ett växande problem. 2014 är också år 2, dvs besökare som valt att på en match eller ett event lika mycket för att se arenan har inte samma anledning. 

Intäkterna sjunker i år

Fotbollförbundet kommer att ha väsentligt mindre publik (eller lägre snittpris) på matcherna i år än man hade ifjol av det skälet. Om AIK inte lyckas kapitalisera på premiumstolarna i år heller så drabbar det Friends svårt. AIK står för ca 30 procent av besökarna i arenan och de vanliga platserna ger bara marginella intäkter till arenan.

Fotbollförbundet har en hel del poänger i sitt försvar för besluten runt Friends. Arenan skulle inte ha byggts utan att förbundet gick med. Förbundet har initialt inte satsat andra pengar än de vinster man fick för Råsunda, dvs hållit Friends utanför kärnverksamheten. 

Förbundet har också kunnat tjäna mer pengar på att arrangera landskamper på Friends än vad man kunnat göra på Råsunda. Den glädjen är dock kortvarig om den ökade intäkten från landskamperna är mindre än förlusttäckningen i driftsbolaget. 

Förbundet kliver ur ägarerollen

Mitt stalltips är fortfarande att förbundet är borta som ägare till sommaren. Sker inte det skapas stora framtida problem. Man skulle inte gått in i driftsbolaget och inte accepterat den för arenaindustrin något ovanliga avtalsstruktur som nu föreligger. Men det kunnandet fanns inte och Peab är för skickliga. 

I den ”deal” som bara övergripande kommer att presenteras lär Swedbank skriva av ca 50 procent av lånen och Folksam vara med på affären. Konkurs blir det inte. Peab har aldrig låtit ett bolag gå i konkurs utan själva tagit smällar där andra hade smitit. Det skall de ha heder av. 

I övrigt visar årsredovisningen inga överraskningar vilket heller inte var förväntat. Fotbollen som Sveriges största idrottsförbund må ha sina problem, nu med en enligt initierade källor havererad omorganisation, en avgående generalsekreterare och en framtid som gör att det kommer krävas neddragningar, men förbundet är välskött med ordning och reda, demokratisk styrning och inga konstigheter någonstans. 

Då blir allt bra

För förbundsverksamheten ger det utökade EM-slutspelet goda chanser att gå till slutspel med de intäkter det för med sig 2016. Man har förhoppningsvis börjat planera för livet efter den store med de intäktsminskningar det för med sig. 

Fotboll är världens största sport med en fullständigt extrem attraktionskraft, man är enda sport som attraherar alla invandrare och man är universums mästare i att få kommuner att bära kostnader. 

Svenska Fotbollförbundet kommer att må bra, bara man blir av med ägandet i Friends Arena.

Dam eller herre, alla har lika svårt att träffa bollen rätt varje gång. Likaregeln finns där redan, men nu ska också kvotering införas i klubbstyrelser. Foto: TT Nyheter

Golfförbundet (SGF) lägger en proposition till förbundsmötet där man förordar kvotering av kvinnor till föreningsstyrelser (klubb och distrikt). Det tycker jag är bra.

Även om jag är principiell motståndare mot kvotering är jag för den här åtgärden, dock bara om den följs av ett antal andra åtgärder. Skälet är att det då leder den till en modernare idrottsrörelse.

Inte fel på kvinnorna...

Idrottsrörelsen behöver förnya sig, modernisera sig och skapa förutsättningar för att möta nya krav från samhället såväl som konsumenterna. En mer heterogen styrelsestruktur är en enkel åtgärd för att snabba på de processerna.

Det viktiga är dock att bara kvotering inte leder någonstans. Kvotering går bara att försvara om det är ett verktyg av många för att nå SGF:s Vision 50/50. Dvs 50 procent kvinnor bland golfspelarna. Om vi nu kan utgå ifrån att man vill behålla de manliga golfare man har så innebär det en ordentlig ökning av totalen golfare.

Skälet till att man inte redan är där kan bara bero på att man inte lyckats skapa en miljö och en aktivitet som är attraktiv nog för kvinnor. Det är alltså inte kvinnorna det är fel på. De har som konsumenter valt  andra leverantörer som bättre har anpassat sina tjänster till deras behov.

En bild av dåtid

Vision 50/50 är lönsam för SGF såväl som för golfklubbar. Fler golfare såväl som en trevligare, roligare miljö på klubbarna kan inte vara fel och det krävs självfallet för att locka fler kvinnor.

Förutsättningen för att det skall finnas någon trovärdighet i propositionen om kvotering och i Vision 50/50 är att förbundsledningen går före och skapar en synlig bild. Där är man inte idag.

Letar jag mig fram till en bild av SGF:s förbundsstyrelse på deras hemsida så möts jag av ett antal människor klädda i kavaj med en SGF-blaffa på bröstet. Även kvinnorna i styrelsen har det av den manliga traditionen självklara valet av klädesplagg på sig.

Den bilden man kommunicerar är en verksamhet där kvinnorna ses som en så självklar parentes att man inte behöver ändra på officiell klädsel från tiden när bara män var medlemmar i en styrelse.

Den bilden ger inte stöd för att kvoteringen blir ett verktyg för jämställdhet. Hela den gammaldags strukturen med kavajer, utmärkelser (kvar från tiden vi hade adel) och alla andra attribut som lever kvar från tiden för den militära förebilden behöver tas bort.

Tillhör inte det moderna samhället

Sen handlar det inte bara om att få in fler kvinnor i styrelser. Idrottsrörelsen har generellt sett stora problem med rekrytering till sina styrelser. Mängden medelålders män som driver en utveckling mot hur det var förr är ofta den trista bilden av en styrelse i en idrottsförening.

Stadgar och mål baseras på 100-åriga dokument utan större hänsyn till hur samhällets förändras. De ariska idéerna om elitens förbättring av rekord och resultat är ofta de viktigaste för verksamheten. Konsumenterna (väljer medvetet ordet konsument före medlem, för de är numera alltid både och) efterfrågan oftast helt andra saker i det moderna samhället.

Vi klagar på att färre medlemmar är aktiva och går på möten, ”medlemmarna sviker” är ord som uttalas när det är föreningen som sviker sina medlemmar genom att inte vara relevant för dem. Vad värre är. Varför skall jag gå på möten? Är klubben bra stannar hen, är den dålig byter hen till en annan klubb. Om de som går på möten väljer lösningar som är bra för dem och dåliga för mig så byter jag till annan förening.

Idrotten i behov av förändring

Det vi behöver är alltså det perfekta demokratiska systemet som riksdagsmännen påstår sig ha. Partier som är starka attraktiva växande folkrörelser där nästan alla är aktiva medlemmar som väljer de bästa med högst moral att företräda dem och där alla förtroendevalda alltid agerar utifrån vad som är långsiktigt bäst för svenska folket. 

Ursäkta ironin, ville bara tydliggöra att så illa som inom politiken är det inte inom idrotten än, därför jag blir glad när någon vill förändra medan tid är.

Om vi nu kan vara överens om att kvotering är en felaktig metod utifrån värdegrunden om människans lika värde kan vi lika enkelt bli överens om att det är bättre att avskaffa metoden när den inte längre behövs än att inte införa den. Den kan ge oss så mycket annat av förnyelse och förändring som svensk idrottsrörelse så väl behöver.

Modigt av förbundet

Problemet är inte brist på kompetenta kvinnor, problemet är brist på människor som vill sitta i styrelsen. Det är länge sedan svenska idrottsföreningar kunde välja och vraka, det är sällsynt att man vet vilken kompetens man söker och de som är valda är nästan alltid valda för att de är goda människor som ställer upp och tar sitt ansvar och har en hög grad av passion för idrotten och föreningen. Att kritisera de som sitter där idag vore djupt orättvist.

Kvotering räcker alltså inte, det krävs att styrelsearbetet görs attraktivare för alla och att det finns en vilja att agera så man kan attrahera alla de kvinnor som valt bort golfen för de inte upplevt att de varit inkluderande.

Här finns massor med bra idéer. En sådan är att skilja på anläggning och idrott. Det är dramatiskt skilda intressen och kompetenser och dagens blandning är inte bra.

Men, det är modigt av förbundsstyrelsen att föreslå kvotering, för de förstår vilket gigantiskt åtagande om förnyelse och förändring de tagit på sig. Nu har de sagt A, nu måste de göra B. Det behövs.

Malmö omsätter mest, men för att få lite perspektiv, det tar Real Madrid 13 dagar att passera MFF:s årsomsättning. Foto: TT Nyheter

Så illa är det – de allsvenska klubbarna omsätter för lite, tjänar för lite, har för litet eget kapital, för dålig beläggning och intäkten per besökare är för låg.

En bedrövlig sporthelg där både Arsenal och Luleå förlorade och inget annat av intresse pågick gav tid att läsa Deloittés rapport om Allsvenskans ekonomi.

Nedslående siffror

Den innehöll inte heller några glädjeskutt, tvärtom. Viktigt att komma ihåg är att det är 2012 års siffror som rapporten baseras på. Dock lär förbättringarna 2013 vara relativt små när det gäller hard core ekonomi även om publiksiffrorna förbättras av Malmö, AIK i ny arena och Djurgården i ny arena.

För att sammanfatta, klubbarna omsätter för lite, tjänar för lite, har för litet eget kapital, för dålig beläggning och intäkten per besökare är för låg.

Orsaken till ovanstående är inte möjlig att finna i rapporten. Orsakssambandet är dessutom alltför komplext men skall man finna en mer dominerande orsak än andra så är det den extremt heterogena strukturen som allsvenskan uppvisar.

Bara fyra lag över 10 000 i publiksnitt

Sju av de 16 lagen har ett publiksnitt på under 5 000 personer. Vad värre är, samma lag drar också minst folk på bortamatcherna. Bara fyra lag har 2012 ett publiksnitt på över 10 000.

Skillnaden i omsättning är för stor för att det skall skapas synergier. Här bör vi också komma ihåg att relationen omsättning och tabellplacering är extremt hög, väl över 90 procent om man mäter över flera år, men genomgående hög och 2012 i stort sett exakt. 

En sportsligt spännande Allsvenska förutsätter en jämnare ekonomi.

Spretigt även ideologiskt

De sex lag som omsätter mindre än 50 miljoner samt Häcken där omsättningen kommer från annan verksamhet har inte omsättning nog att ses som en elitförening.

För att skapa lite relation behöver Real Madrid två dagar på sig för att passera Syrianskas årsomsättning. Malmö omsätter mest, här behöver Real Madrid 13 dagar för att passera. Även när vi tar hänsyn till befolkning och BNP är omsättningen åt skogen för låg.

Min upplevelse är att det spretar rätt ordentligt ideologiskt också. Från superkommersiellt till ideellt. Inget egentligt problem för match, men svårt att skapa gemensam utveckling om värdegrunden skiljer sig för mycket.

Finns inget positivt!

Upptagningsområdena skiljer sig också mycket åt. Elitidrotten når ca 0,8 procent av BNP i upptagningsområde och då är det en avgörande fördel om det bor många och finns ett väl utvecklat näringsliv.

Lag från välmående regionala kluster som Helsingborg, Kalmar, Halmstad, Norrköping och liknande skall över tid kunna klara sig väl. Men orter med färre än 50 000 personer inom tre mil skall inte spela i Allsvenskan.

Det stora gisslet är för dåliga och för stora arenor. Med en beläggning under 50 procent är det i praktiken omöjligt att höja snittpriserna och arenorna är med några undantag inte byggda för att skapa hög arenakonsumtion eller vara en plats som attraherar kunder inom upplevelseindustrin.

En stor del av fotbollens problem är att upplevelsen är så dålig att man måste vara extremt fotbollsintresserad för att gå på match. Jämför SHL där det går att sälja ut de dyraste stolarna fast man inte ser isytan eller Premier League där icke fotbollsintresserade kan lägga 2 000 kronor för att det är en så häftig upplevelse.

Det tristaste efter allt ovanstående elände är dock att det inte fanns något positivt att skriva om i rapporten.