När RF-basen Björn Eriksson tar till orda, som i senaste Uppdrag Granskning eller i flera andra liknande sammanhang, så är det som ett åskväder som drar in. 

Erikssons speciella retorik

Han vräker i upphetsat tonläge ur sig antaganden och åsikter åt alla håll och kanter. Jag har fasligt svårt för den typen av retorik. Den går liksom inte att ta på allvar, och det är synd. 

För det är allvarligt att det förekommer matchfixning i svensk idrott – att det gör det vet inte minst alla som regelbundet läser Idrottens Affärer. 

Och tro mig, alla seriösa spelbolag vill bekämpa detta – oavsett om huvudkontoret ligger i nya lokaler vid Friends Arena eller om det är placerat i en postbox på Malta. 

”Det svåra är att kunna bevisa något”, som RF-juristen Johan Claesson säger. Och så länge det inte handlar om mutor, hot eller bedrägeri mot en fysisk person, så är det inte möjligt att med nuvarande lagstiftning komma åt matchfixningen. 

Inget problem i dag, men...

Bedrägeriet, om vi rubricerar det så, sker digitalt och är riktat mot spelbolag – och det gör att förövarna kan gå fria och fortsätta med sin ljusskygga verksamhet. 

Det är klart, Olle ska självfallet motas redan innan han kommer till grinden och det är väl dit han är på väg nu. 

Matchfixning är ännu inget stort problem i Sverige eller väst-Europa. Men den existerar och bara det gör att vi måste jobba med både attityder och värdegrunder – inte minst kräver det att vi måste anpassa lagstiftningen efter verkligheten. Fast det där med lagar brukar släpa efter. Se bara på de segdragna diskussionerna kring supportervåld, pyroteknik och åskådare som klär sig inför en fotbollsmatch som vore den ett värdetransportrån. 

Idrotten tas inte riktigt på allvar, är slutsatsen man kan dra. Det håller nog de flesta med om. 

Finns kontrollsystem

Åsikterna om vilka typer av spel som stimulerar matchfixning går naturligtvis isär. Svenska Spel-anhängarna brukar hävda att betting i lägre divisioner per automatik bäddar för uppgjorda matcher.

Jag är inte alls säker på det. Insatstaken hos de spelbolag som är verksamma i Sverige och som erbjuder dessa spel är relativt låga, och alla har avancerade datoriserade kontrollsystem som direkt rapporterar om avvikande spelmönster.

I de fall som Uppdrag Granskning tog upp har den påstådda matchfixningen ägt rum i det som på något sätt ändå får klassificeras som semi-elitfotboll.

Mycket av den matchfixning som vi nås av via notiser från de internationella nyhetsbyråerna genomförs på bolag som har sina företagstelefoner på helt andra ställen än Solna och Valetta. 

Och det blir såklart ett problem när asiatiska bolag med sina bristfälliga kontrollsystem och sin tvivelaktiga etik börjar erbjuda spel på svensk amatörfotboll. Med de enorma summor som omsätts på dessa spelbörser, så finns det givetvis en stor risk för framtida riggade matcher.  

Politikerna måste förstå

”Däremot är det inte alls konstigt att människor från exempelvis Asien spelar på svenska matcher – de kommer från länder och kulturer där väldigt mycket inte är värt att spela på, eftersom det är uppgjort på förhand”, som Johan Claesson har sagt till mig. 

Dit vill vi såklart inte komma. 

Så vad ska vi göra?

# Jo, ägna oss åt ständig utbildning och information till ungdomar och ledare och domare och alla som har med idrott att göra. 

# Jo, få våra politiker att förstå idrottens tyngd och värde – och se till att införa en modern lagstiftning som med kraft kan gripa in när det krävs. 

Men det är inte alltid den som gapar högst som får flest lyssnare. Har man något vettigt att säga och vill att hela världen ska höra det, kan det ibland räcka med att viska. Bara man är påläst nog.