Jag har jobbat med sport och television i över 20 år och ser nu påtagliga förändringar.

AT&T`s monstruösa bud på Time Warner (USD 85,5 miljarder)  i USA manifesterar med all önskvärd tydlighet att innehåll kommer att utgöra en central del av affären bland världens mer framåtlutade Telcos, dvs aktörer inom telekom.

De fann modellen

Konsumenterna förväntar sig omedelbar och problemfri tillgång till premiuminnehåll när de tecknar sig som bredbandskunder.

Det har under lång tid förekommit att Telcos dykt upp i skepnaden av TV-bolag, spanska Telefonica och franska Orange är två exempel, men det var först när BT Sports i England lyckades köpa in sig i Premier League som framtiden blev uppenbar. 

Det finns alltid ett stort och inbyggt motstånd i stora organisationer att rucka på sina affärsmodeller. När BT Sport knäckte koden att paketera och lansera sina egna nyskapade sportkanaler och även placera dem utanför sin egen infrastruktur för distribution fungerade det. 

Kunderna strömmade till och Skys värsta mardröm fanns plötsligt innanför huden på dem själva, dvs i de egna set-top-boxarna. Ett drömscenario för de stora rättighetsinnehavarna i allmänhet och Premier League i synnerhet. 

60 miljarder blev totalbeloppet för de inhemska EPL-rättigheterna över tre år och det har till och med fått annars hysteriska optimister att tro att taket nu kan vara nått. 

Lättflyktiga kunder

Det brukar i och för sig låta på det sättet ett år in i nya rättighetskontrakt, men det ska bli intressant att följa hur Sky och BT agerar för att fånga upp nutidens mediakonsumenter som är oerhört lättflyktiga i sin konsumtion av direktsänd idrott.

Rättighetsbranschens blickar är i mångt och mycket riktade mot just England i dessa tider. Förutom den enorma inhemska kampen om sändningsrättigheterna håller ett annat engelsk bolag på att rulla ut en global OTT-tjänst som har stora likheter med Netflix. 

Tjänsten heter Dazn och finns tillgänglig i Tyskland och Japan som är marknader där konkurrensen att köpa sporträttigheter av olika skäl varit begränsad. 

För konsumenterna är Dazn lite av en motvikt till dyra och exklusiva betal-TV-abonnemang. Kostsamma studioinramningar har skalats bort och konsumenterna erbjuds ett enormt utbud av direktsänd sport till ett väsentligt lägre pris än vad de vant sig att betala till tidigare etablerade TV-bolag. Grundaffären bygger på volym, både i mängden innehåll och antalet betalande kunder. Över tid har Dazn möjlighet att bygga upp en global köpkraft för rättigheter, vilket skulle göra det lättare och lättare att lägga till nya marknader för konsumenterbjudandet.

Tre olika aktörer

I stora drag är det tre typer av bolag som uppträder på marknaden för sporträttigheter:

- Traditionella TV-bolag som kommer från ett linjärt programmeringstänk.

- Telekom-operatörer som bland annat är rädda att deras innehållsleverantörer, dvs TV-bolagen, ska gå direkt mot konsument.

- Helt nya mediabolag som inte har någon historisk tung infrastruktur att släpa på och som vänder sig direkt mot konsument.

Grundförutsättningarna är alltså mycket goda för de rättighetsinnehavare som sitter på premiuminnehåll. 

En allvarlig fråga ställer sig emellertid idrottens rättighetsinnehavare ihop med ovanstående aktörer – vad håller konsumenterna på med? 

Hur beter sig tittarna?

De sitter inte stilla framför sina skärmar, de gör flera saker samtidigt, de gör eget innehåll, de vill vara delaktiga i evenemangen och många är snabba att förvandlas till pirater framför sina skärmar. 

Det är svårt att förutse vad konsumenterna ska hitta på och det är svårt att mäta vad de gör. 

Tittar de verkligen på matchen eller sitter de med två andra apparater igång? Är det matchen som drar eller är det den digitala samvaron kring ett evenemang som skapar efterfrågan på de rörliga bilderna? 

En strategiskt viktig fråga för många aktörer är att hitta ett kommersiellt gångbart förhållningssätt till en uppsjö av aktörer inom social media. Kommer dessa nya aktörer att utgöra ett komplement eller blir de i stället en konkurrent om direktsänd idrott?