Min benämning brukar vara ”det slutna systemet”. Aktiva barn, mamma eller pappa som ledare och mor– och farföräldrar som investerar och bidrar till föreningskassan. Skulle gärna se den senare kategorien som en större resurs än så.

Tror många av er känner igen hur det ser ut i den lokala föreningen där liten dotter eller son tar sina första stapplande steg in i ett aktivt liv de förhoppningsvis ska bära med sig hela livet.

Få goda värderingar

Där de ska få med sig goda värderingar som exempelvis håller dem borta från att en augustinatt ¬– på vad det ser ut som – bränna upp ett 80-tal bilar i södra delen av vårt land på rent jävelskap.

För att de som nu i höst gör sin entré i det föreningsliv de väljer ska få en vettig och stimulerande verksamhet krävs naturligtvis engagerade och sansade ledare.

Tyvärr är det en mänsklig bristvara, som tillsammans med avsaknaden av kronor och ören, är det största problemet föreningslivet i dag tvingas brottas med.

Jag skulle därför önska att mer kraft lades på en resurs som många inte tänker på.

blir ledare med automatik

Ni är många som upplevt hur det funkar på de flesta håll i föreningslivet, då våra käraste uppnår åldern av sex år. Barnen blir inbjudna till de aktiviteter som erbjuds i närområdet.

Mamma eller pappa blir med samma automatik ledare (eller åtminstone tillfrågade).

Mor– och farföräldrar stöttar då det handlar om att sälja lotter, kakor, kola, tvättmedel eller den inkomstkälla som den aktuella klubben eller organisationen väljer. Ska vi säga att nio av tio börjar med att kontakta mormor eller farfar för att be dem köpa de produkter som måste säljas av varje individ för att verksamheten ska kunna fortgå? Ska vi också vara överens om att en morfar eller farmor inte säger nej, utan givetvis stöttar sitt barnbarn med en kontant insats.

”Det slutna systemet” för mig och givetvis ett kärleksfullt kvitto på något väldigt bra. Samtidigt skulle jag gärna se en kraftsamling på att engagera fler som blev ledare för sina barnbarn. Eller ännu hellre, andras knattar. Behovet är stort.

Jag har förslag på en bortglömd resurs.

Precis, den äldre generationen som bara blir yngre och yngre i såväl kropp som själ.

De har så mycket erfarenhet

Så ofta jag kan blir det gärna en promenad kring de närliggande fotbollsplanerna hemmavid och bland det bästa som finns är att se de allra yngsta med spring i benen jagandes den där bollen som några föräldrar kastat ut till dem från mittcirkeln.

Bredvid följer påfallande många mor– och farföräldrar det som sker med nyfikna och glada ögon. De har själva en gång för länge sedan gjort resan som ledare, men den dag barnen blev stora nog att klara sig själva var behovet av dem borta. Någon vidare kontakt med föreningslivet har inte funnits fram till att barnbarnen var redo för en aktiv fritid.

Varför?

Förmodligen för att ingen efterfrågat dem.

Åtminstone i många fall.

Tänk så mycket erfarenhet som finns i deras bagage.

Förstå vilken klokhet de skulle bidra med.

Jag hör alldeles för ofta om brist på bra ledare.

Kanske en utveckling av ”det slutna systemet” skulle lösa en del av problemet.

De har inte plats för alla ungdomar

Vill avslutningsvis uppmärksamma er på en utmärkt reportageserie i Göteborgs–Posten som bland annat sätter ljus på de olika förutsättningar som föreningslivet ställs inför.

Bland annat har vi föreningen i ett välmående område som med endast en fullstor plan har platsbrist för sina 1000 medlemmar. I en annan och betydligt tuffare miljö sjunker antalet deltagare anmärkningsvärt fort för varje vecka och det finns inte längre behov av alla de ytor som en gång gjorde att klubben blomstrade.

I sammanhanget finns det också siffror på hur mycket kommunalt stöd som betalats ut till föreningslivet i Göteborg under åren 2012¬–2017. Det landar totalt på uppemot 88 miljoner.

Då vi på Folkspel räknar på överskottet under samma period – och låt vara inkluderat några kranskommuner som ingår i stor–Göteborg – hamnar vi på 71,5 miljoner. En summa som vi i sammanhanget är oerhört stolta över.

Vi får, tillsammans med föreningslivet, till stor del tacka alla mor- och farföräldrar för era bidrag.

Och ser gärna fortsatta insatser från er – även på planen.

Varför inte redan då höstens verksamheter nu drar igång.

/Hans Sahlin