Kiesenhofers seger var helt oväntad. Men själv skrev jag stora delar av den här texten redan när 800-meterslöparen Lovisa Lindh fick beskedet från SOK att hon inte var välkommen till Tokyo. 

För OS är fullt av skrällar och megaskrällar, så även om Österrikiskans seger var oväntad för alla, så är det just denna typ av skräll jag väntat på sedan OS startade. Jag behövde bara vänta en dag.

Ryckte ifrån direkt

När Kiesenhofer, tillsammans med några andra åkare, ryckte ifrån hela fältet direkt från start var det ingen som trodde det skulle hålla. När Kiesenhofer själv ryckte ifrån utbrytarklungan med fyra mil kvar tyckte nog varenda cykelentusiast att hon var galen. Men det som sedan följde var en oförglömlig idrottsupplevelse för de allt fler österrikare som satte sig framför tv-apparaterna. 

Ni som såg Johan Olssons femmilslopp i Val Di Fiemme förstår precis vad österrikarna fick uppleva. De tackar nu högre makter att den österrikiska olympiska kommittén inte har samma uttagningsregler som den svenska.

Hon hade aldrig varit aktuell

Faktum är att Kiesenhofer inte ens varit nära att bli uttagen om hon varit svensk. Kiesenhofer är nyss fyllda 30 år. Främsta merit innan OS var ett par segrar i de österrikiska mästerskapen. Till OS kom hon rankad 94:a i världen. Sex platser bakom hittar vi en annan 30-åring, Nathalie Eklund från Sverige. Så långt ned på rankingen att SOK förmodligen inte ens vet vem hon är.

Det går givetvis inte att med säkerhet säga hur många medaljer som vi gått miste om. När de aktiva inte ens får komma till start blir det ju rena spekulationer. Men vi kan hitta en svensk OS-guldmedaljör i närtid som borde mött samma öde, men som ”räddades” av en ren teknikalitet. 

För när Hanna Öberg sköt hem det oförglömliga OS-guldet i Pyeongchang 2018, som sedermera gav henne bragdguldet, så hade hon som bäst placerat sig 21a i en världscup. Långt ifrån vad som SOKs uttagningskriterier stipulerar för att bli uttagen på ”topp-8-kriteriet”. 

Men SOK har en regel att om man är uttagen att tävla i stafett så får man också tävla individuellt, och i OS vara Hanna primärt för att slåss om topp-8-placeringar med skidskyttelandslagets stafettlag. Det och det faktum att Hanna var ung gjorde att hon halkade med på ett bananskal. Resten blev svensk idrottshistoria.

Så mycket till Lovisas fördel

Tillbaka då till Lovisa Lindh. Hon var när SOK meddelade sitt beslut rankad 21a i världen. Hon hade precis slutat femma och sexa i två Diamond League-lopp. Hon hade gjort tre tider som var mer än en halv sekund snabbare än den bästa tid hon noterade innan OS 2016. Då slutade hon tia, utslagen bl a av en sedermera dopingavstängd vitryska och tre tävlande som nu inte längre får tävla eftersom de inte klarar kraven på testosteron-nivåer.

Man kan argumentera för att konkurrensen på den yppersta nivån t o m är lägre nu än den var 2016. Hade Lovisa vunnit guld i Tokyo så hade det varit en betydligt mindre skräll än när Kiesenhofer nu cyklade hem OS-guldet på landsväg. 

I friidrotten, precis som i andra sporter, så är det inte ovanligt att OS-medaljörer kommer in med en lägre ranking än Lovisas. Skrällar av Kiesenhofer-klass är förstås inte vanliga, men inträffade ändå så sent som 2012 när Keshorn Walcott tog hem spjuttävlingen i London efter att ha gjort sitt livs bästa tävling när det gällde som mest. 

Inför OS hade Walcott varit över den internationella kvalgränsen en gång, i en liten tävling där han fick på en fullträff 2,5 meter längre än sitt livs dittills näst bästa kast. Till OS kom han som en av de sämst rankade men vände hem med OS-guld.

Tittar vi på topp-8-placeringar är det snarare regel än undantag att någon av de åtta topp-placerade har en ranking sämre än Lovisas. 

SOK missar sitt eget mål

Min poäng är dock inte främst att ifrågasätta SOK:s förmåga (eller snarare oförmåga) att bedöma chans på topp-8-placeringar. Nej, min poäng är att SOK missar sitt eget mål, som är att ta så många medaljer som möjligt i OS. 

Ett mål som i sig starkt kan ifrågasättas, eftersom egenvärdet för svensk idrott och inte minst svensk ungdomsidrott, att så många som möjligt som klarat de internationella kvalkriterierna ska få delta, är uppenbart.

För vi kommer att få se fler megaskrällar av Kiesenhofer-kaliber i Tokyo. Men ingen av dem kommer vara svensk. Dessa aktiva har nämligen lämnats hemma.

SOK och ytterst ni olympiska specialidrottsförbund, ni berövar  oss svenskar på OS-medaljer och magiska idrottsögonblick. 

Det är väl inte av ekonomiska skäl..?

Till OS i Paris 2024 hoppas jag att ett annat resonemang gäller.