Att man som supporter blir besviken över svaga insatser från favoritlaget är lika gammalt som fotbollen själv. Det relativt nya är att misstankar om fusk faktiskt i vissa fall visar sig stämma. Och det är helt förödande för idrottens trovärdighet.

Det är såklart inte bara ett problem för fotbollen. I början av april stod en kvinnlig tennisspelare åtalad i Göteborgs tingsrätt. Det är väldigt sällan som matchfixningsfall kommer så långt. Tennisspelaren misstänks ha slagit dubbelfel på beställning. En anhörig som satsade på detta prickade rätt 94 av 102 gånger och vann drygt 270 000 kronor på det.

Inte bara fotboll drabbat

Och bara häromveckan vittnade Spelinspektionens utredare Daniel Frisö-Grön om att problemet med fixade matcher verkar växa även inom sporter som är ganska nya. Ett exempel är e-sporten. 

Så här ser det ut idag. För fortfarande är det så gott som ofarligt att ägna sig åt matchfixning. För småfifflarna. Och för den organiserade brottsligheten. 

Nyligen släppte den initierade DN-reportern Jens Littorin en ny bok: "Matchfixarna 2: kampen går (inget) vidare". En talande titel som tyvärr går att instämma i. I samband med releasen påpekade Littorin i en intervju att "matchfixningen inte sällan är en gren av den organiserade brottslighetens verksamhet." 

Det handlar helt enkelt om riskminimering. Matchfixning ses som ett relativt riskfritt sätt att finansiera andra delar av den kriminella verksamheten. Det gör att ingen idrott som går att spela på är fredad för nätverken.

Måster bli ökat samarbete

Littorin efterlyser ett samlat grepp kring problemet. Det gör även vi på Svenska Spel. Och det intressanta är ju att ett sådant förslag redan ligger på bordet.

I höstas presenterade regeringens utredare en serie skarpa förslag till hur arbetet mot matchfixning ska stärkas. Där föreslås bland annat att Spelinspektionen ska bli ett tydligt nav med uppdrag att inhämta, analysera och sprida information om misstänkt matchfixning. 

Dessutom ska berörda myndigheter, spelbolag och idrottsrörelsen få bättre möjligheter att dela information sinsemellan. Idag stoppar sekretessregler upp informationsutbytet. 

Spelbolagen får till exempel inte alltid lämna ut uppgifter till polisen som skulle kunna ligga till grund för förundersökning. Och det går förstås inte att effektivt utreda brott när man inte har alla pusselbitar.

Kloka förslag till ett samlat grepp mot matchfixningen ligger alltså på bordet hos Regeringskansliet och väntar på beslut. Idrotten väntar, polisväsendet väntar, spelbolagen väntar. Och i skuggan av detta fortsätter de kriminella nätverken att jobba ostört.