Utgångspunkten för Safesport Swedens skrivelse var att idrottsrörelsen, för att värna sin trovärdighet, integritet och oberoende ställning, behöver följa samma krav som samhället i övrigt när det gäller utnämningar till juridiska toppositioner. 

Behövs en krav-profil

I den kravprofil som gäller för domare i allmän domstol föreskrivs bland annat att ”domaren ska uppträda omdömesgillt både i yrkesutövningen och i privatlivet och hans eller

hennes uppträdande och omdömesförmåga bör inte kunna ifrågasättas”. 

Det säger sig självt att även ledamöterna i idrottens högsta nämnder bör vara personer som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämpliga för uppdraget. 

Det framstår då som särskilt anmärkningsvärt att en person som erhållit en skarp erinran för "olämpligt uppträdande" ändå nomineras till både förlängda mandat och nya positioner- dessutom till positioner där personen inte bara har ett stort inflytande över hur idrottens regelverk utformas utan också över hur prejudicerande beslut utformas och hur idrottens regelverk tillämpas i praktiken. 

RF svarade och lät meddela att de anlitat Setterwalls Advokatbyrå i Göteborg, – dvs samma byrå som 2019 friade Björn Eriksson efter att det inkommit 139 anmälningar om att RF-basen satt på dubbla stolar, med lobbyistuppdrag för vaktbolag och drev utvecklingen mot färre poliser och fler vakter på svenska idrottsevenemang. 

Svensk elitfotboll reagerade. Supportrar rasade och krävde hans avgång. Men Setterwalls friade.  

Försök att undvika kritik

Setterwalls gör alltså comeback med ett nytt uppdrag för RF 2023. Situationen är dessutom likartad. RFs ordförande kan antas ha varit jävig i det fall som Safesport Sweden uppmärksammat. Och när RFs styrelse anlitar Settwerwalls på nytt är det därför extra viktigt att förstå om RF anlitat Setterwalls för att få advokatfirmans hjälp att undvika kritik eller om man anlitat advokaterna för att gå till botten med de uppgifter Safesport Sweden lämnat - hur obekväma de än må vara? 

Både RF och Setterwalls har dock medvetet undvikit att svara på frågan. Istället meddelar man att ”advokatfirman fått ett uppdrag som de ska slutföra”. 

Det undvikande svaret är dock så talande att det kanske hade varit bättre att inte svara alls. En advokatfirma är aldrig ”oberoende”. Advokater är partsombud och ska enligt Advokatsamfundets regler alltid vara lojala med sin uppdragsgivare. Det säger sig också självt att en advokatbyrå som får ett par hundra tusen för en utredning inte biter den hand som föder dem. 

  I en intervju med SVT kommenterar jag situationen; 

"– Det allvarliga här är kompisförhållandena. Det rimliga hade varit att nominera någon annan. … Det är anmärkningsvärt hur man har fortsatt hålla mannen om ryggen och gett honom förnyat förtroende inom RF."

Några dagar senare avgår Karl-Erik Nilsson. Officiellt hänvisas till komplikationerna med dubbla budskap i Rysslandsfrågan. 

Någon vecka senare presenterade återstoden av RFs styrelse den s k ”oberoende genomlysningen”. Föga förvånande har Setterwalls kommit fram till att ”genomlysningen inte visat på klandervärt agerande av personer eller medlemsförbundets styrelse.” 

RF:s t f ordförande Anna Iwarsson kommenterar utredningen. ”-En rekommendation från Setterwalls är att göra förtydliganden i stadgarna och även tydligare vägledning till kommande valberedningar. Vi behöver ha en öppen diskussion tillsammans med medlemmarna.” 

Den ”öppna diskussion” som Anna Iwarson vill ha gäller tydligen inte kring vilka uppdrag RF ger till sina advokatfirmor när ledande personer i RFs ledning är under lupp. En vän som jobbat mycket med utredningar på en av världens största revisionsbyråer kommenterar träffande; ”-Allt kan köpas för pengar”. Så ”oberoende” var den utredningen. 

I början av november kom Centrum för Idrottsforsknings (CIF) senaste rapport. Den är en påbyggnadsrapport på uppdraget som CIF fick 2020 som handlade om att analysera hur idrottsrörelsen kan arbeta för att förbättra sin styrning, öppenhet och demokratiska funktionssätt. Resultatet finns att läsa i rapporten "Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott".

Öppenheten flexibel

I påbyggnadsrapporten har CIF granskat den information som finns att hämta på idrottsförbundens webbplatser. CIF skriver på sin hemsida att studien "Hur öppen är idrottsrörelsen?" visar att det finns stora skillnader i förbundens öppenhet. Få lever upp till idrottsrörelsens egen etiska kod om transparens. Framför allt saknas redovisningar om arvoden till styrelser. 

Martin Carlsson Wall, professor på Handelshögskolan i Stockholm och ledare för forskningscentret Center for Sports and Business säger i en intervju med SVT att svensk idrott är vid en brytpunkt;

”En grej som vi pratar mycket om här är - Hur kan en organisation få samma prestationskultur?

Inom det idrottsliga i Sverige så sparkar vi tränare, vi har höga krav på spelare, vi tar till oss forskningsresultat. Inom kansli och det administrativ..? – Det är inte alls samma kravbild.

Om du inte lever upp till höga krav så platsar du inte i laget. -Om det skulle ske så tror jag svensk idrott skulle må mycket bättre.”

Martin Carlsson Wall och forskarna på CIF med Johan R Norberg i spetsen är något på spåren. Vi står inför en brytpunkt. Frågan om idrottsrörelsens styrning, och oberoende ställning går inte att skaka av sig. Inte ens med ”oberoende” genomlysningar från landets större advokatfirmor.

Men en tanke slår mig. Kanske behöver forskarna som gör nästa rapport ta in experter på språkbruk och organisationskultur? Ord som öppenhet, transparens, trovärdighet, integritet verkar ha helt olika betydelse inom och utanför svensk idrottsrörelse.