Hur ser idrotten ut om tio år?
Krönika | Publicerad: 2013-11-11 23:17
Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Sveriges idrottsföreningar utvecklas idag mot ett antal olika håll. Några få verkar inom den kommersiella sektorn och drömmer om stora arenor, feta sponsoravtal, mycket publik och bra arrangemang. Andra har levt för länge inom en drömvärld...
Ribbstolarna räknar många med som ett inslag från dåtid. För inte har de vä några ribbstolar på Friskt&Svettis?
Merparten brottas med stora ekonomiska problem, sjunkande publiksiffror och idrottare som hoppar från klubb till klubb för att få bättre betalt. Samtidigt håller en välmående svensk medelklass på att skapa nya konsumtionsmönster genom att betala sig till allt snofsigare fysiska aktiviteter. Här växer nya aktörer upp som svampar ur jorden och tvingar fram ständigt nya koncept.
En dramatisk minskning
Men, hos den klassiska idrotten ute i landets idrottsklubbar - vad händer där?
Enligt nya undersökningar minskar antalet medlemmar dramatiskt. De senaste fem åren har 10 – 20 procent minskning redovisats i Sveriges kommuners idrottsklubbar.
Trenden är att barn och ungdomar som vill till en förening väljer som den vuxna generationen – som krävande konsumenter. De söker sig till de större föreningarna som är bättre organiserade och har mer resurser. De mindre föreningarna minskar och ”försvinner” i allt högre takt.
Vad vill vi med idrotten i Sverige?
Idag upplevs ovan ”idrottsrörelser” som ett virrvarr och väldigt likt det samhälle som vuxit fram de senaste 20 åren i vårt land.
”Jag ska och vill själv” är väl ett välkänt mantra när människor ska välja aktiviteter. Att våra ungdomar rör sig för lite, är fysiskt inaktiva, ses som konsumenter och dränks i kommersiella budskap är väl ingen nyhet.
Det märkliga är att den vuxna generationen verkar vilja vara som ungdomar i sina val. I de politiska sammanhang där idrott och folkhälsa diskuteras tycks den ideologiska plattformen för vad man vill med idrotten helt ha gått förlorad. ”Folkhälsotrenden” är vad som gäller och färgar alla diskussioner om inriktning.
Samtidigt finns sällan något konkret att ta på när man efterfrågar aktiviteter.
Fram växer i stället en marknad där ”kunden väljer själv”.
Hur ser idrotten i Sverige ut om tio år?
Ja, eftersom få verkar vilja diskutera och komma fram till inriktningsbeslut om vart vi ska ta vägen med vår svenska idrott – och i stället överlåter åt ”marknaden” blir det väl som trenderna vill.
I framtiden köper sig individen in i den verksamhet man vill delta i. Den som inga pengar har får klara sig själv, dvs stå utanför det utbud som då finns. Har man inte resurser att bli framgångsrik inom de idrotter som ger pengar blir det inget.
Har man inte betalförmåga till de gym och träningscentra med PT-proffs får man klara sig själv. Än värre är väl om föreningarnas kräftgång fortsätter som idag, då finns få föreningar kvar om sådär 20–30 år.
Trenden startar oftast i större orter
Att antalet aktiva klubbar minskar snabbt i Stockholm är ingen isolerad företeelse. Under mina 45 år som idrottsledare kan jag räkna upp ett stort antal klubbar som var stora, starka och framgångsrika på 70-talet – som inte finns, eller är på väg bort idag.
Ofta bärs dessa föreningar av ett fåtal starka eldsjälar. När de inte orkar längre ”går botten ur” och nedräkningen inleds. I ett samhällsklimat där klubbarnas och eldsjälarnas betydelse vare sig diskuteras eller ges tillräckligt stöd för att överleva och växa blir detta resultatet.
Det kanske är naturligt, men, sett utifrån vad vi vill med vårt samhälle blir detta alarmerande. Denna trend med att klubbar och idrotter försvinner sprids till mindre städer och mindre orter.
Går mot sin undergång
Till slut överlever inte ens föreningen på den lilla orten. Utifrån de 22 000 registrerade idrottsklubbar som finns på RF:s lista är högst 14 000 aktiva idag. Med samma takt i en destruktiv spiral går det att räkna ut när verksamheten går mot noll.
Om vi inte tycker det är tillräckligt viktigt att våra föreningar fostrar ungdomar till eget ansvar, demokrati, arbeta mot egna och gemensamma mål, lära sig vara solidarisk och visa hänsyn, umgås och respekteras över ålders och politiska gränser – då är väl ingenting viktigt längre?
Det är ju i den lokala föreningen framtidens stjärnor föds, inte i något träningsinstitut om nu någon trodde det. Idag kostar det mer och mer att idrotta, oavsett om man köper gymkort, drömmer om att bli hockeyproffs eller ”bara” vill vara med i en förening.
Tredje största ekonomiska faktor
Få vill arbeta ideellt (gratis), de flesta vill ha betalt, klubben får betala för träningstider i anläggningar, det höjs förväntningar på resor, boende, klubbkläder etc. Till detta finns ingen ”moteld”.
Varför diskuteras det så lite om vart vi är på väg med idrotten i Sverige?
Det märkliga är att samtidigt som vi saknar en kompass över vart vi är på väg och vill vara är idrotten som mediaprodukt enormt framgångsrik. Om vi slår ihop underhållning och idrott innebär detta ett värde som motsvarar ”Sveriges tredje största ekonomiska faktor” enligt en undersökning jag tog del av.
Då finns snart ingen klubb som levererar stjärnorna i framtiden. Då dör även ”Vinterstudion” och våra hopp om svenska hjältar i EM, VM och OS.
Här är min önskelista
Här vill jag vara om tio år. Det här är min önskelista:
- Sveriges tredje största ekonomiska faktor låter via skattemedel mycket pengar styras mot föreningar och förbund som ”levererar”.
- Svenska Spels vinster går i mycket hög grad till finansiering av nationell idrottsverksamhet.
- Kommunerna har ambitiösa tioårsplaner för ´byggande av ändamålsenliga träningsanläggningar.
- Föreningar har i princip nolltaxa vid bokning för träning och tävling.
- Klubbar får föreningsbidrag till klubbanställda tränare och konsulenter.
- Idrotten nationellt delas upp i ”Folkhälsoförbundet” och ”Tävlingsidrott”. Där samhället vill ha klubbarnas hjälp med barnidrott betalas dessa för kompetens och ansvar.
- Klubbar blir mer tydliga i sina ansvarsområden. Små lokala föreningar med få sporter, stora kraftfulla klubbar med såväl bred som elitverksamhet, kanske rentav breddidrottsklubbar där barn och ungdomar får många idrotter i samma organisation.
Ur elitsynpunkt borde specialidrotter, SOK och paralympics samlas under en organisation där tävlingsidrotten hör hemma. I Norge heter denna Olympiatoppen. Ur barn och breddsynpunkt borde ”Folkhälsoförbundet” ha en egen organisation där bredd, skolidrott, korpen, Friskis o Svettis och liknande ingår.
För mig är framtidens behov av stöd till idrotten solklar. Den måste finnas, den måste få resurser, den ska även i fortsättningen vara viktiga delar av det svenska samhället. En egen idrottsminister är ett måste!
Willy Berggren
Har varit verksam inom Stockholmsidrotten i 40 år. Han har haft skiftande roller, från elittränare till ordförande, och han har genomfört hundratals arrangemang från början till slut med Midnattsloppet som det kanske största.
Mest lästa just nu
Svensk ishockey sänker licenskravet för spel i SHL, SDHL och Hockeyallsvenskan. För Hockeyettan föreslås en ändring av kapitalkravet till enbart positivt eget kapital.
Beskedet innebär att de regelverk som funnits sedan 2017 läggs i papperskorg.
Vi svenskar älskar vår fotboll – med alla dess brister.
Avbrutna matcher, publikstörningar, hot och hat, vi bryr oss inte. Det spelar också mindre roll att herrallsvenskan rankingmässigt tillhör Europas svagaste, ligans utländska spelare är oftast inhyrda från Europafotbollens överskottslager.
Nu finns boken eller reglementet . Den som ger stöd för avstängning av besökare vid idrottsevenemang. Handboken är tillkommen via samverkan mellan Riksidrottsförbundet tillsammans med representanter från Svenska Fotbollförbundet och Svenska Ishockeyförbundet.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Totalt har svenskt föreningsliv tjänat 319 miljoner på att sälja lotter från ideella Folkspel, föreningslivets eget lotteribolag, under det senaste verksamhetsåret.
– En fantastisk siffra och en ökning med 25 miljoner kronor jämfört med föregående år, säger vd Hans Sahlin.
Se hela listan över vilka föreningar som sålt mest och hur mycket som har betalats ut till respektive län, idrott, Riksorganisation och förbund.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
Tommy Björck (inte verifierad)
ons, 2013-11-13 11:03
1. Instämmer helt i din
Instämmer helt i din beskrivning. Jag är väl en av de eldsjälar du nämner i din krönika. För att kort beskriva verkligheten i vår kommun. Vi har jobbat mot kommunen för att få till stånd en ny idrottshall som motsvarar kraven på den verksamhet vi bedriver.Vår hall byggdes 1959 o var från början en gymnstikhall för gymnasieskolan.Vi har sökt projekteringspengar från kommunen (100.000 kr)där föreningen ställer upp med 100.000 kr för att projektera ny idrottshall. Naturligtvis blev det ett Nej! Demokratisk fördelning av pengar till idrottsrörelsen i kommunen. Man fixade Europas modernaste brottningsanläggning för några år sedan. Skall nu läggas ned, där skall ordnads andra lokaler till brottningen (pengar finns). Kommunen har sett till att en konstgräsplan skall projekteras (pengar finns)trots att det redan finns tre fullstora planer. Som grädde på moset så har några av våra folkvalda uttryckt sig på följande sätt: Politiker 1 tycker att vår förening inte skall ha så höga ambitioner!!!! Politiker 2 Kommer vår grannkommun bygga ny idrottshall så kan väl föreningen hyra in sig där?!!!! Avstånd ca 3 mil! Eldsjäl(sen 1989) som snart kastar in handsken.Agneta Bergman Fredrikson (inte verifierad)
ons, 2013-11-13 12:31
2. simträning i klubb
Igår kväll såg jag IFK Lidingös simträning, ett 20-tal personer i blandade åldrar och nivåer fördelade på 4 25-metersbanor. Direkt efter, kl 21 simmar Lidingö Triathlon. Vi är sällan mer än 16 pers. Vi har nu fått en hel timme på tisdkvällar. Tidigare hade vi 45 min. Jag har valt att även betala för att träna privat med Human Ambition och få mer utrymme och fler tider att välja på. Nu är det också väldigt bra träning. Men, faktum kvarstår att det är en lösning för att få träna mer. Det finns inte plats för alla som vill simma inom klubbverksamheten. Jag har tidigare också haft ungar i kö till både friidrott och truppgymnastik.Evald (inte verifierad)
tors, 2013-11-14 10:53
3. Ingenting är bestående för evigt
Alla företeelser föds, växer upp, åldras och dör ut. Den nuvarande svenska idrottsrörelsen och RF kommer heller inte att bestå. Anledningen till det är kanske många. En stor anledning till att RF kommer att upplösas är att den innehåller tre oförenliga delar, nämligen: 1) en helt kommersiell underhållningsidrott, som inte har något som helst ideell föreningsanknytning och som media helt fokuserar på. Här styr enbart pengar och att hävda sig, 2) en föreningsbaserad tävlingsidrott för i huvudsak barn och ungdomar och där de flesta deltar i några år och sedan slutar. Vid 20 år finns bara en bråkdel av alla barn och ungdomar kvar i föreningen, alltför stora resurser läggs på tidigt tävlande och överdrivet seriespel i stället för lek, 3) ett mindre antal förbund men med mycket stor andel utövare av friskvårdsaktiviteter, men som har en nästan osynlig plats i FR. Ett separat friskvårdsförbund skulle få en mycket mer gynnsam utveckling om det inte tillhörde RF. Redan vid Riksidrottsmötet 2005 lades en motion om en uppdelning av RF, men gavs inget gehör. Idag är tiden mogen. RF är idag en självgående institution, som håller sig själv med och föreningarna med administrativt arbete. Det har blivit ett egenvärde i att redovisa så många medlemmar som möjligt, att notera så många närvarotillfällen som möjligt, att föra register över allt o.s.v. Men vad nyttar det till - de allra flesta barn - ungdomar slutar efter kort tid. Man har missat det viktigaste, dvs att skapa aktiviteter och en pedagogik för dem, som gör att vi håller oss igång hela livet vare sig det är enskilt eller i organiserad form.