När Victor och Victoria vill...
![Victor och Victoria och deras väg eller försök till att bli bäst. Läs Willy Berggrens krönika om en vardag för idrotts-Sveriges ambitiösa ungdomar. Foto: TT](https://idrottensaffarer.se/files/imagecache/100_proc/story_image/traning_3.jpg)
Några fakta känner vi… Av de idrottande tonåringar som fortsatt även när jämnåriga lagt av slutar tre av fyra året efter studenten, av de ca 1500 som går ut ett Riksidrottsgymnasium slutar varannan året efter gymnasiet men, det positiva är ändå att 50 procent fortsätter. Merparten av dessa idrottare finns i större orter, bor fortfarande hemma och tillhör en större klubb med hyggliga resurser att stötta sina idrottare.
Någonstans i Sverige
Låt oss göra ett nedslag i denna unge idrottares verklighet…
5 procent kan vi gratulera. Låt oss kalla våra ungdomar Victor/Victoria. De rekryteras till ett elitlag i de större idrotterna.
- Victor kan bli riktigt bra om han tar en plats i elitlaget. Kanske han når ”normal” lönenivå och får 30 – 75 000 i månadslön under de år han håller standarden.
- Victoria har inte riktigt samma villkor. Får hon lön ligger den på 10 – 20 000 i månaden. Sen finns det ju stora risker i detta. 87 procent av samtliga elitlag i de stora lagidrotterna går år efter år med ekonomiskt underskott och får ofta räddas av sina medlemmar eller sponsorer.
Bli bäst och mer än så
En baksida som ofta återkommer i Victors liv är att han försummar studier/utbildning och får försöka reparera detta senare vilket kan bli tufft i en värld där många unga går arbetslösa.
Men, låt oss i stället fokusera på de 95 procent idrottare som är merparten av alla. Hur blir det för dem?
Ja, att satsa på att ”bli bäst” är ju ingen dans på rosor. Båda våra unga idrottare har att bestämma sig för ett skötsamt liv och goda rutiner.
Huvudsponsorer - mamma och pappa
Det handlar om att ställa in sig på att träna två gånger per dag under tio år. Det gäller att gå och lägga sig i tid på kvällarna, gå upp tidigt, planera allt man ska ha med sig under sin vardag. Ofta ska de ut och träna tidigt på morgonen, duscha och klä sig, äta frukost, förflytta sig och inte sällan är det långa vardagsresor mellan skola, hem, träning, kompisar mm. De allra flesta studerar eller jobbar heltid. Direkt efter arbetsdagens slut bär det iväg till arenan där tränare, ledare, kompisar väntar. Flera timmars träning med fullt fokus väntar. Hem sent, sedan mat, plugga och så i säng. Helgerna används oftast till tävlingar, resor, läger.
Många hittar ett helgjobb där de får ihop lite pengar. I åtskilliga idrotter tillbringar idrottare uppemot 100 dagar om året på läger. Hur de får livet att gå ihop är en gåta.
Sponsorer, då? Jo, det är mycket prat om sponsorer, men för den enskilde idrottaren blir det - mest prat. Huvudsponsor är mamma och pappa.
Hängivenhet självklar
Den egna klubbens ledare ställer upp mycket. Utan de ideella ledarna skulle svensk idrott rasa ihop som ett korthus. Trots små resurser och obegripligt lågt samhällsstöd uträttar dessa ledare underverk och bidrar starkt till att våra klubbar ändå stadigt levererar idrottare t o m i världsklass. Men, bygget är bräckligt.
Om den trend som nu råder – att idrottens eldsjälar i snabb takt lägger av kommer Sverige inte att producera toppidrott i framtiden.
Men, låt oss återvända till vår Victor/Victoria. Hur ser livet ut under de år de stretar på? Vad driver dem att fortsätta?
För många av dem och deras kamrater präglas vardagen av höga ambitioner och ett hängivet långvarigt arbete. Att ha kompisar omkring sig med samma ambitioner är viktigt. Oftast hittas pojk/flickvän inom kamratkretsen. Inte så märkligt eftersom de förstår och accepterar varandras livssituation.
Se tillbaka med ett leende
Idrotten kan erbjuda ett rikt liv både socialt med många vänner – över åldersgränserna. Victor och Victoria får resa mycket till tävlingar och läger. De ”fostras” att lära sig passa tider, ha med rätt utrustning, att ta hänsyn och visa omtanke om andra, att kämpa både individuellt och i ett lag. Merparten av deras oändligt många träningstimmar är ren ”måste-träning”. De lär sig att det är vad det kostar att närma sig sina drömmars mål. Intressant reflektion är att när man frågar vuxna idrottare om de försakat något eller ångrar sin idrottssatsning blir svaret alltid NEJ!
Långt upp i åren kommer den vuxne före detta idrottaren att se tillbaka på sin karriär - oavsett om de lyckades eller inte - med längtan, med glädje och många fina minnen.
Dessa tuffa år präglar, utvecklar och får de flesta ungdomar att mogna som människor. När vi ser dem intervjuas i media ger de oftast väldigt sympatiskt intryck. Idrottens fostrande funktion kan inte underskattas.
Få når långt och tjänar pengar
Åren går, förr eller senare blir det för många skador, problem med ekonomin, kompisarna har slutat, en civil karriär lockar med nya utmaningar mm. De flesta av våra unga Victor/Victoria är så kloka att de vet att parallellt med idrotten måste man studera/fortbilda sig för ett framtida arbete. Idrottskarriären varar kanske i tio år. Väldigt få har ekonomiska vinster av sitt idrottande.
Vad är drivkraften? Att få ett rikt liv och gemenskap med tydliga mål stärks av flera undersökningar om vad ungdomar starkast vill ha. Uttryckt i forskningstermer kallas detta Upplevelser, Socialt umgänge och Bekräftelsebehov.
Idag är det inte så självklart för vårt samhälle att erbjuda Victor/Victoria ett uttalat stöd vilket känns lite märkligt. Även om idrottens fostrande verkan och ett enormt socialt ansvar borde innebära starkt stöd finns det mycket att peka på som borde förbättras.
De är värda så mycket mer
Idrotten står för en av landets största ekonomier, men detta syns ytterst sällan i idrottarens vardag. Victor och Victorias klubb är värda ett avsevärt större stöd för att klara sina uppdrag, ledar- och tränarutbildning borde för årtionden sedan ingått i en högre utbildning.
Duktiga ungdomar borde i mycket högre grad erbjudas olika typer av samhällsstöd som tydligare former för idrottsgymnasier, elitidrottsstöd, kompetensstöd till tränare och ledare, en avsevärd mängd stipendier för att kunna kombinera idrott och utbildning. Delar av detta finns redan idag men, till en alldeles för blygsam nivå som begränsar för flertalet.
Det sägs ofta att det krävs 10 000 timmars träning för att nå topprestationer. Det är mycket arbete. Mer än många oss andra kan förstå.
Att få kämpa med tre karriärer – studier/jobb, idrotten och att försöka hålla ihop det sociala livet. Det skapar om inte annat starka individer.
Ett välståndsland som Sverige borde bidra med så mycket mer till dessa ungdomar.
Ett ständigt släpande med väskor, den med träningsprylar och den med skolböcker. Många tar det, många ger upp. Ungdomarna som vill bli bäst är beredda att slita och oavsett vad de uppnår är det få som gav ungdomsåren till idrotten. Foto: TT
Mest lästa just nu
Enkel majoritet, det vill säga 38 av 75 röster är vad som krävs för att Svenska Golfförbundet ska gå segrande ur den infekterade striden om att begränsa antalet golf-ID, ett ”tak”, ute i golf-Sverige.
Landets 21 distrikt, av vilka Skåne och Stockholm är de röststarkaste med 8 respektive 7 röster har att avge sina röster vid SGF:s årsmöte 5-6 april.
Aldrig tidigare har ett svenskt landslag värderats så högt som det Tre Kronor som natten till torsdagen, 02 00, inleder Four Nations Cup mot Kanada i Bell Centre i Montreal.
De 23 spelarnas värde uppgår till 162 710 000 dollar eller motsvarandesvenska kronor 1,8 miljarder svenska kronor.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
I en intensiv nyhetsflora försvann förra veckan det här högst anmärkningsvärda budskapet: ”Via Gräsroten delar Svenska Spel varje år ut 35 miljoner kronor till ungdomsidrotten och föreningslivet i Sverige”.
Viaplays utbud just nu är av rekordformat.Skidor i mängd är vi vana vid. Nnyligen förlängdes alla rättigheter för all skidsport, med undantag för skidskytte, till och med säsongen 2030.
Närmast kan vi se fram emot hockeyns Nations Cup i Montreal, Kanada och Boston, USA med Sverige, Finland, USA och Kanada. samt senaste tillskottet, Fotbollsmagasinet Tiki-Taka.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
Alf Mölleryd (inte verifierad)
tors, 2014-05-08 08:54
1. När Victor och Victoria vill...
Bra skrivet Willy, jag instämmer helt med din beskrivning och dina tankar. I nuläget är jag engagerad i KIF Örebro DFF och jag ser hur våra "Viktorior" kämpar mycket hårt med studier/jobb samt alla träningar/matcher som krävs för att hålla en hög Damallsvensk klass. Jag kan även konstatera att våra damspelare i mycket hög grad har en akademisk utbildning eller studerar på högskolan för att uppnå detta. Jag beundrar och är stolt över våra spelare som verkligen lägger ner lika mycket träning och tid på fotbollen som "Viktor" gör i Allsvenskan. Skillnaden att de kan leva gott på lönen som de får jämfört med damspelare som även får jobba eller studera för att få ihop ekonomin. " Ett välståndsland som Sverige borde bidra med så mycket mer till dessa ungdomar" tycker även jag!