Prestige? Visst finns det personer som anser det och visst finns det de som menar att den stora skillnaden i spelstyrka visar på en orättvisa då damerna i Grand Slam-turneringarna har lika mycket prispengar som herrarna.

Jag förstår inte det resonemanget utan ser utmanarmatcherna mer som kul inslag vilka med större eller mindre tydlighet bekräftar vad alla redan vet.

Som till exempel kvällens match i Båstad där 52-rankade Sverigeettan Johanna Larsson inför uppskattningsvis drygt 500 åskådare mötte Tobias Hildebrand.

– Eh... vem??, frågar sig förstås alla utom de allra största tennisnördarna. Jo, 41-årige Hildebrand spelade sin sista turnering för 17 år sedan, han hade hållit till på ITF-touren, vunnit en av sina sex matcher på Challengertouren och som bäst varit rankad 427.

Hur det gick mot Larsson ikväll?

6-3, 5-7, 10-8 i matchtiebreak där Hildebrand fick kramp efter att ha missat förstaserven på matchbollen. Jag är överraskad av resultatet och trodde att Larsson skulle få runt fyra game.

Sensmoralen?

Vad säger det då att en 52-rankad spelare med en WTA-titel på meritlistan förlorar mot en man som la av för länge sedan och utan att ha slagit sig in på ATP-touren?

Det är förstås upp till var och en att värdera det men i mina ögon gör det varken till eller från för damtennisen.

Att matchen överhuvudtaget blev av visar att Larsson är modig och prestigelös. Hon var förstås medveten om att en förlust skulle glädja damtennisens belackare och förmodligen anser ett antal av hennes kollegor att Larsson gjort damtennisen en otjänst genom att ställa upp på en sådan här match.

Systrarna Serena och Venus Williams fick just sådan kritik då de under Australian Open 1998 utmanade tysken Karsten Braasch. Williams hade tidigare sagt att de skulle besegra en man bland de 200 bästa på rankningen och 203-rankade Braasch antog utmaningen.

6-1 mot Serena.

6-2 mot Venus.

Snacket drar igång

Genast drog snacket igång om att damtennisen är dålig och många ansåg att det var överdrivet politiskt korrekt att i Grand Slam införa lika stora prispotter för damer som för herrar.

Bättre att förekomma än att förekommas: undertecknad var under en tid inne på att även damerna ska spela i bäst av fem set för att vara värda lika höga prissummor. Omprövade dock den åsikten och fäster större vikt vid annat än vid hur många set matcherna spelas i. Stjärnornas värde som sponsor- och publikmagneter är en viktig faktor. Men hur då mäta det?

Enda sättet är att herrarna och damerna spelar Grand Slam-turneringar vid olika tidpunkter. Är övertygad om att damturneringarna inte skulle bli sådana publikfester som nu är fallet och det är naturligtvis ingen tillfällighet att Grand Slam-arrangörerna försöker undvika dagsprogram med enbart dammatcher på schemat.

Men fram till det att någon kommer på idén med separata Grand Slam-turneringar är det lika naturligt med en jämn fördelning av prispotterna där som det är att herrturneringarna i kraft av starkare sponsorer och mer publik i regel har högre prissummor än damtävlingarna.

Att Tobias Hildebrand skulle hävda sig bra på WTA-touren och under sin aktiva karriär skulle ha varit en av de största stjärnorna där är bara kuriosa och skadar på inget sätt damtennisen.

Den lever ju sitt eget liv. Det är styrkeförhållandet och rivaliteten mellan damspelarna som räknas där. Inget annat.

Därför ska utmanarmatcher som den i kväll tas för vad de är.

Inte alltid så...

Men så har det inte alltid varit.

1973 avgjordes ”Battles of Sexes” inför fullsatta läktare och 80 miljoner tv-tittare världen över. 55-årige tidigare världsstjärnan Bobby Riggs var övertygad om att han 14 år efter sitt avsked från touren skulle besegra de bästa kvinnorna och han fick till några utmanarmatcher. Den mest uppmärksammade och mest prestigefyllda spelade han mot Billie Jean King som är en av tidernas främsta spelare och just 1973 i Wimbledon tog en av sina tolv Grand Slam-titlar.

King tystade Riggs med seger i tre raka set och det sågs som en stor seger för damtennisen.

Måtte inte Tobias Hildebrands seger i kväll tillmätas lika stor betydelse i omvänd riktning.