I bästa fall skulle det bli en väckarklocka för den 23-årige Sverigeettan som förvandlats till en bortskämd primadonna som förväntar sig att alla ska svansa för honom.

Tyvärr är det precis vad många gör. Smörandet för Ymer är osmakligt. Speciellt då eftersom de största svansviftarna fördömer honom – bakom hans rygg.

Förstår inte sitt eget bästa

Inte minst för Mikael Ymers eget bästa för ögonen måste någon nu sätta ner foten. Han måste få den läxa som är nödvändig för att han ska lämna sin fantasivärld i vilken han ser sig som en dyrkad stjärna och idol.

Hans hittills mest märkliga utspel kom tidigare i veckan då han på sajten Tennisportalen förklarade varför han inte accepterat det wild card som han erbjudits till Nordea Open i Båstad.

”Anledningen till varför jag inte spelar i Båstad är samma anledning till att Zlatan inte spelar i allsvenskan”.

Problemet för Ymer är att hans uttalande är fullständigt obegripligt.

Zlatan spelar i italienska ligan eftersom den har högre status än allsvenskan.

Ett återstående wild card

Ymer väljer bort ATP-turneringen i Båstad för att spela en Challenger som har betydligt lägre status.

Snurrigt så det förslår alltså.

Nu är sista ordet kanske ändå inte sagt om Båstad. Arrangören har ett wild card kvar och det kan i alla fall inte uteslutas att Ymer erbjuds det och då behagar att tacka ja.

Precis det skedde förra året.

Förhoppningsvis slipper vi en repris.

Han ska "betala igen"

Om Ymer kommer till spel skulle det ses som ytterligare ett tecken på att han dikterar villkoren och att omgivningen böjer sig för hans krav.

Om jag var i Ymers kläder skulle jag skämmas över att inte spela i Båstad. Inte främst därför att han rankad 90 inte är i närheten av att kvalificera sig av egen kraft. Utan därför att Magnus Norman är turneringens sportchef.

Norman har under åren ställt upp för Ymer på ett fantastiskt sätt. Att då ”betala igen” genom att spela i turneringen där Norman har en ledande roll borde vara en självklarhet. Och skulle förstås vara det för alla som förstår att visa tacksamhet och respekt.

Under den tid bröderna Mikael och Elias Ymer spelat tennis har de fått långt större uppbackning än några andra. Dels ekonomiskt men också på andra sätt. Sett i ett historiskt perspektiv är det få andra som fått ett liknande stöd, från förbundet, från klubb och från enskilda personer.

Med det borde det vara självklart för Mikael Ymer att spela i Sveriges två ATP-turneringar – Nordea Open och Stockholm Open – samt att representera sin klubb Salk oftare än vad som varit fallet i Elitserien.

Formellt har han visserligen ingen skyldighet till något av det men inte minst moraliskt borde det vara självklart för honom.

Han inte bara nobbade ett wild card till fjolårets Stockholm Open utan spelade dessutom en Challenger samma vecka. Snacka om hånfullt mot arrangören och mot Salk som är en av turneringens tre ägare.

Tidigare denna vecka krävde en av Salks mest erfarna och respekterade tränare att klubbens ledning sparkar ut Mikael Ymer.

För många "sillryggar"

Möjligheten att det blir så och att Ymer stängs av från landslaget måste bedömas som små. Därtill finns det allt för många sillryggar i ledande positioner i svensk tennis.

Att förbundets sportchef Niklas Fjeldstad skulle agera mot Ymer finns inte på kartan. Förbundsordföranden Åsa Hedin och generalsekreteraren Christer Sjöö är två andra som hellre talar om att allt börjar se mycket bättre ut i svensk tennis än tar tag i problemen som måste lösas för att det också ska bli bättre någon gång i framtiden.

Det är just dessa tre personer som har mandat att stänga av Mikael Ymer från landslaget. Den frågan kan inte åläggas DC-kapten Robin Söderling.

Denna krönika är bara ett i raden av exempel på hur svensk tennis skadas av att Mikael Ymer agerar på ett sätt som väcker uppseende.

Nordea Open har i år ett fantastiskt starkt startfält, långt bättre än vad man kan förvänta sig i en 250-turnering.

Men i stället för att fokusera på vad som har alla möjligheter att bli en gigantisk fest talas det mest om vad Mikael Ymer gör och säger.

Det är olyckligt. Killen är rankad runt 90 och sett till det sportsliga är hans vara eller inte vara i Båstad en ickefråga. Bara de som ser mer till spelarnas nationalitet än till deras standard skulle känna saknad efter Sverigeettan.

Varför då denna krönika och varför så mycket om Ymers uttalanden i annan media?

Tennisen har jobbigt ändå

Kan bara ge min åsikt. Om Ymer skadat bara sig själv hade det i och för sig varit tråkigt men inte något att göra en affär av.

Men nu är det annorlunda. Svensk tennis har det redan tillräckligt motigt och när landets bäste herrspelare förvärrar situationen går det inte att tiga still.

Det görs inte heller på sociala medier där tonen mot Mikael Ymer är brutalt hård. Då Ymer i går föll i andra omgången i Wimbledon skrev flera att de inte var intresserade av att se matchen.

Andra hoppades att han skulle förlora och när så skedde fanns en glädje som vittnar om att Mikael Ymers popularitet rasat enormt.

Det är sorgligt och mycket beklagligt för alla berörda. Mikael Ymer hade för några år sedan alla förutsättningar att bli en stor förebild och det även om potentialen för stjärnstatus inte finns.

Vad som gått fel i hans personliga utveckling kan man bara spekulera i. En grandios självbild som förhindrar att han kan värdera sin person på rätt sätt? Hybris efter att ha tjänat stora pengar? Omognad som kommer att gå över?

Förhoppningsvis det sistnämnda förstås. Men för att hjälpa Ymer att mogna krävs en omgivning som inte smörar och svansar utan som ställer krav och som har integriteten som krävs för att tala om vad de tycker om hans beteende.

Görs det och Mikael Ymer förstår att lyssna och ta in blir han kanske en dag den där goda förebilden som svensk herrtennis så väl behöver.