Om mångmiljonsatsningen nobbats hade ordföranden Åsa Hedin och hennes styrelsekollegor förlorat hela sitt förtroendekapital.

Hur förväntat ett besked än är kan det glädja och skapa optimism. Precis så är känslan när det nu är klart att det nästa år och i Vinciguerras regi kommer att spelas åtta Futures (fyra dam- och fyra herr) på Långtora utanför Enköping.

Det handlar om en satsning på 6.5 miljoner kronor och antalet nya Futures ska ses mot de totalt tio som finns i dag.

Kan inte övervärderas

Betydelsen av hemmaturneringar kan inte övervärderas.

Kostnaderna hålls nere och fler unga inhemska talanger ges möjlighet att i ett tidigt skede av karriären få vara med i internationella seniorturneringar.

Det är just i Futures de kan plocka sina första WTA- eller ATP-poäng.

Fler spelare har råd att ha sin coach på plats. Möjligheter att i samband med turneringarna hålla utbildningar och seminarium är andra av de många fördelar som finns med turneringar på hemmaplan.

Sett till var svensk tennis befinner sig i dag är Futures i mina ögon de absolut viktigaste turneringarna.

Även ATP-turneringarna Nordea Open och Stockholm Open har liksom WTA 125 k-turneringen Nordea Open mycket stor betydelse.

Men på ett annat sätt. Där får svensk tennispublik möjlighet att se internationella toppspelare – om än sällan de allra största namnen.

De tre turneringarna ger tennisen betydligt större utrymme i media än vad den får under resten av året. Den uppmärksamheten är viktig för svensk tennis. ”Syns man inte finns man inte”.

Förmodligen är det många barn och ungdomar som fått sina första stora förebilder efter att ha sett dem live i Båstad eller Stockholm.

Dessutom håller de tre turneringarna kvar näringslivet i sporten på ett sätt som annars inte skulle ha varit möjligt under perioder då svensk tennis i övrigt inte anses attraktiv för sponsorer.

Tunn topp i dag

Frånsett Rebecca Peterson och Mikael Ymer finns inga svenska singelspelare som håller måttet på ATP- eller WTA-nivå.

Därför blir de tre turneringarna en påminnelse om hur mycket mark svensk tennis tappat.

Bakom de två överlägsna Sverigeettorna finns några få spelare att sätta hoppet till och tyvärr är återväxten inte bättre om vi ser till situationen på juniorsidan.Åtta nya Futures kommer definitivt inte att innebära en snabb scenförändring – därtill finns det för mycket annat i svensk tennis som utgör hinder.

Vad som främst saknas är en mer omfattande och tydligare elitsatsning än den vi ser i dag.

Det finns talanger och det elitsatsas i ett antal klubbar men från centralt håll saknas en övergripande elitsatsning.

Färdriktningen ”Game Change 2030” är visserligen snyggt paketerad men finns inte resurser och/eller en hundraprocentig ambition att omsätta teori i praktik blir den bara en i raden av skrivbordsprodukter som producerats genom åren..

Det skulle förvåna om många av tankarna i ”Game Change 2030” inte anses förlegade redan om några år och att pappersarbetet med en ny färdplan då tar fart.

Att sätta målsättningar på pränt är lätt.  Men för att visionerna inte ska förbli en pappersprodukt måste det skapas förutsättningar för att nå dem.

Förbundet har i flera år haft som mål att skapa fler turneringar på hemmaplan.

I avsaknad av sponsorer har det inte gått.

Att en privat aktör skulle dyka upp och erbjuda svensk tennis 20 Futures – fram till i våras hade det förmodligen betraktats som en ouppnåelig dröm.

Plötsligt blev det möjligt att förverkliga drömmen. Detta sedan Andreas Vinciguerra ihop med sina samarbetspartners Jens Lackmann och Tobias Edström serverat förbundet ett paket på just 20 Futures.

Lackmann skulle ställa en bankgaranti.

Förbundet skulle inte ta någon ekonomisk risk.

Det går naturligtvis att förstå om förbundet där och då tyckte att det lät för bra för att vara sant. Det är väl närmast att betrakta som en spontant naturlig och sund reaktion.

Men det som hände månaderna efter presentationen visar på en anmärkningsvärd motsträvighet från förbundet.

Istället för att säkerställa att förbundet skulle klara de organisatoriska delar som i denna typ av turneringar åligger ett förbund ägnades tid åt att leta fel hos Vinciguerra & Co.

Det gick så långt att syftet med satsningen i nedlåtande ordalag ifrågasattes från centralt håll.

Vinciguerras intention var att ihop med förbundet hålla en presskonferens under någon av Båstadveckorna.

De planerna grusades.

Istället för att svensk tennis kunde presentera den största och roligaste nyheten på många år handlade rubrikerna om tvisten som uppstått mellan parterna.

Det var onödigt.

Men det är historia sedan förbundet -som hela tiden utåt hävdat att det haft en positiv inställning till satsningen – lämnat klartecken till åtta Futures nästa år.

Nu förbereder förbundet en ansökan till Internationella tennisförbundet (ITF). Godkännandet därifrån lär bli en ren formalitet. 

Sverige ses i dag som ett utvecklingsland och fler hemmaturneringar är en faktor som skapar förutsättningar att återta förlorad mark.

Att det nästa år inte blir ens hälften av de 20 Futures som Vinciguerra erbjöd känns just nu vara av underordnad betydelse.

Det viktiga är att satsningen kommer igång. Med ett lyckat arrangemang på Långtora 2022 bör det finnas stora möjligheter att där öka antalet Futures under de närmast följande åren.

 Vinciguerra och hans partners, förbundet, spelare, coacher, föräldrar, ledare – ja, alla i svensk tennis kan i dag känna sig som vinnare.

Grattis!