Den första drabbningen gav flera blåtiror och en medvetslös student. Basketen var född. Snart nog togs botten på korgarna ur så att det inte längre behövdes personer på balkongen för att ta ur bollarna.

Men nu är vi på väg mot den, enligt Himmelman, näst viktigaste händelsen för basketen.

Slutresultat 17-19. Vi landar 1948 i USA där basketen har det tungt. Två konkurrerande ligor tampas med varandra om uppmärksamheten. Spelet på planen har blivit mer taktiskt och mer defensivt. När lag får ledningen väljer de att hålla i bollen, spela runt och flera olika defensiva spelsätt dominerar, allt medan fansen viker. Någon match slutar 19-18 där den sista kvarten stod för fyra poäng. Somliga lag skjuter färre än 15 skott på en hel match. Vem vill betala för att se ändlösa passningar som bara avbryts genom fouls? Idrotten var hotad.

Matematikintresserad företagare

Mitt i allt detta finns en företagare och sportchef som älskar matematik och innovationer. Han heter Leo Ferris, har sitt öra bland supportrarna, och snart har han enat ligorna och paketerat basketen med halvtidsshower och kändisar. Nu vill han göra själva sporten mer intressant på läktarna och stoppa det enerverande inriktningen på defensiven. Men ska verkligen spelet utvecklas av personer som inte ens spelar själv, tänkte somliga.

Efter att ha suttit och räknat vid match efter match, kommer han fram till att ett lag, om spelet skulle flyta på utan maskningar, hinner skjuta 60 skott var; alltså 120 skott. Så delar han matchtiden, 2880 sekunder med 120 och får då; 24 sekunder per skott. 

Några år efteråt, 1954, spelas den första NBA-matchen med skottklocka och tiden var, som ni säkert känner till, 24 sekunder. Leo gjorde det. Resultatet blev att poängen i matcherna sköt i höjden och åskådarantalet på matcherna på bara några år höjdes med 40 prcent (!). En och annan sportchef i Sverige skulle nog gärna vilja se en sådan uppgång. 

Nu passar det kanske med den avslutande delen av Himmelmans inledande citat om basketens två viktigaste ögonblick: ”Det andra ögonblicket är när de satte på 24-sekunds-klockan.”

Relevant för svensk idrott ?

Idag är det svårt att föreställa sig basket utan den stoppklocka som effektivt blockerar supporterkvävande maskning och, tillsammans med andra innovationer som 3-poängsskottet (1980) bidragit till göra basketen till en världssport.

Men kan detta vara intressant för andra idrotter än basketen? Jag tror det. Flera andra idrotter är liknande läge som basketen var för 70 år sedan. Och lösningarna kommer kanske inte komma från spelare eller coacher. Utan från personer som Leo Ferris.

Det handlar om överlevnad. Inom industrin är det ett tråkigt faktum att om man bara gör allt lika bra, till samma pris som tidigare, så riskerar man gå i konkurs, utkonkurrerad av dem som innoverar produktionen. Precis hela tiden måste man utveckla för att vara relevant. 

När det istället för två tv-kanaler finns 100, är konkurrensen större. När det istället för två idrotter på orten finns 100 fritidsintressen, är konkurrensen större. Nya idrotter, som padel, tar utövare. Även om det totala åskådarantalet inte är på katastrofnivåer, så är andelen yngre åskådare i många idrotter idag avsevärt lägre än tidigare.

Ny teknik skapar dessutom nya intressen. Hur ska idrotten kunna svara på detta, utan att utvecklas, utan att ge åskådare, i när och fjärran, mer för pengarna, mer spänning, mer glädje, kortare steg mellan hopp och förtvivlan?

Somliga idrotter utvecklas snabbt

När baskettaktiker stängde igen under korgen infördes 3-poängs-skotten. Nya, kortare och mer händelserika grenar införs regelbundet för skidåkning. Bordtennisens alltför tråkiga set till 21 har blivit 11 och på försök har somliga matcher internationellt haft ännu kortare set. Curlingens mikrofoner på spelarna gjorde att tittarna förstod mer av taktiken. Samtidigt verkar utvecklingen av större regelförändringar på planen paradoxalt nog gå långsammare.

Dagens problem

Jag tror att fler idrotter behöver skottklockor under spelet för att skapa mer spänning. (Idag används de ofta mellan bollar och spel.) Kanske krävs motsvarigheter till basketens åtta-sekunders-regel att ta sig över mittplan och stopp att spela tillbaka i oändlighet. Kan ”3-poängsskott” stimulera vackert spel och skapa spänning när dagens matcher stängs och bussar parkeras i straffområdena. Offsideregler är rimligen inte heliga, men vem har innovativa, lockande förslag att testa? Och vem ska bestämma?

Framtidens idrottsutveckling

En klok professor frågade mig en gång ”Vem är produktionschef i ditt företag?” Han avbröt mitt funderande med sitt svar: ”Kunderna”. Ett välkänt talesätt är ”Kunden har alltid rätt”. En historisk tillbakablick visar oss att det inte var spelare eller tränare bakom flera framgångsrika ändringar inom idrotten. Det var supportrar, sportchefer men också utomstående; nuvarande eller potentiella besökare/tittare/kunder. Leo Ferris var en. Vi behöver hitta fler som honom. Kanske är det du?