När den legendariske spelaren och tränaren Johan Cruyff betonade att "You play football with your head, and your legs are there to help you", satte han fingret på något känsligt. Fotboll handlar inte primärt om fysiska färdigheter; det är en mental och taktisk utmaning. Vad spelar det för roll om tekniken är bländande, när spelarna har olika bilder om spelet?

Medan musik har utvecklats från enkla melodier till komplexa symfonier, och tekniken har gått från enkla maskiner till avancerade AI-system, verkar fotbollen ofta fastna i gamla hjulspår. Visst springer man fortare och skjuter hårdare; men alla dessa offside-löpningar och missförstånd; är det egentligen nödvändigt?

”Gemensam spelidé”

Jurgen Klopp, vid sin första presskonferens som tränare i Liverpool FC 2015, betonade direkt behovet av en "common idea of play”, en gemensam spelidé. Man får nog säga att han lyckats ganska bra i världens tuffaste liga, även om bottennapp fortfarande kan ske, när det ”går troll” i spelet och bollen inte ”vill in”, fina eufemismer för oförmåga.

Men frågan kvarstår: Varför har inte detta blivit normen snarare än undantaget? Fotboll är kanske en sport där tradition och kultur spelar en stor roll. Många lag och tränare håller fast vid gamla metoder och idéer, trots att tiden och sportens dynamik har förändrats, trots att verktyg och innovationer skulle hjälpa till att lösa grundläggande problem.

Det är också en sport där individuella prestationer ofta lyfts fram framför kollektivt spel. TV-bildernas inzoomningar av bländande teknik visas oftare än överlagrade vyer över laget där tittare simultant ser spelidéerna förstärkta och tydliga.

Visa det som är relevant

För att fotbollen ska fortsätta utvecklas behöver vi se bortom de individuella stjärnorna och fokusera på lagets kollektiva potential. Det handlar inte bara om att ha en gemensam spelidé, utan om att verkligen förstå och anamma den. Och här blir problemen uppenbara. Tränare pratar, skriker, kommenterar och förklarar med ord – och kommer du ihåg en enda mening du hörde igår? Tror du spelarna gör det?

Ord har aldrig kunnat – kan inte – och kommer aldrig kunna bära komplex information på överskådliga sätt. Här behövs bättre visualiseringar som kartor, ritningar och musiknoter, som gör det möjligt för musiker att kunna spela musik de aldrig hört och utveckla musiken med människor de inte kan prata med.

Misslyckas naiva och dåliga symboler att bära komplex information, är det där vi måste börja lösa problemen.

Lika självklart som att varje musiker har sin stämma, behöver naturligtvis spelarna på olika positioner ha sina ”noter”. Dessutom behöver vyerna och sätten för spelformationer, spelidéer, spelprinciper och spelklustrar utformas på sätt som är naturliga för hjärnan och vårt minne; för vad spelar det för roll att visa saker som är svårt att komma ihåg?

Visa det som inte syns

Visst är video användbart, men så länge mycket som är relevant på planen inte syns i bild, så kommer endast rörliga bilder inte att kunna fånga spelidén eller taktik i sin komplexicitet. Här behövs bättre visualisering över den relevanta information om spelet som inte kamerorna lyckas fästa.

Då kan dessutom fler snabbare lära sig de spelideerna, något som kommer att gynna de många ungdomar som satsar på att verkligen förstå avancerat spel för att förverkliga sina fotbollsdrömmar.

 När spelet nu går att fånga, när det går att snabbare ge samma bild till spelarna, både för att kunna utföra men framför allt utveckla spelet, öppnas dörrarna för fotbollen att ta det språng som kommer att göra fotbollen verkligen blir det gröna fältets intelligenta schack, istället för dagens gröna fia med knuff, där en handgest för spelval som genialisk och tre års inspelningstid för en ny spelidé ses som effektivt.

 Vad roligt det vore om Svenska Fotbollförbundet, när de nu får in både skickliga spelare och tränare med god analytisk förmåga för att få ordning på vår landslagselva, kunde vara snabba på denna boll.