Vår forskning vid Handelshögskolan i Stockholm visar att svensk idrotts framtid varken stavas Åshöjdens BK eller Manchester United. I Sverige är istället dagens moderna idrottsföreningar, förbund eller ligor hybrider där nyckeln ligger i att kombinera den ideella logikens engagemang och hjärta med den kommersiella logikens innovationskraft och snabbhet.    

Mot den bakgrunden blir vi oroliga när Riksidrottsförbundet så tydligt aviserat att regeringens stödpaket primärt ska gå till den ideella idrotten. I en intervju med Sveriges Television den 24 mars säger Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson att “alla inte kommer att kunna kompenseras fullt ut. Man får göra det med utgångspunkten att så långt det är möjligt skydda den ideella idrottsrörelsen.”      

Att skydda den ideella idrotten är viktigt. De eldsjälar som finns runt om i landet gör ett otroligt arbete. Det Björn Eriksson och Riksidrottsförbundet dock missar är att ett för ensidigt fokus på den ideella idrotten riskerar att sätta ekosystemets motorer i konkurs. Runt om i Sverige finns det otaliga exempel på arrangemang och föreningar som är grundläggande för den regionala och lokala idrotten. Utan Vasaloppet i Mora skulle finansieringen av många idrottsföreningar i Dalarna utarmas. Detsamma gäller starka föreningar runt om i landet. Utan IFK Kristianstad skulle handbollen i östra Skåne riskera att tyna bort och utan Luleå Hockey skulle innovationsklimatet inom såväl dam och herrhockey minska radikalt.   

Vårt budskap är därför enkelt - låt inte svensk idrott bli en polariserad arena där man väljer ideell idrott eller kommersiell samarrangerad idrott. Båda behövs. Styrkan ligger i hybriden. Om regeringens krispaket på 500 miljoner kronor fördelas enligt gammal beprövad bidragsprincip till den ideella idrotten ser vi tre stora risker:   

1. Likviditetskrisen  

Framförallt inom fotbollen är nu likviditet ett akut problem. Fotbollsklubbar som funnits i mer än 100 år riskerar nu att gå i konkurs inom de närmsta veckorna. Precis som i näringslivet kan man inte rädda alla klubbar (och ska kanske inte göra det), men det vore oerhört allvarligt om en nationalklenod som Allsvenskan i fotboll inte överlever. Likviditetskrisen berör också många andra kritiska områden. Inom svensk idrott är de flesta idrotter beroende av överskott från arrangemang så som Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon eller O-Ringen i orientering. Att inte säkra likviditeten för dessa motorer riskerar att påverka svensk idrott väldigt negativt.    

2. Förtroendekrisen

Svensk idrott har under lång tid deklarera vikten av enighet. “En för alla, alla för en” har varit en svensk paradgren. Under de senaste åren ser vi också en positiv trend där många idrotter och arrangemang har utvecklat sina organisationer. Att ta samhällsansvar och att bli en attraktiv mötes- och arbetsplats är nödvändigt för såväl den lilla som den stora föreningen. Det vi nu ser i form av ökad polarisering och spänningar är därför oroande. Om det rent ideella vinner en utklassningsseger över idrottens mer kommersiella motorer finns en risk att lagspelet går förlorat. En sådan förtroendekris och splittring skulle inte bara påverka idrottens interna ekosystem utan även riskera relationen till externa aktörer som stat, kommun eller kommersiella partners.  

3. Utvecklingskrisen 

Om idrottens motorer går i konkurs ser vi även en djup och långsiktig utvecklingskris. Detta kommer att påverka elitidrott, breddidrott och barn- och ungdomsidrott. Sveriges chanser att vinna medaljer i internationella mästerskap kommer att drastiskt minska och detta kommer i sin tur att påverka intresset för att se och börja med idrott och därmed minska folkhälsan. 

Vi riskerar att elitidrotten inte kan skapa de förebilder som medborgarna känner stolthet och samhörighet med, och som barn och unga har som sina idoler.  

Vi ser idag också att stora länder så som USA och Kina satsar enorma kommersiella belopp för att vinna guldmedaljer. Nya anläggningar byggs, de bästa tränarna rekryteras och den senaste forskningen används för att skapa innovativa träningssystem. För ett litet land som Sverige krävs en annan väg. 

• Vi behöver kombinera det bästa från det ideella och det kommersiella. 
• Vi behöver hybrider i världsklass där många aktörer samverkar. 

Framgången med SM-veckan de senaste åren är ett väldigt bra exempel. Här samlas såväl mindre som större idrotter och detta hade inte gått att ordna utan en hybridsamverkan mellan lokala och regionala motorer i samspel med Riksidrottsförbundet, kommuner, kommersiella partners och Sveriges Television.

Det nya normalläget – både och, inte antingen eller 

I tider av kris är det lätt att bli känslosam och drabbas av tunnelseende. Det är lätt att gå tillbaka till gamla sanningar istället för att ta beslut baserat på senaste forskning. 

När Coronakrisen är över är det många länder som redan pratar om ett nytt normalläge. 

Affärsmodeller, träningsmetoder och finansieringssystem kommer att omprövas i grunden. För många kan detta bli en smärtsam process. Man blir dinosaurien som hade sin storhetstid i dåtiden på samma sätt som videobutiken på hörnet nu blivit ersatt av SVT Play, Netflix eller HBO.   

Framtiden ligger varken i Åshöjdens BK eller Manchester United. Framtiden ligger i hybriden mellan dem.

Den kommer att behöva en noga avvägd balans utifrån varje idrotts specifika förutsättningar. Låt oss därför kombinera det bästa av idrottssveriges praktik med akademins faktabaserade systematik.  

Därför är vår uppmaning till såväl politiken som Riksidrottsförbundet att ta hela idrottssveriges intressen i beaktande kring krisstödets fördelning. Idrottens motorer påverkar inte bara sig själva. De lyfter och utvecklar sina omgivningar på lokal, regional och nationell nivå. Förstör inte visionen ”Svensk idrott – världens bästa” genom att låta motorerna hacka.