Oavsett om man företräder breddidrott eller elitidrott så pågår det idag en stor och viktig diskussion om pengar. Satsas pengar på rätt sak? Byggs det tillräckligt med arenor? Vad är idrottens ekonomiska värde för samhället? Vem ska betala?

För stort fokus på spelarna

Här på Idrottens Affärer är debatten kring idrott och pengar som allra livligast och det är glädjande att se allt engagemang som finns för Sveriges största folkrörelse.

Det som dock bekymrat mig och mina forskarkollegor är att det är ett så stort fokus på utövare och tränare. ”Bara vi kan köpa en spelare till” eller ”om vi byter tränare ser vi dagens ljus” verkar vara grundmedicinen åtminstone inom elitidrotten.

Vårt forskningscenter, Center for Sports and Business vid Handelshögskolan i Stockholm vill istället ställa frågan – varför pratar vi så lite om hjältarna och hjältinnorna på kanslierna?

Behövs en strategi

När vi håller utbildning för såväl idrottare som klubbdirektörer pratar vi ofta om kansliernas betydelse. Ett talande exempel är när vi ställer frågan – hur jobbar er klubb, förbund eller liga med talangutveckling? Klassrummet fylls med sorl. Alla blir engagerade! Det pratas om hur juniorer flyttas upp i A-laget, det pratas om när sportchefen identifierade en ny tränare och i vissa fall kommer det även upp exempel på när en äldre spelare fick en nytändning.

Hittills har aldrig någon pratat om talangutveckling i relation till sin kanslipersonal!

Varför är det så? Varför är vi överens om att det finns tydliga samband mellan ekonomiska muskler och idrottsprestation samtidigt som vi ofta bortser från kansliets centrala roll för att skapa ekonomiska muskler?

Vi behöver en nationell strategi för att utveckla moderna sportkontor!

I samarbete med Idrottens Affärer vill vi därför bjuda in till dialog om hur vi utvecklar moderna sportkontor. Hur gör vi för att kansliet ska få den status som det förtjänar?

Center for Sports and Business jobbar idag med flera av de stora idrotterna så som fotboll, hockey, handboll, trav, En Svensk Klassiker och Svenska Olympiska Kommittén. Vi har kommit en bit på vägen, men mycket av arbetet återstår och vi tror det är dags att det skapas en nationell strategi.

Här är tre lärdomar från vår forskning och undervisning som vi gärna debatterar och diskuterar för utveckla moderna sportkontor:

Lärdom 1

Kansliet måste ses som del av kärnan.

Inom svensk idrott har ”laget före jaget” varit en grundläggande princip. Problemet är bara att personalen på kansliet sällan inkluderas när vi pratar om laget. De senaste åren har vi börjat skönja en förändring. Enskilda spelare, och även klubbar, berömmer då och då kansliet vid betydelsefulla segrar. Det här beteendet är mycket glädjande, men om vi ska lyckas öka intäkterna eller skapa mer effektivt arbeta krävs det att kansliet blir en naturlig del av kärnan.

Lärdom 2

Ge förutsättningar och börja sätt krav.

När kansliet inte ses som en del av föreningens kärna så minskar självklart dess status. Det finns många exempel i idrotten där före detta spelare har börjat arbeta på kansliet. I flera fall har det varit lyckat, men i åtskilliga fall har en värdefull spelare inte blivit samma tillgång i sin nya roll. När kansliet får mer kärlek uppstår naturligt två saker – ökade resurser och högre krav. Varför är det så lätt att sparka tränare men så svårt att säga upp eller omplacera personal på kansliet?

Här krävs en attitydförändring. Istället för att leta efter billiga praktiska lösningar måste fokus ligga på att identifiera nya talanger (exempelvis duktiga studenter) eller kompetensutveckla anställd  personal så att klubben kan ställa högre krav. Vilken förening skulle exempelvis ta in en spelare i A-laget med argumentet ”han eller hon är nästan gratis?”

Lärdom 3

”Tabelldjävulen driver kortsiktighet” – skapa innovationsfonder för att säkerställa långsiktighet.

Vi är många som älskar idrott. Det spelar ingen roll om man är supporter, spelare, tränare, klubbdirektör, sponsor, journalist, politiker eller akademiker.

Men den kärleken gör också att vi blir förblindade. Vårt engagemang klarar inte riktigt av att balansera satsningar på kort och lång sikt. Vi pratar om ofta om ”tabelldjävulen” och ni är många som vet vad jag menar. Hur ska vi klara av att säkerställa resurser för en upprustning av våra kanslier om ”tabelldjävulen” spökar?

Vår forskning visar att det är svårt för enskilda klubbar eller föreningar att tämja "tabelldjävulen" själva. Vi tror istället på att det krävs innovationsfonder som har kapital för att stärka långsiktigheten. Idag har få idrotter en budgetpost som heter ”innovation”. Det är inte som i näringslivet där innovation i många fall är helt avgörande för överlevnad. Innovationsfonder tror vi kan skapas hos såväl Riksidrottsförbundet som hos enskilda idrotter. Möjligen kan även enskilda företag och sponsorer gå tillsammans och skapa en innovationsfond för att hantera ”tabelldjävulen”.

Kring detta fenomen vill vi skapa debatt och dialog. Därav arbetsnamnet ”Från idrottskansli till sportkontor”.