Arkitektbyrån Jaenecke & Samuelson fick det prestigefyllda uppdraget att rita Nya Ullevi. Duon hade en rad spännande byggnader på sitt cv och uppfattades kunna kombinera funktionalism med ett uttrycksfullt formspråk. Våren 1958 stod Ullevi klar och grunden till evenemangsstaden Göteborg var därmed lagd.

Sedan dess har otaliga stjärnor från sportens och musikens värld passerat. Rekord efter rekord har satts och miljontals minnen har skapats i folkhaven. Under många årtionden har Ullevi varit en stor och stadig ikon mitt i hjärtat av Göteborg.

 Älskad och ifrågasatt

Älskad av många, ifrågasatt av andra. Debatten för eller emot rivning var högst aktuell efter att Bruce Springsteen fått både byggnad och lera att svänga 1985. Det politiska beslutet blev till slut att grundförstärka och på köpet tillkom ett garage. Ett klokt beslut om du fråga mig men då är jag ju självklart partisk.

Grundförstärkningen var visserligen en omfattande investering men under arenans livstid har ändå förhållandevis få större investeringar gjorts, trots att troligen både dagens evenemangsinnehåll och publikens förväntan skiljer sig från förväntningarna på 50-talet. Den initiala byggkostnaden för Ullevi landade på 30 miljoner kronor, vilket omräknat till dagens penningvärde motsvarar knappt 400 miljoner. Mycket pengar ja visst, men väldigt lite i arenasammanhang. Särskilt om man vill bygga Nordens största konsertarena.

Ullevi har fått sitt namn från spelens och lekens gud Ull i den fornnordiska mytologin. Under pandemin har det blivit väldigt tydlig vilken betydelse olika mötesplatser har för vårt välbefinnande. Särskilt platser där människor kan mötas ”på riktigt”. Där gemensamma intressen förenar olikheter som ålder, bakgrund och så vidare.

Vi fokuserar ofta på ekonomi och vad saker och ting kostar. Men värden kan ju uppstå i olika former, inte bara i kronor. Hur mycket är det värt att kunna uppleva världens stjärnor här på hemmaplan i lilla Göteborg? 

Framtiden, då?

Må gott ihop med gamla och nya vänner? Eller att någon hittar till föreningsgemenskapen istället för andra kretsar? Kanske också får sitt första jobb? Inspireras till stordåd och/eller får upp ögonen för samhällsviktiga frågor?

Pandemin har gett tid för reflektion och inte minst funderingar kring framtidens magiska ögonblick. Göteborg har många men också flera äldre arenor. Ullevi är en av de äldsta. Stor och ståtlig med sina pyloner om är något bedagad. Visst står det en hel del modernisering på önskelistan men kikar vi på leveransen så är Ullevi ”still going strong”. Och så många olika värden Ullevi har levererat sedan 1958. I det här sammanhanget kanske det passar att använda begreppet glädjekalkyl?

På vårt kontor ligger en bok som togs fram när Ullevi firade 50 år. Det är ju några år sedan men titeln är genial: ”Ullevi-de första 50 åren”. Känn på den. Andas både historia och framtidslust, eller som en god vän uttrycker det: nyckeln är tradition med förnyelse. Vi blickar framåt och har en önskan och vision om att Ullevi ska stå stadigt även fragment. Men självklart också följa tidens krav och utvecklas successivt. Ett första steg är att vi ihop med vår fastighetsägare har en idé om hur området runt Ullevi kan uppgraderas. Marken behöver ändå underhållas men skulle kunna få en annan utformning och funktion som skulle göra det bättre under evenemang men också i stadens vardag. Skapa liv och rörelse med utrymme för spontanitet. Dessutom behövs ingen biljett utan platsen är tillgänglig för alla.

Inga beslut är fattade och finansieringen återstår. Nu är vi där igen, kronor och ören.

Arenaekonomi är en sak men jag skulle hellre vilja att vi pratar om samhällsekonomi och vad vår bransch kan bidra med. År efter år. Och då menar jag inte bara turistekonomiskt utan hur kan vi bidra till ett hållbart samhälle. På riktigt.