Svenska idrottstoppars huvudstrategi verkar vara att förlita sig på retorik för att slingra sig, släta över och klamra sig vid makten. Retorik handlar i grova drag om konsten att kunna övertyga sin publik oavsett om det som sägs egentligen är sant eller falskt. Ord och verklighet kan vara två helt skilda saker. 

Pressad situation

Den senaste, säkerligen inte sista medierapportering om missförhållanden inom svenska idrottsorganisationer har vi kunnat läsa om... Den här gången är det Svenska Fotbollsförbundets generalsekreterare som hamnat under medias granskande lupp. Blickarna vänds plötsligt mot förbundet  

Mindre smickrande ord som gubbvälde, diktatur och svågerpolitik pryder rubrikerna. 

Retorik kan vara oerhört användbart att gömma sig bakom för att slippa ta på sig skuld i en pressad situation och när förändringsbenägenhet saknas. Ungefär så här brukar det gå till: 

Först handlar det om att skapa tvivel om tillförlitligheten i fakta om det går. Uppgifter som presenteras hävdas vara missvisande eller på annat sätt icke-representativa för en större majoritet. Därefter vrids definitionerna om så att sakfrågan förminskas. Kritiserat ledarskap omdefinieras kanske som ”andras uppfattningar” eller som ”gnäll”. Härskartekniker omdefinieras som klumpiga ordval som använts vid ett fåtal tillfällen.  

Följer samma mönster

Om inte föregående steg hjälpt så riktas fokus i stället mot omständigheter runt sakfrågan. Kritiserat ledarskap kan bortförklaras med ledarskapsrollens tyngd och ansvar i vilken nödvändiga beslut inte kan gillas av alla. Sist men inte minst går det att byta ämne helt och avleda från det som frågan egentligen gäller. Medarbetares kritik kan projiceras tillbaka mot medarbetarna själva. Frågan kan också slussas över till annat forum, exempelvis styrelsen, som kan uttrycka sitt stöd. 

Kanske råkade jag just avslöja några av knepen. Men det här är klassiska och mycket basala retoriska tillvägagångssätt. Svenska Fotbollsförbundets bemötande av uppgifterna i Expressens granskning följer samma mönster. 

Generalsekreterarens försvarstal framstod mest som plumpt. Retoriken som användes övertygade inte. 

Små problem som inte åtgärdas växer över tid till stora problem. Till sist riskerar det att explodera. 

När så pass många anställda inom Svenska Fotbollsförbundet vänder sig till media tyder det på desperation att bli hörd när inget annat har hjälpt. När personerna beskriver att de bemötts med nedlåtande termer som ”damkör” är det ett tecken på att härskartekniker flödar. När personer inte vågar vittna öppet om arbetsförhållanden signalerar det rädsla för repressalier.   

Låt oss nu klargöra några grundläggande saker.  

När chefer, kollegor eller kanske hela arbetsgrupper använder nedsättande ord, sprider rykten, förlöjligar, ignorerar, på olika sätt fryser ut eller använder andra oacceptabla beteenden så är benämningen kränkande särbehandling. 

Kränkande särbehandling är ett arbetsmiljöproblem. En arbetsgivare har en skyldighet att utreda frågan om någon anställd beskriver sig vara utsatt. Utredningen ska dessutom genomföras med kvalitet. Det gäller även inom idrott. 

En chef förväntas kunna

Arbetsgivaren har också ett ansvar att ha kunskap om den organisatoriska och sociala arbetsmiljön samt den rådande lagstiftningen  

Det är också arbetsgivarens ansvar att driva ett systematiskt arbetsmiljöarbete där utvärderingar, riskbedömningar, åtgärder och uppföljning ingår. 

Därför fungerar det inte att tysta ned, skylla ifrån sig eller peka åt ett annat håll. Inte ens om arbetsgivaren är inom idrott.

Till chefer i idrottstoppen så är det inte fler retorikkurser ni behöver. Det är dags att steppa upp ordentligt nu. Som chefer förväntas ni faktiskt kunna det här!