"Finns tomma hallar och stillasittande"

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson har vid upprepade tillfällen de senaste månaderna understrukit att det behövs fler och modernare idrottsanläggningar och kallat situationen för alarmerande. I en debattartikel i GP (9 aug) skriver Eriksson:

”Ju fler anläggningar och ytor i bostadsområdet desto mer fysisk rörelse hos invånarna. Människor med ’god’ tillgång till idrottsanläggningar är mer benägna att motionera regelbundet jämfört med människor med ’dålig’ tillgång till anläggningar. Ska idrotten kunna fortsätta utvecklas måste politiken ge oss förutsättningar.” 

Jovisst, tillgång på anläggningar och ytor är en förutsättning, men ingen garanti.

Hallarna i Sverige före multihallarnas tillkomst. Idag gäller större ytor, mer användbara allround och med ett golv som gynnar knän och leder.

De sjunkande aktivitetsnivåerna inom föreningsidrotten och det ökade stillasittande främst bland unga har inte ett tydligt samband med brist på anläggningar. Vi har ju massvis med ytor och anläggningar som är underutnyttjade. Det har byggts väldigt många ytor för fysisk aktivitet och idrott det senaste decenniet. Samtidigt ökar stillasittandet. 

Det börjar röra på sig

I april publicerade Centrum för idrottsforskning resultaten från det gångna årets regeringsuppdrag: att genomföra en fördjupad analys av förekomsten och behovet av ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer för idrott och andra former av hälsofrämjande fysisk aktivitet. Forskare och experter från olika sektorer bidrog med analyser utifrån sina perspektiv och kunskapsområden, däribland jag. Jag tycker att det blev en mycket relevant och användbar skrift (som kan laddas ner här: https://centrumforidrottsforskning.se/samlad-strategi-behovs-fler-och-ba...). Jag ser inte att Björn Eriksson tagit till sig av denna. 

Som en mycket välkommen fortsättning på arbetet ovan har Centrum för idrottsforskning fått uppdraget av regeringen att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. Därtill ser regeringen över möjligheterna att utveckla en nationell strategi i anläggningsfrågor. Det är med denna i sikte som Eriksson trycker på om behovet av fler och modernare anläggningar. 

Jag välkomnar att det äntligen börjat röra på sig när det gäller att samordna aktörer, krafter och kunskap inom området ytor och anläggningar för fysisk aktivitet och idrott. Det har jag efterfrågat under många år. Men låt oss inte gå in i detta arbete med högljudda krav på mer ytor och mer pengar, utan med ett genuint intresse för att tillsammans utveckla och hitta nya lösningar. 

Idrott i Plan- och bygglagen

Vi får inte riskera att reducera anläggningsfrågan till en kvantitativ fråga. Och att skriva in ordet ”idrott” i Plan- och bygglagen, som RF kräver, löser inte anläggningsfrågan. Mer är inte alltid bättre.

Många ytor och anläggningar utnyttjas inte till fullo och på bästa sätt. Börja med att titta på det som faktiskt finns. Hur kan detta bestånd optimeras och utvecklas på ett hållbart sätt? Hur kan nya teknologier användas för att effektivisera? Hur kan olika verksamheter samverka och samordnas? Detta är särskilt viktigt i storstadsregionerna där konkurrensen om ytorna är påtaglig och, som Eriksson påtalar, idrottsföreningar upplever de största anläggningsproblemen. 

Jag har flera gånger upprepat att tillgängligheten till idrottens anläggningar och ytor inte får betraktas som en rent fysisk, planeringsmässig fråga. En tennisplan i varje kvarter skulle inte få alla människor att börja spela tennis. Tillgänglighet har inte bara att göra med kvantitativt utbud och avstånd, utan lika mycket med till exempel social, kulturell och ekonomisk tillgänglighet. Detta har jag bl a studerat i projektet Equalizer - ett redskap för jämställda och inkluderande aktivitetsplatser. Frågor om tillgänglighet bör även kopplas till FN:s globala mål, med syfte att skapa god hälsa och välbefinnande, jämställdhet, minskad ojämlikhet och hållbara städer och samhällen. 

Vikten av samverkan och perspektiv

Anläggningsfrågan, eller hellre tillgänglighetsfrågan, kräver samverkan över förvaltnings- och sektorsgränser. Samverkan måste bygga på samförstånd och enighet kring vart man är på väg. Att på kommunal nivå i samverkan mellan olika aktörer ta fram ett idrottspolitiskt program kan vara en bra start, och skapar möjlighet att lyfta tillgänglighetsfrågor som inte bara handlar om fysiskt utbud. Ett nästa steg kan vara att utarbeta en anläggningsstrategi med utgångspunkt i å ena sidan det idrottspolitiska programmet, å andra sidan en regional samverkan, och nu kanske också en nationell strategi. Helst av allt skulle jag vilja att anläggningsstrategin vidgades till en tillgänglighetsstrategi för platser för fysisk aktivitet och idrott. Centrala frågor i en sådan är: Vad? Varför? För vem? Var? Hur? När?

Så, råder det verkligen brist på anläggningar? Det beror på vem man frågar. Låt oss istället fråga: Hur kan idrottens ytor och anläggningar tillgängliggöras? Om denna diskussion också förs på det nationella planet är det en stor fördel.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Dagens hjältar i idrotten är ishockeylaget Björklöven! När fotbollens damallsvenska Umeå IK har jätteproblem och känner oro inför framtiden kommer hjälpen från hockeygänget, grannarna i Umeå! Hockeyn stöttar fotbollen med pengar.

"Det är viktigt för Umeås utveckling att vi har elitidrott", betonar Björklövens vd , Anders Blomberg.

Inom idrottsrörelsen växer oron för de dramatiska konsekvenser som högre elpriser riskerar få för idrottsföreningarna. Lugnande besked om elstöd för föreningar måste komma nu.

Internationella friidrottsförbundet (WA) har beslutat att ge Lidingöloppet en Världsarvsplakett (World Athletics Heritage Plaque). Det är en av de finaste utmärkelserna som ett idrottsarrangemang kan få och bekräftar loppets historiska betydelse. Plaketten ges till personer, händelser, arenor, lopp och andra företeelser som utmärker sig som historiskt viktiga för utvecklingen av den internationella friidrottsrörelsen.

– Lidingöloppet är känt som världens största terränglopp. Dess historia och arv förtjänar en Världsarvsplakett inom friidrotten, säger Sebastian Coe, ordförande för Internationella friidrottsförbundet (WA).

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Fotbollsklubben Häcken kan inte klaga på tillvaron. Sådan kraftig medvind som klubben har.  Senast - trogna partnern, Stadium, tar klivet upp och blir premiumpartner till klubben. Fram till 2025 ligger fokuset på det gemensamma hållbarhetsarbetet för en minskad ojämlikhet och en god hälsa för fler ungdomar – så väl fysiskt som psykiskt. 

Krönika: Sportjournalisten Thomas Malmquists avslöjande artiklar om matchfixning i svensk idrott var banbrytande. TV-serien, ”Spelskandalen”, första delen den 12 september, tar avstamp i det tidiga 1990-talets Sverige då idrottsrörelsen stod utan svar och åtgärder inför Malmquists artiklar.

 I dag, 32 år senare, är matchfixning ett allvarligt samhällsproblem. I sin årssammanfattning för 2021redovisar NOA, Nationella Operativa Avdelningen inom polisen, följande:

Han började som sportreferent hemma i Kalmar på 80-talet. Idag är han mångmiljonär och en av de främsta innovatörerna i Europa för sändning av sport i TV. Och han ger sig inte. Han ser nya affärsmöjligheter ideligen. 

Jonas Persson är en auktoritet på TV-marknaden sedan han 1994 grundade IEC in Sports som växte till en verksamhet med tv-rättigheter över hela världen.  

Nu expanderar båda hans nya bolag, Commercial Sports Media och Sportway . 

2013 noterade satte Crystal Palace ett rekord som många trodde skulle gälla i många år. 17 spelare värvades. Men nu ärt det överträffat. Nottingham Forest har köpt in 21 spelare för 1,7 miljarder kronor! Samtidigt lämnade 17 spelare klubben.

Nykomlingen i Premier Legue har för avsikt att prestera i Premier League, det är helt uppenbart.