Domen mot Bro Hof och Björn Örås för miljöbrott är en rättskandal av sällan skådat slag. Århundradets hade blivit lite mycket med Hajby, IB-affären och Van der Sopborstes alla domar. Men årtiondes är det definitivt.

Örås har satt Upplands-Bro kommun på världskartan, lagt miljoner på att skapa bättre miljöer för fågelskådare och andra som vill utnyttja naturreservaten i ett område som innan Björn var totalt otillgängligt och helt förslummat. I övrigt har han till 120 procent följt de överenskommelser som gjorts med kommunen i form av korrekt firmatecknare.

Rättsvridiga grunder

Nu har länsstyrelsen dömt Bro Hof att återställa ett område vid Sveriges i särklass bästa golfhål med kostnader på tiotals miljoner på grunder som är totalt rättsvidriga. Den part som agerat mot Örås är samma Upplands-Bro kommun som gjort avtalen med honom. Den dåvarande beslutsfattaren har vittnat till Örås fördel. Han är den enda med heder kvar.

Upplands-Bro kommun har agerat motstridigt medborgarnas intresse. När en oansenlig förortskommun med stora sociala problem och helt utan attraktionskraft äntligen får något som kan sätta dem på kartan och lyfta dem ur bilden av miljonprogramsslummen så får nya tjänstemän för sig att förstöra alla möjligheter för kommunen att utvecklas.

Jag lider med Örås. Här saknas uppsåt, här har han agerat korrekt, här har Örås investerat egna pengar för att gynna miljöintressena och så drabbas han av jantelagen och inkompetenta, subjektiva, rabiata kommuntjänstemän som får Don Qijotte att framstå som en rationell person.

Har tjänstemännen åtalsimmunitet?

Nu är anställda tjänstemän i Sverige tydligen icke åtalbara. De kan begå vilka brott som helst i tjänsten utan att ta något ansvar och det går inte ens att stämma dem när de begår brott. Är det vad vi ska tro?

Örås måste vara fruktansvärt ledsen. Jag hade varit galen. Jag tycker han skall begrunda Balzac’s berömda uttalande. ”Hämnden är en anrättning som smakar bäst när den är kall”.

Upplands-Bro kommun är numera att betrakta som en rättsvidrig och totalt opålitlig myndighet. Det är helt enkelt korkat att bo i Upplands-Bro kommun, det är dumt att ha företag där. Kommunens företrädare skall skämmas och deras vänner bör säga upp bekantskapen med dem.

Det är totalt vidrigt att Sverige kan kalla sig för ett rättsamhälle om detta kan inträffa. Överenskommelser med högsta chefer kan faktiskt i efterhand visa sig inte giltiga. Medborgare kan inte lita på myndighet.

Och då kan Örås svara med...

Några idéer som Björn kan fundera över utöver alla överklaganden som går att göra är som följer.

1. Differentiera Greenfee. En ordinarie Greenfee på 3000 kronor och rabatterad greenfee för ”turister” definierade som människor som bor i andra kommuner.

2. Det pågår en tvist med kommunen. Inga kontakter eller relationer med kommunen bör därför föreligga utom med Bro Hofs jurister. Inte spel på bana, inte besök i restaurangen. Alla företag som Bro kommun vill attrahera måste få reda på att det är farligt att etablera sig i kommunen. Hemsidan för Bro Hof bör självfallet innehålla en tydlig varning om samarbete eller etablering i Upplands-Bro. Örås bör bara samarbeta med företag i kommunen som har samma varning för kommunen på sin hemsida.

3. Alla samarbeten som Bro Hof gör med hotell, turistindustri och liknande bör göras med företag utanför kommunen. Målet kan sättas till att tio gånger kostnaden för omställningen skall genereras i andra kommuner. Trist att straffa i övrigt oskyldiga företagare men de får väl stämma kommunen. Det är svårt att tänka sig att någon som uppskattar kvaliteten på Bro Hof vill vara relaterad till kommunen.

4. Inga bilder av Bro Hof, ingen text om anläggningen får användas i marknadsföring eller information om kommunen. Bro Hof ligger i Stockholms län, inte i Bro Hofs kommun. Bro Hof samarbetar med Stockholms stad och andra kranskommuner inte med Upplands-Bro kommun.

7. Scandinavian Masters bör söka samverkan med Stockholms stad som värdkommun. Inga relationer med kommunen och om detta ej går bör man överväga att lägga ner tävlingen. Masters är för stort för att ha relationer med en kommun utan varumärke.

Förmögen och golfare, aj, aj, aj

Det rättsövergrepp Örås har utsatts för är fruktansvärt. Sverige i form av Upplands-Bro kommun har agerat på ett sätt som får Burma och Nordkorea att framstå i positiv dager. Kommunen har ljugit och bedragit.

Det faktum att Örås är förmögen och golfare synes på miljöhemsidor vara enda grunden för att han är skyldig. Det är troligt att också den tjänsteman som drivit frågan har agerat mer på ideologiskt tveksamma grunder än på fakta.

Don’t get mad Björn, get even.

Hur den valda ledningen för Upplands-Bro kommun medvetet kan skada kommunen på detta sätt är en fråga som saknar svar?

AEG har räknat. AEG kan räkna. AEG får in tre tunga namn med Ninna Engberg i spetsen i Hammarbys styrelse (Hammarby Fotboll AB).
När media pratar om kovändning från AEG bedömer jag att man är ute och cyklar.

AEG:s taktiska spel

AEG har inte vänt, AEG har skickligt spelat det taktiska spelet och väntat med att agera till dess man kunde få allt man ville. Kompetensmässigt är det fråga om skillnaden mellan Barcelonas A-lag och Bajens damlag när man jämför AEG mot föreningsstyrelsen.

Det är bra för Stockholm som event- och huvudstad, det är bra för Stockholm Globe Arena AB som driver arenorna i Globen-området och det är bra för dem som föredrar att ha Hammarby i Allsvenskan.

Den ideella föreningen Hammarby tappar makt och påverkan. Det är också bra. De har historiskt inte påvisat någon förmåga att driva en verksamhet inom upplevelseindustrin med lönsamhet. De har påvisat en hyfsad förmåga att agera med ungdomsverksamhet och bör fokusera på detta. Om de bara har vett att inte säga något annat än ”Ja, jag håller med” på styrelsemötena så kan det här bli jättebra.

Kan Inter och Milan kan...

Det avtalsförslag som AEG nu kan skicka till AIK (kan Inter och Milan dela arena så kan AIK och Hammarby) kommer att få SvFF och Solna kommun som ägare av Swedbank Arena att svettas ordentligt.

AIK som tillkommande intäkt går att prissätta på ett helt annat sätt än AIK som basverksamhet. AIK är också en vinnare. Deras strategi är enkel att förklara. Det är bara att hålla käft och vänta. Desto längre de håller käft och väntar desto bättre blir förslagen. AIK är också en vinnare.
Det som bör noteras i det här sammanhanget är att det inte står flasklock om några pengar till bolaget. AEG vet att om två till fem år så kommer 49 procentsspärren att försvinna. AEG/Stockholm Globe Arenas kan vänta.

Nu kan de göra en affär där de går in med garantier i bolaget mot en option att köpa aktier av föreningen till ett mycket lågt pris när RF väl har fattat beslut att ta bort spärren.

Nytt bolag, ett spelarbolag

En annan möjlig affär är att AEG bildar ett nytt bolag som köper in spelare som sedan hyrs ut till Hammarby fotboll, man får trixa lite med regelverken men advokater skall väl också leva. Då stannar alla värden hos AEG.

Finns de då några förlorare i den här affären?

Nja, Folkrörelsefundamentalisterna i det Hammarby som alltid varit lite mera vänster och lite mera progressiva än andra föreningar tappar all makt men bör inte vara ledsna för det. Nu kan de driva ungdomsverksamheten i makarna Myrdals anda och slipper allt det där hemska kommersiella.

Hammarbys huliganer står dock förhoppningsvis på förlorarsidan. Nya Stockholm Arena kommer att ha familjer som en mycket viktig målgrupp och då finns det inte plats för allsköns idioter som sjunger ”Just i dag är jag stark” för att det är enda låttiteln med bara enstaviga ord.

Världens befolkning har lidit hårt av den uppfinning som döptes till SIV eller Structured investment vehicle, dvs en paktering av ett antal fordringar och tillgångar som sedan kunde styckas och säljas till investorer, exempelvis huslån till människor som inte kunde betala baserade på ett husvärde som inte fanns. Ingen begrep vad det var, inte ens de som satte kreditbetygen och i efterhand visade det sig att värdet var en bråkdel.

En smart idé

Finansmarknaden har lärt sig lite grann men kommer självfallet att göra om misstaget snart bara de möjliga vinsterna finns i första ledet.

Nu kommer produkten till Sverige. AIK skall lösa sin prekära ekonomiska situation genom värdepapperisering. Dvs värdet på spelarna paketeras tillsammans med framtida eventuella vinster vid försäljning av spelare och säljs ut.

För belopp ner till 1-10 000 (min gissning) köper man en andel av en spelares värde. AIK behåller alla sponsorrättigheter och alla idrottsrättigheter.

Smart. Tar man det administrativa härke som det innebär att gå ner på 1000-kronorslotter så får man fansen att köpa med hjärtat. Några kommer dessutom att göra bra affärer.

...några små detaljer

Det finns några små detaljer som gör att jag för egen del inte lägger hela förmögenheten i de här pappren.

1. Värdet på spelaren kan sjunka ordentligt vid skada, vid felaktigt beteende och för att kontraktet snart går ut (Bosman)

2. AIK har inte en ledning som historiskt har visat sig vara skickligast i Sverige på spelarköp och försäljningar. Inte så att det går att jämföra med att ha Madoff som fondförvaltare men en bra bit ifrån Didner och Gerge eller Skagen fonder.

Emotionella skäl

3. Spelarförsäljningar är ingen bransch för söndagsskolegossar. Affärerna är mycket komplexa, mellanledens inblandning inte helt enkel och skatteträsket inte att leka med. Andelen av värdet som hamnar hos den säljande klubben är mindre än 100 procent.

4. Det kommer att uppstå konflikter mellan ägarna av spelaren och klubben.

Däremot tror jag att AIK kommer att få många investorer som vill vara med och rädda klubben av emotionella skäl. Då är den här produkten, som teoretiskt (och i några fall praktiskt) har en uppsida, bättre än att be om gåvor.

Idrottsmän är med all säkerhet mer laglydiga än andra. Den stora mängden träning, trycket från lagledare, lagkamrater, kändisskap samt den kontrollerade livsföringen ger fog för den bedömningen.

Som riksdagsmännen...

Det finns några kända fall som drabbat sponsorer historiskt. Ludmilas doping är väl det största i någorlunda modern tid där hennes huvudsponsor fick stora kostnader för att dra tillbaka produkter som fanns i varenda livsmedelsaffär över hela landet.

I lagidrotterna är det lite annorlunda. Dels är en enskild spelare inte lika förknippat med klubbens varumärke och dels finns det en annan förståelse för att det bland en trupp på 30 personer finns en och annan med avvikande beteende. Riksdagsmännens rattfyllerier fördelas jämt bland partierna för att ta ett liknande exempel.

Nu har åter en fotbollsspelare anhållits, den här gången misstänkt för våldtäkt. Han skall betraktas som oskyldig tills motsatsen och jag tycker det är trist att han hängs ut som skyldig i media, dvs det stora straffet blir den mediala lynchningen och detta utan dom.

Han är ju inte fälld

Enligt media så har nu en huvudsponsor ställt kravet på att spelaren skall bli avstängd annars hoppar man av. Klubben har levererat enligt den tjugoåriga sponsorns krav.
Det uppstår några enkla frågor att ställa med inte fullt så enkla svar.

Agerar sponsorn korrekt?
Jag tycker inte det. Oavsett spelarens tidigare beteende och utifrån mediauppgifter under åren bristande omdöme så är han inte fälld. Vem vill göra affärer med ett företag som inte följer en av rättsamhällets mest bärande principer?

Har klubben agerat korrekt?
Jag tycker inte det. Värdet på klubbens varumärke och sponsorernas varumärken är sådant att spelaren borde ha fått lämna för länge sedan. Spelaren har varit en tydlig och synlig risk under lång tid.

Ställ krav från början

Klubben har alltså medvetet tagit affärsmässiga risker i utbyte mot leverans på planen och den kalkylen har gjorts med sportsliga hjärtan och inte med affärsmässiga hjärnor.

Hur bör man som sponsor hantera dessa risker?

• Ställ krav. Spelaravtalen skall innehålla uppförandeklausuler. Avtalet skall lista alla risker som innebär skada för sponsorn och ersättning för detta. Dela upp likvider över året.
• Ta bort företagets varumärke från allt som inte rör klubben i samband med matcher. Spelare får ej på fritid ha sponsorvarumärken på kläder, bilar med mera.
• Skriv en gemensam krisplan som bilaga till avtalet som innehåller hur ni kommunicerar tillsammans. Att sponsor uttalar sig i media unilateralt skadar bara alla inblandade.
• Låt ett proffs göra krisplanen åt er (proffs betyder här PR-Nisse med god erfarenhet, inte spelare).
• Ha en kristallklar exitmöjlighet med omedelbar verkan om definierad händelse är av sådan art att det är motiverat.
• Förstärk huliganparagrafen så den är kopplad till en verksamhetsplan som klubben åtar sig genomföra såväl som tydlig action mot huliganer (polisanmälan, stämningar, avstängning, uteslutning, återbetalning till sponsor)

Nödvändigt men livsfarligt

Samtidigt är det så att sponsoravtal handlar om exponering vilket innebär media. Media är både något livsnödvändigt för båda parter såväl som något livsfarligt för båda parter.

Att media vinklar, förstärker och far med osanning är något vi får leva med.

Att media inte följer rättssamhällets grundläggande principer är redan bevisat.

Sopar man problemet under mattan igen?

Här uppstår problemet. Sponsorns varumärke skadas av mediauppmärksamheten och att spelaren sedan blir frikänd påverkar inte den skadan. Att klubben straffas trots att den i ett sådant läge är oskyldig är försiktigt uttryckt en fråga om det som på latin heter pactum turpe eller nesligt avtal.

Det är därför den gemensamma kris och kommunikationsplanen ovan är så viktig.

Det tillkommande trista i den här historien är att den tillsammans med alla andra tråkiga historier med samma klubbvarumärke under de senaste åren indikerar att styrelse och ledning hellre sopar den här typen av problem och risker under mattan än tar tag i problemen.