Allianspartierna om relationen mellan stat och idrottsrörelsen. Alliansens idrottspolitiska talesmän skriver på Dagens Samhälle. Ni kan läsa artikeln i slutet av denna krönika.

Min första slutsats är att vi för första gången på länge har en konflikt mellan Idrottsrörelsen och våra politiker. Det gör mig ledsen och konfunderad för jag förstår inte varför. Idrottsrörelsen har av ledande politiker blivit kritiserat i media under lång tid med påståenden av typen att Idrotten är ett större tillhåll för pedofiler än katolska kyrkan. Det har skadat idrottsrörelsen ordentligt men kritiken har saknat siffror och fakta så den har inte gått att bemöta.

Struntar i fakta

Nu kommer ytterligare en inlaga med kritik och idéer om att införa mer statlig kontroll, dvs byråkrati och jag förstår helt enkelt inte varför.

Det finns anledning att vara kritisk på grund av faktafel och bristande verklighetsuppfattning i artikeln. Några grundläggande saker som Allianspartierna inte har förstått eller valt att bortse ifrån.

Statens stöd till idrotten är 2 miljarder. Det är mycket pengar och staten skall självfallet utvärdera om det är effektivt använda skattemedel. Idrotten genererar ca 35 miljarder i skatter. På det kommer värdet av att fler barn klarar skolan och blir anställda, minskad barnfetma, ökad folkhälsa, minskad äldrevård med flera besparingar. Idrotten som helhet ger en enorm utveckling med andra ord. Vad är problemet?

Vill man sedan mäta effektivitet måste man göra det relativt. Einsteins principer gäller i synnerhet här. Saknar man anändajämförelsetal så skall man inte ens försöka mäta eftersom effektivitet är ett relativt begrepp.

Så skulle politikernas resonerat

Vill man göra en ordentlig utvärdering på det här området kan kulturutskottet lämpligen jämföra med just kulturen och se på vilka skillnader det finns i återbetalning. Jämför stödet per utövartimme respektive åskådartimme och kom fram till vad som är effektivt använda skattemedel. Så skulle en borgerlig politiker ha resonerat. 

Man påstår vidare att stödet till idrotten har ökat. Det är inte sant och just Allianspartierna borde ta politiska poänger på att de skattehöjningar som nuvarande regering infört (primärt höjd arbetsgivaravgift för unga) är nya pålagor på nivån 3-4 gånger ökningen av bidragen.

Det är riktigt att antalet tränande ungdomar i ideell förening har minskat. Å andra sidan vet vi att andelen som tränar i egen regi eller via kommersiell aktör har ökat. 

Det som hänt genom att det vi kallar för GUD i betydelsen Globalisering, Urbanisering och Digitalisering har ökat konkurrensen om människors fritid dramatiskt. Idrotten har inte fått medel för att hantera de kostnader som ökad konkurrens innebär. Då blir resultatet att man tappar i volym.

Därför tränar de mindre 

Jämfört med en annan stor folkrörelse, dvs partierna är tappet marginellt. Jämför vi bidragsutvecklingen per aktiv medlem så beviljar partierna på statlig, regional och kommunal nivå idag ca 10 gånger mer per aktiv medlem än för 20 år sedan, inflationsrensat medan idrotten inflationsrensat har tappat. 

Att färre invandrade tjejer tränar beror inte på Idrottsrörelsen. Det beror enbart allena på våra politiker. De har inte agerat trots att vi har ett par hundra tusen tjejer som inte får idrotta för sina fäder, bröder, farbröder. 

Om våra valda företrädare såg till att de fick komma till föreningen så kommer föreningen att ta hand om dem. Den kritiken mot Idrottsrörelsen gör mig heligt förbannad. 

Det är totalt oseriöst att komma farande med att Idrottsrörelsen skall bli bättre på barnkonventionen när man i ett decennium från politiskt håll medvetet blundat för det ofantligt mycket större problemet med hedersförtryck och i många fall aktivt stött Islamisterna för att vinna röster.

Att Idrotten tappar bland de i det vi kallar utanförskap är vansinnigt tråkigt men tyvärr logiskt. Ökade träningsavgifter för att föreningen inte skall gå i konkurs stänger ute barn och ungdomar från familjer med dålig ekonomi. Föreningar som går i konkurs har inga barn som tränar så det är ingen framkomlig väg.

Ge oss en siffra

I den gruppen finns också mera sällan förståelsen varför man prioritera idrott för att ge sina barn bättre förutsättningar att lyckas med vuxenlivet.

När man utifrån sitt resonemang om barnrättskonvektionen och de ack så tråkiga övergrepp och kränkningar som förekommer bör Idrotten få ett beting av staten. Skall man vara 10, 20 eller 50 % bättre än offentliga verksamheter som skolan, kyrkan eller hemmen. Idrottsrörelsen är så stor att det är intellektuellt ohederligt att tro att man kan avvika från samhället som helhet. 

Men kom igen med en siffra, ge oss den relativa andelen sexuella övergrepp ni själva accepterar som helt ok, dvs övergrepp på förskolor och i skolor som ni ändå ansvarar för. Idrotten kan möta den nivån utan problem och skall så göra. Kulturdepartementet ansvar också för religionen. Hur sköter kyrkan barnrättskonventionen, Islam, Katolska kyrkan?

Att som politikerna nu föreslår att man skall minska ner på mängden idrott och öka mängden byråkrati för att säkerställa att det blir färre övergrepp är motstridigt. 

Känna sig trygga

Dock är övergrepp på barn brott med preskriptionstider på 5 eller 10 år så är det något Idrotten måste stå upp för är det skyldigheten att omgående polisanmäla när det finns grund för misstanke. Har man polisanmält så har man kvar att avsluta ledarens verksamhet. Idrottsföreningarna kan sedan känna sig lika trygga som resten av befolkningen i att den effektiva polismyndigheten och deras vänner i rättsväsendet snabbt ser till att brottslingar lagförs. 

Trist när inte Allianspartierna förstår att borgerliga lösningar alltid omfattar mindre statlig styrning medan socialister alltid vill ha mer statlig styrning. Här agerar man socialistiskt.

Det som gör mig glad är att Allianspartierna samtidigt föreslår en ökning av stödet till Idrotten med någonstans mellan 4 och 6 miljarder kronor. Det är konsekvensen om Allianspartiernas löfte: ”Alla barn och unga, oavsett socioekonomiska eller funktionsnedsättningar ska ha möjligheten att kunna vara en del av idrottsrörelsen”. 

Lägg på en kommunal investering på ca 10 miljarder för att skapa tillräckligt med anläggningar.

Ledsen för ironin, men saknar man helt verklighetsförankring så blir det enda vägen framåt.

Artikeln i Dagens Samhälle:

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/statens-stod-till-idrotten-maste-styras-upp-17368

Foto: Daniel Kihlström / TT

Reflections on the revolution in France hette en bok som jag som 16-åring stavade mig igenom. Engelska var då ett mycket främmande språk. Konservatismens fader Edmund Burke beskrev en ideologi som fångade mig i några år. Tills jag insåg att liberalismen var den ideologi som skapade utveckling och välstånd. Vän av ordning bör notera att liberalismen helt saknar korrelation till de som förr hette Folkpartiet.

70-talets ideologiska tankar är inte något jag brukar fundera på men två dygn på Riksidrottsmötet återskapade både känslan av ideologisk låsning och av sjuttiotal.

RIM består av många samtal med kloka och goda människor som brinner för att utveckla svensk idrott. 200 ombud från 71 Specialförbund, styrelsen för RF, personal på RF, personal från RF-distrikten.

Det mest förvånande var den uppskattning jag som representant för Idrottens Affärer upplevde. Mina krönikor om Riksdagens utvärdering av idrotten fick jag beröm för av +70 personer. Roligt att vi ses som en viktig aktör för att utveckla idrotten och kul att vara igenkänd och uppskattad.

En positiv förvåning var att andelen kvinnor var så hög och att snittåldern relativt mina förväntningar om typ 70 var så låg.

Trevligt inte bra

Det som skaver mest var att det var så trevligt. Sveriges finaste ord, kontrapropositionsvotering, hördes aldrig. Var inte ens en vanlig notering. Riksidrottsstyrelsens förslag klubbades genomgående enhälligt i det dryga 20-talet motioner och den lilla mängden propositioner.

Skall man utveckla sin verksamhet under det största paradigmskifte jordklotet har upplevt så tror jag ”trevligt” är ett ord som leder helt fel. Ingen vet vad som är rätt håll för att lyckas och om nu, med ett stort antal möjliga riktningar, alla är på väg åt samma håll så blir riskerna för stora.

Å andra sidan var beslut om att utreda invals-och uteslutningskriterier för medlemskap i RF en fullständig garanti för att nästa RIM om två år mer kommer att påminna mer om läget i klassikern ”På västfronten intet nytt”. Här är min syn enkel. Det borde räcka med blygsamma 15 000 medlemmar i 50 föreningar för att bli invald. För att slippa bli utslängd så bör det finnas en livlina i form av attraktionskraft. Ökar man i antal medlemmar så skall man alltid få vara kvar. Vi har mångfald nog även om ovanstående skulle minska antalet förbund till färre än 50. Å anda sidan finns då möjligheten att ta in fler utan att det innebär mindre pengar till var och en. Definitionen av Idrott bör dels utvecklas till att vara ”sport och idrott” men de begreppen bör göras stringenta.

Strategi 2025 bekymrar

Beslutet om strategi för 2025 är det som bekymrar mig mest. Dokumentet underskattar de risker som GUD, det vill säga Globalisering, Urbanisering och Digitalisering skapar, och överskattar möjligheterna. Man saknar förståelse för att ”GUD” skapar en individualisering som är direkt motstridig folkrörelsers kollektiva modell. 

Men det stora problemet är att hela idén med en sammanhållen strategi för svensk idrott är felaktig. De 71 specialförbunden är en så heterogen samling att en gemensam strategi blir ett lämmeltåg på väg mot ett stup.

Mitt absoluta råd till alla stora förbund och mellanstora förbund är att stoppa strategidokumentet i närmaste papperskorg och utveckla en egen strategi för tiden fram till 2020. Förändringen går så fort så längre framförhållning än så bör man inte ha. De små förbunden bör fokusera på att idrotta och strunta i strategidokumentet.

Beslutet om att ta fram en policy för hur idrotten skall hantera religiösa symboler ”läs slöja” gladde mig. Svensk idrott har jämställdhet som omistlig del av värdegrunden. Då kan man inte acceptera slöjan som enbart är ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen.

Populistiskt beslut

Beslutet runt just jämställdheten med kvotering till förbundsstyrelser var populistiskt och saknar problemdefinition. Problemet är att det inte är attraktivt att sitta i föreningsstyrelser och att de enda som ställer upp är den äldre generationen män. De skall ha all heder för utan dem så skulle svensk idrott gå sönder. I generationen under 50 är det totalt jämställt. Vare sig män eller kvinnor vill sitta i en föreningsstyrelse. Vi kan inte ha ökande snittålder på styrelseledamöter som sitter färre år i styrelser utan att svensk idrott dör en vacker dag. Det problemet duckade man för och införde istället det populistiska med kvotering. Trist.

Etikprogrammet är egentligen självklarheter. Idrottsrörelsen skall alltid göra allt man kan för att undvika kränkningar. Nu är idrottsrörelsen så stor att man bara kan spegla vårt samhälle. Man är och skall vara snäppet bättre än samhället. Man består av goda personer och idrotten har en fantastisk värdegrund. Storleken med uppskattningsvis cirka hundratusen miljoner i antal deltagande på träningar och tävlingar varje år gör att man alltid kommer ha någon idiot på en läktare som skriker könsord till 12-åriga domare, idioter som sextrakasserar idrottande tjejer, någon pedofil som begår övergrepp, idioter som bränner bengaler på läktare och sin andel rasister och islamister. 

Minska problemen

Hade vi haft en fungerande poliskår och ett domstolsväsende värdigt en rättsstat hade åtgärden varit att polisanmäla de som begår övergrepp. Nu tvingas vi lägga stora resurser som kunde gått till idrott på att minska problemen.

Det som stör mig mest i strategiprogrammet är den exkluderande modellen där bara ideellt idrottande räknar. Konsekvensen blir garanterat ett RF och en idrottsrörelse som tappar positionen som samlande röst för svensk idrott. Ett RF som minskar marknadsandel för varje år som går, dvs en större del av svenskarnas idrottande och tränande sker utanför idrottsrörelsen. Här bör många av de större förbunden kontakta golfförbundet och be om att få kopiera deras modell där företag kan associera sig med förbundet, bli en del av förbundet borträknat rösträtt, LOK-stöd och möjlighet att delta i SM. En modell som stärkt och utvecklat svensk golf sedan slutet av 80-talet. För många av de större är det en utmärkt modell för utveckling. De mindre förbunden bör undvika detta då stadgebrottet bara accepteras av RF om förbundet som begår det är för stort för att tappa.

Exkludera ingen bra idé

Det som kommer att ske med digitaliseringen är tjänster för träning som är bättre än vad idrottsrörelsen klarar av att erbjuda. Tar man världens smartaste människor och ger dem obegränsat med pengar till utveckling blir det bra. Då kan vi inte exkludera de som gör mest för att fler tränar.

Måste vara bättre med det nåbara målet ”Alla idrottar livslångt” framför det fullständigt orealistiska ”Alla idrottar livslångt i en ideell förening”.

Dan Persson

Foto: AP Photo/Susan Walsh

Vi har alla skrattat och eller gråtit när nyvalde president Trump angriper de domstolar som säger nej till hans förslag bara på grund av att de anser att lagen skall följas.

Trumps agerande är bara logiskt för de som inte förstått någonting om juridiska principer. Det finns många goda skäl till att skilja på politik och juridik. Så också inom idrotten.

Nu verkar det vara så trist att Ishockeyförbundet och Innebandyförbundet sällar sig till Trump-vännernas sammanslutning.

De har varsin motion (n 21 och 22) till RIM som är Idrottens högsta beslutande enhet där de föreslår att förtroendevalda i förbund och distriktsförbund skall kunna väljas in i Riksidrottsnämnden.

Riksidrottsnämnden är idrottens motsvarighet till Högsta Domstolen. Beslut där kan inte överklagas.

Det är därför av särskild vikt att RIN är oväldig. De som sitter där skall vara kunniga och erfarna jurister då dagens fall ofta har bäring på EU-lagstiftning såväl som andra delar av civil lagstiftning utöver idrottens egen juridik som faller under tävlingsbestämmelser och föreningsrätt.

Motionen bör avslås

Den här motionen bör därför avslås trots att Riksidrottsstyrelsen gett den sitt gillande.

Det tristaste av flera skäl till att den bör avslås är att förtroendevalda inom idrotten inte längre är det. Det är sedan flera år för få medlemmar som går på årsmöten för att begreppet förtroendevald skall äga giltighet. Vad värre är så går utvecklingen käpprätt åt fel hål, dvs än färre går på årsmöten, färre föreningar dyker på distriktsmöten.

Min bedömning är att de som sitter i förbunds- och distriktsförbundsstyrelser är goda människor som brinner för att utveckla sin idrott så ingen skugga må falla över dem, men de politiskt valda skall inte vara beslutande i juridiska frågor, i synnerhet när vi har färre och färre som väljer varandra. Har vi inte jäv så har vi delikatessjäv.

Känna sig trygg

Är jag en enskild idrotts-hen i en förening som har överklagat ett fall till RIN så skall jag som den svage i sammanhanget kunna känna mig totalt trygg att RIN agerar som oväldiga jurister som bara har stadgar och paragrafer som grund för sitt beslut. Att mitt förbund som då är min motpart har en av sina styrelseledamöter i RIN blir motstridigt detta oavsett hur mycket personen ifråga jävsförklarar sig.

Att vi har och har haft tjänstemän som Christer Malmsten på SvFF och Christer Pallin på RF i RIN är i min bok helt ok. De är inte politiker, de är duktiga jurister med lång erfarenhet som inte företräder något annat än sin egen integritet. Nu när de just gått i pension respektive snart går i pension får de gärna sitta tio år till i RIN. Här är erfarenheten och kunnande om det idrottsspecifika det viktigas. 

I USAs högsta domstol sitter man på livstid. Skälet är enkelt. Man skall kunna agera helt oväldigt gentemot den president som utsett en och alla kommande presidenter. Det år inte om man samtidigt söker omval som förtroendeledamot i ett SF.

Svårt rekrytera

Sedan är det ett omistligt krav att de som väljs till RIN är jurister med lång erfarenhet. Skillnader i domar mellan tingsrätter med lekmän och hovrätter med jurister är för stor för att vi skall ta den risken i vårt högsta beslutande organ.

Att problemet är svårigheter att rekrytera innebär att motionärerna bör fundera på det stora problemet. Hur får vi fler att gå på årsmöten och hur får vi fler att vara aktiva. Nu löser man fel problem. Duktiga jurister kan dessutom nås i stort antal om man väljer att arvodera dem.

Säg nej, Trumps idéer om hur politik slår juridik har inte i svensk idrottsrörelse att göra.

Foto: Björn Lindgren / TT

E-sportförbundet har ansökt om medlemskap i RF. Likaså Friskis som idag ingår i friidrotten samt sju andra som är av mindre principiell vikt.

RF vill se över reglerna för att bli och vara kvar som medlem och vill inte rösta in någon av dem i nuläget. Dvs inga nya medlemmar i RF före 2019 och ett nytt regelverk. 

Likt konstnärer ibland levererar en Triptyk skall jag försöka bena ut de tre frågorna, E-sport, Friskis och nya regelverk för medlemskap i RF i tre krönikor.

E-sporten en framtida medlem i RF.

När det gäller E-sporten uppstår 3 frågor:

1: Är E-sport idrott?

2: Bör E-sporten få sin ansökan godkänd?

3: Är det klokt av E-sporten att ansöka.

Mina enkla svar är då på 1: Nej, på 2: Ja och på 3: Nej.

Det är inte så ologiskt som det först verkar.

E-sport på elitnivå kräver självfallet en vältränad aktör. Det är en extrem koncentrationssport med krav på hög reaktionshastighet. Något som kräver god fysik under matcher som kan ta många timmar. Därifrån till att kalla något stillasittande för idrott är det långt. När det gäller tävlingsmoment så är E-sport i världsklass jämfört med de flesta av dagens förbund. Publikt når man ut globalt, även om man fyller arenor har man 10 000 så många i hundra länder som följer en tävling.

Att RF bör godkänna en ansökan från E-sporten är en annan fråga. E-sporten har sådan potential och kan bli en massrörelse på sådan nivå att det är direkt strategiskt farligt för RF att lämna dem utanför. Bättre ha dem med sig än mot sig på temat ”If you can’t beat them, joint hem”. E-sporten får ses som den enda aktören som följer Moore’s lag, dvs kan fördubbla sig vartannat år. De kan vara fler än vad RF får ihop på 8 år.

Ur ett varumärkesperspektiv kan man anta att E-sport kan göra mer än dragkamp för att få RF att framstå som en rörelse i tiden.

På det kommer att E-sport som vi känner den idag (man sitter vid en dator och skjuter ned motståndare) kommer att vara väsentligt mycket mer i framtiden. E-sport kommer också vara en del av en framtida spel(betting)marknad som det finns flera skäl för RF att försvara.

Att säga nej till E-sport har mycket stor sannolikhet att vara ett strategiskt felaktigt beslut på samma nivå som när EMI sa nej till The Beatles, AKB drev i igenom DÖ, Bandyförbundet sa nej till Innebandyn och när 1882 års generaldirektör i det amerikanska patentverket skrev till presidenten och föreslog att patentverket skulle läggas ned eftersom allt som kunde uppfinnas redan var uppfunnit.

Sedan gör jag bedömningen att E-Sporten ger sig själv större förutsättningar att nå tillväxt och framgång om de väljer en modell med bolag och franchise. E-sporten har så goda kommersiella möjligheter att de den här vägen kan skapa väsentligt större intäkter än om de väljer ideell förening och RF spåret.

E-sport måste av naturliga skäl kunna agera i en hastighet som är direkt motstridig RF stadgar. Ett medlemskap riskerar att bli ett japanskt snabbtåg som enligt engelsk lag från tiden RF var ungt skall ha en man som promenerar framför med en röd flagga för att varna omgivningen.

E-sport har tillgång till globala intäkter från tittare och utövare såväl som globala sponsorer. Tillhörighet till något så begränsande som en nationalstat är fullt jämförbart med att jag blir diskad varje gång jag missar Fairway.

Nu får E-sporten två år till på sig att fundera. Mitt bästa råd till en rörelse jag tycker om är att tänka om.

Friskis, Juvelen i kronan.

När det gäller Friskis eventuella medlemskap är frågan mer komplex då de idag är en del av Friidrotten. 

I antal medlemmar en mycket stor del av friidrotten, som självfallet inte vill tappa 400 000 medlemmar över en natt. Vill man förstå hur Friidrotten har hanterat Friskis sedan de blev del av förbundet är Disneyfilmen Askungen en lämplig sammanfattning. På frågan varför friidrotten varit så styvmoderlig saknas det intellektuellt gångbara svar.

Friskis är en av få aktörer som klarar att leverera den nya strategin om Idrott hela livet (golfen och Korpen är de andra två). Det finns sporter som cykel, skidor, bowling med flera med mycket stora mängder utövare som dock helt saknar intresse av medlemskap i förening och förbund.

Friskis som utifrån tillväxt i antal medlemmar är den mest framgångsrika aktören inom svensk idrott de senaste 15 åren har en modern struktur som mer påminner om en amerikansk franchisekedja än det traditionella förbundet.

Sammanhållet varumärke, gemensamma metoder och metodutveckling och mycket duktiga kommersiella konkurrenter har gett dem en förmåga som det inåtvända traditionella förbundet saknar.

Friskis kan till skillnad från de flesta andra förbund utvecklas mycket positivt eftersom man inte sitter fast i en organisation som försvårar utveckling.

Skall RF behålla stödet från statsmakterna utifrån deras förväntade framtida krav på samhällsnytta och folkhälsa är ett fristående Friskis som eget förbund en grundbult. 

Friskis skulle RIM utan vidare kunna välja in redan i år då de garanterat fyller de nya kraven oavsett hur krävande de blir. Nu vill inte alla att Friskis skall få bli medlem. Fundamentalisterna anser att Friskis inte tävlar och därför inte är ”riktig” idrott. Flera småförbund är livrädda för att dela med sig av bidragsvolymen till någon som är så framgångsrik. Friskis ses som en del av ett framtida samhälle som många förbund ser som djävulens påfund. Friskis kan trots alla objektiva grunder inte vara säker på att bli invald ens 2019.

Då uppstår frågan hur Friskis strategi bör se ut:

Alternativet att stanna kvar inom Friidrotten finns inte. Det kan bara skada Friskis.

Då återstår rent logiskt tre alternativ:

1. Försöka bli medlem i RF 2019.

2. Vara ideell aktör utanför RF.

3. Bolagisera på riksnivå, gärna med allmännyttig stiftelse som ägare och göra föreningar till franschiseföretag eller medlemsföretag enligt modellen för frivilligkedja.

På emotionella grunder kan det finnas färre möjligheter men inte på rationella.

När man nu får två år på sig att förbereda sig så bör Friskis självfallet använda tiden till att förbereda sig. En egen omvärldsanalys/strategi som till skillnad från RFs tar hänsyn till en mördande framtida konkurrens om människors fritid och som är baserad på den inneboende styrka som Friskis har. Som tar hänsyn till de stora skillnader som Friskis har mot traditionella förbund och en marknad där träning bland vuxna är en förväntad tillväxtmarknad.

Om Friskis gör detta fram till december 2017, använder första halvåret 2018 till analyser och tar fram två förslag på väg framåt under andra halvåret som inkluderar aktiva handlingsplaner för båda alternativen så är man väl förberedda inför RIM 2019.

Rent hypotetiskt kan man i maj 2019 bli invalda i RF och samtidigt tacka nej för att det alternativet har visat sig vara sämre.

Så ser det intellektuella resonemanget ut. Jag är inte mycket för det ideologiska med att folkrörelsen skulle vara en finare modell för att den var det i det förra samhället. Däremot ser jag gärna ett starkt RF som är en samlad röst för all svensk idrott och som är anpassad till det samhälle vi har och får. Det är viktigt ur både et samhälls- och demokratiperspektivet. 

Jag skulle bli ledsen om det visar sig att Friskis på objektiva grunder ser en bättre framtid utanför RF. Det vore om inte annat en tydlig signal till flera att börja fundera på sin roll. Det kan leda till en utveckling som gör mig mörkrädd. Golfen där förbundets medlemmar driver knappa 500 anläggningar inom Upplevelseindustrin kan lika gärna vara med i Visita i framtiden som ett exempel.

Om det nu blir så blir domen hård över de som idag inte bejakar samhällsförändringar och verklighet. Ingen av oss vill att RF skall bli obligatoriskt ämne på statsvetenskapliga institutioner på samma grunder som Kodak idag är det på ekonomiska institutioner.

Nya medlemskrav till RF?

Hur bör då de nya kraven se ut.

Tja, om volymen fasta bidrag landar på ca 1,5 Mille per år så kan 100 kronor per medlem i fast bidrag vara en hög summa. Dvs 15 000 medlemmar. Det borde ge ett minimum på 100 föreningar. Jämför vi med 4-procentspärren i Riksdagen så är det mindre än en tiondel för där krävs ca 240 000 röster för partibidrag. Dvs ingen kan ha synpunkter på att det är en generös nivå för att få kalla sig ett nationellt förbund. Skall man kunna påvisa någon form av attraktionskraft så är 15 000 också en låg och generös nivå. Jämför med Friskis Stockholm som har 85 000 medlemmar som enskild förening.

Idrott bör definieras tydligt. Skall ge folkhälsa och samhällsnytta bör ingå i definitionen tillsammans med fysisk aktivitet.

När det gäller krav 2 i RF-stadgan om ideell förening bör det utökas med att man som bolag kan associera sig, självfallet utan rösträtt, men rätt till medverkan i allt övrigt. Motkrav på värdegrund, etik och allt det andra viktiga. Vill Google vara med som associerad RF för att de får fler barn att röra på sig än någon annan via sitt dotterbolag Pokemon Go verkar det fånigt att säga nej. 

Alternativet är att se 1904 års världsbild som grund för framtiden. Det tror jag är dumt.