De har glömt att Sverige bara fick med sig tre medaljer från vinter-OS i Lillehammer och tre från vinter-OS i Nagano. Salt Lake ska bli det positiva trendbrottet med sju medaljer, men det är det ingen som vet än. Efter att ha varit med att finansiera Talangstödet från 1998 och delat glädjen av framgångarna i Sydney-OS 2000 så har alla väntat sig mer redan från början här i Salt Lake City.

Sponsorerna erbjuder medaljbonus

De tror att en medaljbonus ska lyfta OS-truppen. Imorgon är det Rickard Rickardson som kör parallellstorslalom i snowboard. Skulle jag imorgon bitti berätta om en möjlig bonus, för nån som aldrig tjänat en krona på sin idrott? Det kanske fungerar i näringslivet. Men inte för att lyfta prestationer till världsklass. Det är så lätt att tappa närvaro och börja fundera på vad som händer efter (!) målgång. När det som gäller är här och nu, att släppa de medvetna, alltid alltför långsamma, tankarna, och istället gå in och lita på "det jag kan", och låta de intränade reflexerna ta över.

Ett sorgligt OS

Mühlegg är symbolen för ett havererat antidopingarbete inför och under OS i Salt Lake.

Jag säger nej tack till en bonus som hade riskerat den silvermedalj Rikard faktiskt tar dagen efter. Men ja tack till pengarna för att gå på offensiven mot bloddopingen.

Den 6 mars, två veckor efter OS, skickar SOK ett brev till IOK-presidenten. I det ifrågasätter vi varför man inte använde de nya analysmetoder för att spåra bloddoping som fanns redan före spelen. Varför man inte stängde av de som inte var tillgängliga för dopingtester före spelen.

Varför man lät Mühlegg starta trots vad man visste, lät honom förstöra spelen och beröva andra deras dröm. Varför man inte använde regelverket, inte ens för att diska honom från hela OS när man väl bestämt sig för att agera. Vi vill se en hårdare testning för att komma åt bloddoping än de blodprover internationella skidförbundet börjat med.

Den 4 april går startskottet

Vid en presskonferens informerar SOK om planerna på ett blodpass. Pengarna kommer från sponsorgruppen, som går ut med ett eget pressmeddelande och ett eget brev till IOK den 13 maj.

Blodpasset ska ha forskningshöjd och bland dem som tar på sig att driva projektet finns Björn Ekblom och Bosse Berglund. De prover som Internationella Skidförbundet tagit under ett antal år handlar om att mäta åkarnas blodvärde. Är det för högt får de inte starta av "hälsoskäl". Tjockt blod är förvisso en hälsorisk, men höga värden kan också tyda på bloddoping. Så hoppas man bromsa fusket.

Testerna måste standardiseras

Internationellt finns inga tydliga rutiner för hur proverna ska tas. Värdena påverkas av hur du tränat idag och igår, hur du sovit, ätit, druckit, när på dygnet det tas och om du sitter eller ligger. Kort sagt far värdena upp och ner. Utan standardisering säger det ingenting om doping.

Standardiseringen av provtagningen blir den första uppgiften för forskargruppen. Minutiösa rutiner etableras. Aktiva i SOK:s Topp och Talanggrupp i uthållighetsgrenarna tas in i blodpasset med tydliga instruktioner.

Under tre år testas 47 aktiva i SOK:s program fyra gånger per år. Resultatet visar att med strikta regler för provtagningen är den individuella variationen liten. Olika individer kan ha olika "basnivå", men för varje individ är variationen liten. Är det stora variationer också vid standardiserade prover kan det tyda på doping och det ska leda till en fördjupad granskning.

Nyckeln är hård standardisering av proverna. Men samtidigt med att våra aktiva följer ett strikt schema på hemmaplan fortsätter de ostrukturerade blodtesterna internationellt, med värden som far upp och ner.

Avvikelser granskas noga

I gruppen av svenska aktiva identifieras ett par aktiva som ligger extremt högt. Någon har också stoppats från start av internationella skidförbundet efter för höga värden. Dessa fall utreds noga. Slutsatsen är att det finns genetiska avvikelser som kan ge en mycket hög grundnivå.

Och vikten av strikta rutiner vid testerna förstärks. Den svenska åkare som stoppats efter för höga värden hade testats internationellt utan att de standardiserade rutinerna följts, direkt efter en långflygning och rejält dehydrerad efter att ha misskött vätskebalansen under resan.

Sponsorpengarna räcker inte

I september 2004 skriver SOK till RF:s antidoping och ber att de ska ta över så att blodpasset blir en del av det statligt finansierade antidopingarbetet. SOK skriver också till WADA.

Men inget händer. 2005 är pengarna slut och 2006 publiceras den vetenskapliga artikeln om det svenska blodpasset. Vi hoppas på en internationell standardisering både för att komma åt fuskare och skydda de som stabilt har höga nivåer naturligt.

Först 2009 beslutar WADA

Med WADAs beslut om blodpass kommer äntligen hårda krav på provtagningen också internationellt.

De värden som Uppdrag Granskning och flera andra nu basunerar ut är från 2001-2010. De är alltså hämtade från de internationella testerna, innan WADA drog igång sitt blodpass och standardiserade provtagningen.

Det är rimligt att tro, att svenskar som nu finns med i medias fetstilsrubriker var bland dem som utreddes särskilt noga i SOK:s blodpassprojekt i mitten på 00-talet. Åkare med naturligt hög nivå, där det efter grundlig utredning inte fanns anledning misstänka doping och som dessutom lagt av sedan länge.

Kampen mot doping fortsätter och tjänar på att granskas, men noggrant.