Det fanns tveksamheter inför etableringen av Europeiska Spelen.

Men andra saknar det Europa har sedan länge med ett eget EM för varje idrott. EM som i  en del fall är riktigt tunga både idrottsligt och ekonomiskt. Skulle alla idrotter vilja vara med i ett ES? Eller skulle några se risken att "försvaga" sina egna mästerskap? För andra skulle det förstås vara ett nytt viktigt skyltfönster, men skulle en redan trång tävlingskalendern göra att inte de bästa aktiva skulle komma?

Oro för kostnaderna

Ett annat orosmoment var kostnaderna. Vi har idag ett "stort" OS varje jämnt år, men samma år också ett Världsungdoms-OS i IOK:s regi. Dessutom Europeiska Ungdoms-OS, både sommar- och vinter alla udda år två. Och nu också ett Europeiskt Spel, som ska vara som ett "riktigt" OS med OS-by och allt.

Samtidigt som vi inte får ett statsbidrag som ens räcker till Sveriges deltagande i OS.

Vi var ett av flera länder som ville bromsa, få tid att smida en skarpare idé, säkra att alla idrotter är med och hitta ett finansiellt grepp som kunde fungera över tid. Men de flesta ville annorlunda och Azerbaijan och Baku var beredda att ta värdskapet.

Betalar rättighetskostnad

Förutsättningarna som gäller nu är som för de flesta stora mästerskap. De betalar en rättighetskostnad till EOC (European Olympic Committees) som "äger" spelen och tar kostnaden för genomförandet, men får i gengäld rätten att sälja sändningsrättigheter och sponsorskap.

Det är stor skillnad mot hur IOK gör. Idag får den som ska arrangera vinter-OS ett bidrag från IOK på över 6 miljarder kronor. Helt enkelt för att fler länder ska ha råd att söka OS.

Europeiska Spelen måste hitta en annan form. Och nu har Nederländerna fått värdskapet för 2019, med ett koncept utan gemensam "OS-by" och med många städer som delar på arrangemanget med befintliga arenor. Det blir ett viktigt test om det går att utveckla en stark och för många länder ekonomiskt rimlig framtid för Europeiska Spelen.

Vill arrangera OS

Men Azerbaijan tog uppdraget som det såg ut. Precis som med Eurovisionsfestivalen för något år sedan är det ett led i att göra landet känt och identifieras i ett europeiskt sammanhang. Att det kan ligga en OS-ansökan om hörnet är nog ingen vild gissning.

Samtidigt är vi medvetna om att Azerbaijan är ett land som är kritiserat för korruption och brott mot mänskliga rättigheter, inte minst yttrandefriheten. Det strider mot våra värderingar, men hindrar inte att Spelen kan genomföras där. Men EOC måste säkra att Spelen kan genomföras helt i enlighet med idrottens regler och värderingar. Och de bekräftar att de fått sådana försäkringar.

Respekten för varje individs lika värde och rättigheter är fundamental i idrotten och vi tror på idrotten förmåga att bygga broar och öppna dörrar mellan olika samhällen och kulturer.

Vi är här fär att tävla

SOK har, som inför ett OS, informerat truppen om förhållandena i det land de ska tävla i. Senast medverkade såväl Sveriges ambassadör för Azerbaijan som Civil Right Defenders vid en ledarträff.

Men vi är en idrottsorganisation. Vi är i Baku med en trupp för att tävla, inte för att agera politiskt. Idrottens arena är en symbol för respekten för allas lika värde och ska precis som i OS hållas fri från manifestationer och åsiktsyttringar.

Samtidigt är yttrandefriheten okränkbar och alla har rätt att uttrycka sin uppfattning, eller avstå från att yttra sig, i till exempel intervjuer.