Verkligheten är en helt annan för de flesta som jagar olympiska medaljer. Bara var fjärde kommer upp i en årsinkomst över 150 000 kronor och skulle inte kunna göra sin satsning utan ett kraftfullt stöd.

En av tre tar medalj

Alla vill se att Sverige ska vara med i kampen om många medaljer vid VM och OS. Och vi behöver förebilder som öppnar dörren till många idrotter, med olika dramatik, som kan locka unga att hitta fram till sin idrott. 

Låt tre aktiva göra en hundraprocentig satsning i slutsteget till världstoppen så tar en av dem medalj vid VM eller OS inom fyra-fem år. Det är utfallet i SOK:s topp och talangprogram. Den siffran är stabil över tid. Kan vi ge fler chansen blir det fler som tar medalj. Har vi inte råd att satsa på nya talanger så sjunker konkurrenskraften och det tar många år att ta sig tillbaka. Efter 15 år av systematiskt talangstöd är det enkelt att se mönstret. 

Fler som får chansen ger fler som lyckas. Det gäller här hemma och det gäller internationellt. Alla såg vid OS i London hur hemmanationens enorma satsning på många aktiva över lång tid bar frukt. Mönstret går igen inför varje OS, men det följs ofta av en rejäl svacka i resurser, satsning och resultat. 

Avgörande faktoret

Så det handlar om att vara uthållig. Men när allt fler länder blir det så riskerar förstås vår ”träffprocent” att dämpas. Och varje satsning kommer att bli dyrare när kvalitetskraven ökar och den globala konkurrensen om kompetensen skärps.

Nyckeln till framgång ligger i att ta vara på varje individs egen drivkraft och unika särdrag. En skräddarsydd satsning för att få göra det man drömt om i slutsteget till världstoppen. Utan kompromisser, men strikt inom etiska ramar, och uthålligt så länge den långsiktiga trenden pekar rätt.

I snitt kostar varje individ ungefär 300 000 kronor per år. Men variationen är stor. Stödet går bara till det som behövs utöver vad som är på plats via klubb, landslag och sponsorer. Det är uppenbart att det skiljer mycket mellan idrotter, individer och vilken fas man är inne i. 

12 500 kr snittlönen för en olympier

Vi behöver ge fler chansen. Kostnaderna kommer att öka för varje individ. Och visst vore det bra att kunna ta ett större ansvar också för grundsatsningen för att ge ännu bättre möjligheter till långsiktig planering. Det här går förstås att räkna om i pengar. 

Men får vi förståelse för det när den allmänna bilden är att ”elitidrottare tjänar en massa pengar”?

Begreppsförvirringen är stor. De elitidrottare som tjänar pengar hittar vi främst i de stora lagidrotterna, i internationella ligor eller i de högsta nationella serierna. Det är där diskussionen finns om löneläget och andra ”anställningsvillkor”. Och visst finns det individuella idrottare i några få mediala idrotter som tjänar bra med pengar, några väldigt bra. Och det kan vi också se i media.

Men för de allra flesta som kämpar i den yppersta världseliten och som kvalitativt är våra mest professionella idrottare i jakten på olympiska medaljer ligger hälften nära nollstrecket i inkomst. Bara var fjärde olympier i individuella idrotter når upp till 12 500 kronor per månad, eller 150 000 per år, på sin idrott! 

Det är viktigt att förstå det för att också förstå behovet av ett kraftfullt stöd för att de ska kunna ta sig hela vägen. Men de drivs inte heller av att tjäna pengar. Andra drivkrafter behövs för att ta sig hela vägen till världstoppen. Och den inre kraften är de rika på. Tack och lov.