Grattis Danmark! Danmarks framgångar är välförtjänta men inte så överraskande som många verkar tycka. Danmark har haft en positiv trend länge. 

Redan på 90-talet tog staten (!) initiativet för att få fart på elitutvecklingen. "Team Danmark" bildades med 100 miljoner kronor i årligt statsbidrag. För ett tiotal år sedan reviderade man sin strategi och med ett statsbidrag som idag har ökat till 150 miljoner per år har resultaten kommit.

"Katastrofresultat" överraskade inte

Norges "katastrofresultat" är inte heller överraskande. 

Visserligen har staten fortsatt satsa rejält på internationell konkurrenskraft, med idag runt 100 miljoner per år. Men Olympiatoppen är inte längre den självständiga och drivande kraft som länge bidrog till framgångar också för sommaridrotterna. Idag går resurserna till de redan framgångsrika och stora idrotterna som fortsätter att vara starka, medan de hundraprocentiga satsningarna på talanger i andra idrotter får stå tillbaka. 

Finland, som går ännu sämre, hade en spännande nysatsning på gång för ett tiotal år sedan, men de senaste fyra-fem åren har helt dominerats av interna organisationsfrågor. Med omstart på omstart förloras den långsiktiga uppbyggnaden och oklara uppdrag ger inte tryck i några satsningar.

Sverige gör ett mycket bra OS i Rio med 11 medaljer och två guld och de svenska medaljerna är fortsatt Nordens "billigaste".

Det svenska Topp och Talangstödet bygger på hög träffsäkerhet och SOK fortsätter styra pengarna till dem som har störst potential att gå hela vägen. Därför är det inte en slump att nära 60 procent av sommarsatsningen idag går till tjejerna och att tre av fyra lag är damlag. Och det är inte en överraskning att det är tjejerna som tar de flesta medaljerna i Rio. 

Facit är rekordbra

Räknat på truppens resultat åren före OS är utfallet på plats rekordbra. Statistiskt brukar var tredje seriös medaljchans ge en medalj. I Rio är det varannan!

Ändå finns det de som klagar över att det är färre guld än silver... "är vi en nation av förlorare som är nöjda bara det blir medaljer". Kom igen! "Normalt" skulle truppen ha tagit sex-sju medaljer, sådär två av varje valör. Nu blev det 11 medaljer och fyra silver "mer" än nån kunde förvänta sig... och det beror förstås på vinnarskallarna i den svenska truppen!

Det är inte en slump att det är möjligt. Truppchefen Peter Reinebo och hans team har gjort ett kanonjobb för att truppen ska få testa på OS-miljön tidigt inför OS, få bra slutförberedelser och ha bra medicinsk och annan service på plats både på slutläger och i OS. Inget har lämnats åt slumpen. Ta bara de luftrenare man installerat i alla rum som tog hand om byggdamm och andra partiklar för att olympierna skulle få bästa möjliga vila och återhämtning.

Det är klart att det här kostar mycket pengar och samtidigt är truppen rekordstor. Även om staten inte längre stöttar topp- och talangutvecklingen så är staten av tradition med här och bekostar det svenska deltagandet i OS. Nu räcker inte de pengarna längre men SOK kan förstås inte pruta. 

Det vore otänkbart att stödja år av satsningar för att sedan kompromissa med vad de aktiva behöver på plats för att topprestera. Lika orimligt vore det att lämna aktiva hemma som ligger rätt i sin utvecklingskurva för att vara med i Rio-OS. 

Pengar måste fram

Pengarna måste fram och det blir talangstödet som får ta smällen. Färre talanger kommer få möjlighet att satsa på nästa OS.

Det är inte OK. Tvärtom borde fler talanger få chansen att satsa. Sverige ska kunna vara med i toppen i många idrotter. Nu tas medaljerna i sju idrotter. Det är så fler unga kan inspireras att söka sig till idrotten, ännu fler att hitta sin idrott, fler att hitta sin passion och fler få grunden till en bra livsstil.

Det är grunden, men det behövs mer än så. När konkurrensen blir allt tuffare, när allt fler länder satsar allt mer, när idrotten får fäste i de riktigt stora länderna, måste vi helt enkelt bli bäst på att ta vara på varje individs inneboende potential. Och vi har förutsättningarna för att klara det.

Nya verktyg gör det lättare att individanpassa teknik, träning och återhämtning! För 40 år sedan var Sverige världsledande på att samspela med idrottsforskningen. Den grundläggande kunskapen och de traditionella testerna behövs fortfarande. Idag handlar det om att bli bäst på snabb anpassning till de konkreta frågor aktiva och tränare ställer och Sverige måste återta en ledande position. 

Ny vetenskap ger nya framgångar

Då behövs en öppen verkstad för att snabbt kombinera och programmera biomarkörer, sensorer, mobila nätverk och instrument för realtidsåterkoppling. Bakom det krävs en utveckling av bättre och lättare markörer och feedbacksystem med nya integrerade lösningar där system för registrering och återkoppling blir "tatueringar" eller en del av kläderna.   

Det här är verktyg som också kan bidra till att fler motionärer hittar en träning som de svarar bra på, som kan höja publikens upplevelse av dramatiken vid tävlingar, som kan ge verktyg för en bättre hälsouppföljning och som kan resultera i nya produkter till en växande marknad för träningsverktyg. 

SOK fortsätter nu att bygga upp den satsningen i ett samarbete med KTH, KI och Handelshögskolan. Ett samarbete som kommer att öppnas upp för fler institutioner och för företag. Det behövs för att skapa den dynamik och det tempo som kommer att vara nyckeln till framgång.