Så ska talangfabriken renoveras

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Den svenska talangfabriken hackar och behöver renoveras. Trösklarna ska sänkas. Fler ska våga drömma om Olympiska Medaljer, fler ska inse att det är möjligt och fler ska få möjligheterna!
Efter fler än 100 Olympic Days har över 50 000 barn och många föräldrar och lokala ledare, fått möta våra olympier, och inspirerats av deras resa, skriver Stefan Lindeberg. Foto: Pontus Lundahl, TT

 

Med nya sponsorresurser kan fler få plats i SOK:s utvecklingsprogram, men det räcker inte. Vi riskerar att skapa ett bräckligt timglas. Bredden i toppen behöver bli mycket större och trycket underifrån öka. Rätt frågor måste in i fokus och helt nya pengar behövs för talangsatsningarna!

Det var tisdag kväll och dags för veckans träningstävling. Som vanligt var alla på plats, från klubbens senaste VM-medaljör Henrik till Petter och de andra nybörjarna. De brukade träna samtidigt, men delades naturligt i grupper så alla kunde få sin utmaning. Nu var det träningstävling och alla hade sitt mål med passet, men också ett gemensamt intresse. Skulle Petters outtröttliga försök äntligen lyckas. Alla visste vilket genombrott det är att klara 200 meter i tävlingskanot utan att slå runt. Loppen drog igång, men allt stannade av när det var dags för de yngsta. Alla följde loppet, några paddlade med bredvid och alla jublade när Petter gled över mållinjen. Själv la han lugnt ner paddeln och frågade till synes oberörd ”såg det ut som Henrik?”. Nya utmaningar väntade!

Varje barn en potentiell medaljör

Vi ska behandla varje barn som kommer till idrotten som en potentiell OS-medaljör! Då handlar det om att se individen, förstå vad som inspirerar och motiverar, om att anpassa utmaningarna, bekräfta nyfikenhet och lusten att prova. Det handlar om att träna på att lära. 

Så byggs den inställning som är viktigast vid SOK:s urval av aktiva för talangstödet, och som alla kan ha glädje av, även den majoritet som aldrig blir eller ens siktar på att bli olympier. Det är här det startar.

Det är det vi vill berätta om när våra olympier tillsammans med skolor och föreningar genomför Olympic Days runt om i landet. Efter fler än 100 sådana aktiviteter har över 50 000 barn och många föräldrar och lokala ledare, fått möta våra olympier, och inspirerats av deras resa. 

Samtidigt får de pröva på nya idrotter. Idag passerar ”alla” barn fotbollsskolorna och hur bra jobb de än gör är det självklart att det inte passar för alla. Då ska dörrarna stå vidöppna till andra idrotter med andra utmaningar och möjligheter. 

Fördubblade sponsorintäkter

Under lång tid är det inte en särskilt kostsam resa. Det viktiga är klubbens kultur och ledare. De ska kunna och älska sin idrott, förstå dramatiken och hur utmaningarna byggs. Det låter enkelt men är ett växande problem, som det finns anledning att återkomma till, i takt med att klubbarna tunnar ut och de kulturbärande eldsjälarna blir allt färre i många individuella idrotter.

Undan för undan ökar kvalitetskraven och kostnaderna. Redan innan slutsteget till världstoppen blir nålsögat trångt att ta sig igenom. För de som tar sig igenom finns möjligheterna i SOK:s talangstöd.

Med mer än fördubblade sponsorintäkter på tre år ser det hyfsat ut ekonomiskt. 100 miljoner kronor per år borde räcka till att dubblera antalet talanger som får chansen att göra sin drömsatsning med sikte på världstoppen? Men så enkel är inte matematiken. 

Några ska nå hela vägen

Internationellt fortsätter vi att vara ”bäst i klassen” när var tredje i satsningarna når pallen vid VM eller OS inom 4-5 år. Paradoxalt nog är det precis där som det stora hotet ligger. Vi går en extremt skör balansgång! 

När vi startade vårt talangprogram i slutet av 90-talet var det efter en lång diskussion inom idrotten. Vi hade då sett hur OS-bidrag till förbunden inte gav några påtagliga resultat. Lite hårddraget spreds pengarna så att flera fick lite bättre möjlighet men ingen fick de möjligheter som behövdes. Möjligen var en delförklaring också att man inte riktigt hängt med i vad som krävdes för att nå världstoppen.

Den enkla idén som till sist segrade var att åtminstone några skulle få göra det som krävdes. Det går inte att trolla. Receptet blev hård fokusering på dem med kortast väg till toppen och kompromisslösa möjligheter för dem som kom med. De skulle få göra sin drömsatsning. Det här inspirerade och många andra ökade sin egen insats för att visa att de också förtjänade möjligheterna. 

Då växer gapet

Samtidigt växte gapet mellan de som var med och de som var utanför. Risken var och är att gapet i kapacitet ska växa sig så stort att allt färre med tiden är väl förberedda för slutsteget till världstoppen.

Vi riskerar att skapa ett bräckligt timglas som inte klarar av att fylla på i toppen över tid.

För att bredda rekryteringsbasen är vi nu inne i ett andra försök med ett ”utmanarstöd” där vi backar upp förbunden med kompetensstöd, uppföljningsverktyg och en del pengar för att förbereda en ny rekryteringsvåg till talangprogrammet.

Trycket orimligt på ett fåtal

Vi behöver fler i satsningarna och vi behöver ett mycket större tryck underifrån. En alltför smal satsning är problematisk. Inte bara för att OS-truppen blir sårbar när vi bara har någon eller några få med medaljchans i en idrott.

Vi missar också chanser i olika lagsammanhang och trycket riskerar att bli orimligt stort på några få. 

Det blir också svårt att skapa de internationella utvecklingsmiljöer som behövs, särskilt i idrotter som bygger på ”duellsituationer” och viktklasser. Till höga kostnader måste våra talanger nu utomlands i långa perioder för att de ska få den kvalitet och den sparring de behöver. Ibland betalar vi för att få hit sparring, som då kan bidra till höjd kvalitet för fler också för dem som är på väg upp i nästa våg. 

Värt att ta risker

Med fler från samma idrott i våra satsningar skulle vi kunna komma längre i att bygga en starkare toppidrottskultur på hemmaplan och kostnaden samtidigt minska per aktiv. Med kraven på ökad kvalitet också i vardagen på hemmaplan är frågan om det finns någon annan väg framåt? 

Men vi skulle få vara beredda att svälja ett sämre utfall än det vi har idag med var tredje på pallen efter fyra-fem år. Vi skulle få ta lite större ”risker” och gå in lite tidigare än idag. Det skulle vara värt det! 

Fler aktiva förtjänar möjligheterna, men utan att ge avkall på att de som får stödet vill ta sin idrott till nya nivåer, har modet att anta de tuffaste utmaningarna, ser lärdomar istället för resultat och har drivet för en kompromisslös satsning… om vi hade de pengar det kräver!

Stefan Lindeberg

Jonas Michanek (inte verifierad)

tis, 2015-01-13 08:49

1. Olympic Days = fantastiskt!

Vi dock på Olympic Days med mina barn och deras kompisar på Ribban i Malmö. De tyckte det var sommarens bästa dag. Vi stannade i säkert fem-sex timmar och efteråt började några på handboll och någon på judo och brottning. Fantastiskt arrangemang. Mera sådant!!!!!!

IfK Göteborg utlyste medlemsmöte oh de ansvariga kände att det kunde hända mycket. Det gjorde det inte. Mötet  på Elite Park Avenue lockade över 300 medlemmar  medan ytterligare 975 följde händelserna via sändning . Det blev överraskande lugnt med tanke på en svajig säsong. Men slutet blev bra, och det tjänade som lugnande medel i klubben. Blåvitt hängde kvar och ordförande Rickard Berkling kunde knäppa upp västknapparna och andas ut. Både efter sista matchen och Medlemsmötet. 

Då hade han ställt sig inför alla och varit mycket uppriktig.

Gamla Ullevi i Göteborg förbereds för en ny hybridgräsmatta (Carpet-hybrid) inför nästa säsong. Innan nyanläggningen påbörjas kommer den gamla gräsmattan att fräsas bort och underlaget förberedas.

”Konstgräset är framtiden i Sverige”, det kommer att öka spelarnas teknik och tempo, alla får bättre möjligheter att träna”, har det hetat i några år, men nu gäller ett annat resonemang bland arenaägare 

Riksidrottsstyrelsen inför ett övergångsstöd till de medlemsförbund som enligt det preliminära förslaget blev utan elitidrottsstöd 2024-25. Det är ett resultat av dialoger med medlemsförbund efter att kritik framförts mot det preliminära elitidrottsstödet.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Ola Serneke och IFK Göteborg har varit synonymt. 

Han har sagt ja vid flera tillfällen.Han underlätttade bygget av Kamratgården, han har varit en partner i olika perioder, han tog initiativ till Kvibergs  Arena och han har varit huvudsponsor sedan 2019. Men nu upphör ett fem-årsavtal och parterna har inte kommit fram till en ny lösning, utan att Serneke  sagt konsekvent nej

Tillsammans med VM-organisationen för VM 2024 har Svensk

Innebandy och Folkspel tagit fram en specialgjord Sverigelott, där hela

överskottet går tillbaka till föreningarna i Svensk Innebandy.

Arbetet mot VM 2024 pågår för fullt och nu kan Svensk Innebandy som ett

led i detta presentera Folkspel som en ny partner.

Viaplays nya dramaserie Börje – The Journey of a Legend golvade recensenter och tittare i helgen. Premiäravsnittet på söndagen är den mest sedda originalserien på Viaplay i Sverige någonsin. Därutöver bänkade sig runt 400 000 tittare framför TV3 för premiären. Dramaserien i sex delar, med Valter Skarsgård i huvudrollen som Börje Salming, har dessutom hyllats av kritiker. 

Fotbollens Silly Season har sina sista skälvande timmar. Penningflödet mellan klubbarna upphör natten mot fredagen  och sportcheferna kan andas ut. Spelare skiftar adress, med eller mot sin vilja. Natten till fredagen slår fönstret igen för klubbarna i både herr- och damallsvenskan. Ute  i Euroopa är det stopp ett dygn senare, natten mot lördagen slår det igen