För väldigt många latinamerikaner betyder fotbollen allt. Det är en inställning som många svenska sportentusiaster försökt förstå. Varifrån kommer glädjen, värmen och det som brukar kallas sambafotboll?

Alla dansar inte samba

Vi var många som tyckte att det skulle vara fascinerande att få se fotboll inne i Amazonas i en stad med två miljoner invånare med en ny arena, ett evenemang som delades med  ett par miljarder TV-tittare. 

Men det en grov generalisering att tro att alla 195 miljoner brasilianarna dansar samba.

Det har påståtts att cirka 2 000 brasilianska fotbollsspelare söker sig till Europa varje år men bara 200 får jobb, en del av de 1 800 har svårt att återvända hem.

Européerna reser till Sydamerika

Ett fotbolls-VM är förstås toppen då några få visar upp sig. Fotbollsspelarbranschen är inte så stor. Det lär finnas 10 000 professionella fotbollsspelare och uppåt 10 miljoner registrerade spelare i världen. 

Ett mindre känt faktum är att  tre fjärdedelar av de totalt 740 VM spelarna, dvs omkring 560 av dem är registrerade i europeiska klubbar.

Det är lite märkligt att den globala överorganisationen FIFA ska ordna detta evenemang då spelarna främst  spelar och får sin utkomst från europeiska arbetsgivare.

Förvisso bör tilläggas att de som slutligen betalar ibland är oligarker och rika individer och organisationer från mellanöstern. Några  TV tittare hade nog förväntat sig en förklaring vad som gäller mellan FIFA och UEFA.  

Många söker framgång

Migrationen från Brasilien till Europa baseras på drömmen om att tjäna pengar. Många spelare kommer från de fattiga sk favela kvarteren. Men hur hittar man sambaglädje i fattigkvarteren, i dessa kåksamhällen som omger de flesta större städerna i landet. 

TV-tittarna har andra skilda förväntningar och frågor som var står Japan beträffande landslagsfotboll till exempel eller hur är läget i Elfenbenskusten där kanske några vet vad Drogba och Touré går för? Hur de håller formen? Och beträffande Ryssland, som var det enda land med enbart spelare från den egna ligan, skulle de vare tillräckliga i konkurrensen?  Beror detta på den höga ryska lönenivån för spelare där?

Vad hände? Låt oss börja med några negativa uppfattningar. 

Hälften av TV-snacket kan försvinna

Rapporteringen på TV dominerar. Man repeterar och kommenterar varandra, men egentligen kan hälften tas bort. Det blir väl mycket dösnack.

Men visst det är många nya sporttittare som behöver det elementa i fotbollens sätt att fungera.  Balansen är svår och TV kan förstås inte rikta sig bara till insiktsfulla experter.

Min kanadensiske vän hävdar från Vancouver att för hans del hade TV-kommentarerna under matcherna kunnat vara bättre då bara en av tre kommentatorer var från England medan de andra (mindre fotbollskunniga) var kanadensare. Däremot före och efter matcherna samt i pausen (alldeles för kort pga den nödvändiga reklamen) hade brittiska kommentatorer svarat för kvalificerade bedömningar. 

Nästa negativa effekt gäller hemma i den svenska familjen med många förutfattade meningar. En vanlig synpunkt från hustrun:  ”Min man lägger sig alldeles för sent och jag ber honom att  gå över till grannen och se på TV. Det är bättre än att han sitter hemma och skriker”.

Hon fortsätter oftast med att det är idiotiskt och en skam att ett fattigt land satsar på fel saker. Folk behöver helt annat än fotbollsarenor; de behöver skolor och sjukhus. 

Mycket mer omtanke om fattiga

Och visst borde de fattiga fått mer av kakan. Infrastrukturen har antagligen förbättrats, men mycket är alarmerande och tidshållningen har inte varit bra. Vad är förklaringen? 

Tidspressen, förstås, som utnyttjats av materialleverantörerna, till de fina stadionanläggningarna, det är professionella byggare. Köparna är ovana och har svårt att både upphandla och administrera stora projekt, mycket pengar försvinner på vägen.... Precis som under romartiden är arenan viktig. Mot bakgrund av en stark tradition kommer det alltid att spelas fotboll i ett land som Brasilien.

Men, men.... säger de inbitna fotbollssupportrarna: Om Brasilien vinner kommer alla besvärande diskussioner om oklara investeringar att glömmas. Men samtidigt finns en påtaglig risk för en emotionell hangover om de inte vinner. 

Lönerna provocerar

Vad är det inom fotbollen som kostar? Flera vanliga människor i Kanada och USA, samt i begynnade grad i Europa, associerar ofta till toppspelarnas löner. Det är egentligen två saker, fortsätter min vän kanadensaren. 

Det finns alltför många fruktansvärt överbetalade fotbollsspelare  som blir än mer idoliserade via sina höga löner. Dessa hjältar och ikoner blir, eller borde vara, goda förebilder men de är inga förebilder.

De bär sig inte åt på ett väluppfostrat sätt. Det engelska landslagets  fotbollsspelare bar sig hyggligt åt denna gång, fortsätter den engelsktalande kanadensaren. Men de är inga.. ”good people and they are overpaid”muttrar han. Överbetalade spelare måste spela sina roller med finess och statsmannastil.

Vad kostade egentligen?

Brasiliens budget för VM  bedömdes uppgå till cirka 85 miljarder kronor för arenor och infrastruktur dvs nya vägnät, flygplatser och telekommunikationssystem etc. De investeringarna tycks ett fåtal människor ha invändningar emot. Men visst förekom demonstrationer. Bekymret verkar ha varit kriterierna för fördelningen av satsningarna.

Dessutom verkar det oklart vad som egentligen kostade. Det är inte helt ovanligt att en förkalkyl och en efterkalkyl undanhålls allmänheten om det senare ens genomförs.

Min kanadensiska vän föreslår vidare att dessa mästerskap bara ska spelas i ”soccer mad places”  dvs länder som har en fotbollstradition, ett arv att förvalta.  Efter den stora publiksuccén vid VM 1994 i USA är emellertid alla överens om att intresset för sporten har ökat markant även om det ännu inte alls matchar de fyra stora sporterna Baseboll, Basketboll, Amerikansk fotboll eller Ishockey. 1994 blev ett embryo. 

Mest märkligt -Qatar!

Men märkligaste av allt är ett VM i Qatar, vars landslag aldrig kommer att vinna; där finns ingen bra liga och inga kända lokala lag, det är bara ett land som råkar ha råd att bygga nya arenor.  

Men FIFA vill expandera till nya länder som ännu inte är ”soccer mad places”. Problemet verkar vara att FIFA satsar på nya ställen som saknar tradition.

Det är till exempel ställen som Kazakstan, Azerbaijan, Uzbekistan etc som några har mycket pengar samt en speciell governance som passar FIFA med skattefria medel etc. Men prioriteringarna är suddiga.

Och det positiva

Vilka positiva effekter upplevdes?

Min granne fotbollsnörden såg fram emot långa fotbollsnätter från kl 18 till efter midnatt...under de första tre veckorna! Det är högtidsstunder, framhåller han andaktsfullt, särskilt för de länder vars landslag kvalificerat sig. Stort engagemang med bra täckning i TV, rapporterar han efter någon vecka in i turneringen. Det speciella med VM är att man får reda på var olika länder står ifråga om spelkvalitet.

Min vän i Vancouver kunde glädjas åt att första matchen i gruppspelet på grund av tidszonerna startade redan kl 9 på morgonen.  Från hans perspektiv har mästerskapen varit en briljant och snudd på upphetsande erfarenhet, kvaliteten på matcherna, många och vackra mål, inte sedan VM i Sverige 1958 har så många mål gjorts under gruppspelet, domarna har varit bra, fansen suveräna. 

”Det mesta var bra under de första veckorna. Inga skandaler, vi i Kanada med brittisk-fransk historia, var mycket nervösa för vad det franska laget skulle ställa till med- mot bakgrund av tidigare skandaler, men tvärtom de har spelat bra och uppträtt utmärkt enligt media”.

En möjlighet i alla favelas

Man bör alltså hålla isär arenor från annan infrastruktur. Allt det som satsades i Brasilien är inte dåligt. Paradexemplet är tveklöst de linbanor (cable cars) som förbundit favelas.

Slumområdena finns på de branta sluttningar utanför storstäderna där knarkgäng influerar barn och ungdomar. Det har alltid varit ett slags osäkert område med beväpnade människor.

Numera kan invånarna komma ut men visst, andra kommer in i dess skumma kvarter som dominerats av maffian och där vanligt folk inte vågat gå igenom. Där kan nu barn passera. Förr fanns inga eller få möjligheter för unga människor att utvecklas annat i en negativ riktning. Men ’cable car’ som transportsystem har också lokala motståndare som hellre vill se satsning på sjukhus och skolor.

Vägar och annat har faktiskt byggts och mycket har satsats på olika arenor som kommer att användas då de ersätter gamla. Det kommer alltid att finnas fotboll i Brasilien. På lång sikt kommer infrastrukturen att få större nytta. 

Soccer har blivit sport

På den positiva sidan återfinns spelarprestationerna av Costa Rica och USA som alltså gick vidare. Det är så bra för fotbollen, fortsätter kanadavännen entusiastiskt, och det är en förstärkning av fenomenet fotboll i USA och mellanamerika. Den lokala nordamerikanska ligan MLS är så tråkig och glanslös, gnäller han.

"Men genom Brasilien-VM har nu soccer blivit en riktig sport tack vare excellenta prestationer av USA. Matchen Tyskland-USA sågs av flera TV tittare än någonsin. På lång sikt har dessa världsmästerskap haft stor betydelse". 

Min brasilianska vän reflekterar över vad brasilianarna överlag förväntade sig. Infrastrukturen omkring matcherna fungerade som normalt. Visst uppkom småförseningar som alltid händer. Men på det hela var detta en stor seger för regeringen. 

Sjungandet gav upprättelse

Beträffande fotbollen räknade en majoritet av brasilianarna innerst inne med att vinna turneringen,  men de fotbollskunniga i landet var realistiska och visste att det skulle bli svårt.

Laget var svagt tekniskt sett men även emotionellt vilket visade sig vara en av de värsta hörnstenarna.

Å andra sidan, sjungandet av nationalsången unisont, tårarna som fälldes, det var så vackert. Det var historiska ögonblick av hopp och patriotism, bekänner Brasilien-vännen.

Livet går vidare, även här

När spelen var över, vilka slutsatser och lärdomar drog man? Att förlora på det sätt som man gjorde var inte bara förnedrande men också något av en symbol över vad landet för närvarande genomgår. Eufori, tur och emotioner lämnade scenen och öppnade för frågor, negativa och självkritiska åsikter vilket säkert är nyttigt. Jag antar att det är ett tecken på att växa upp. Brasilien är i en process, faktiskt hela landet inte bara fotbollslaget, i en mognadsfas. 

Denna unga nation måste välja vad den vill bli. Talang och att allt är förutbestämt av Gud, men det är inte tillräckligt. Hårt arbete måste komma in i spelet.

Den allmänna känslan i landet efter förlusten beskrivs som ”being run over by a truck”. Det var som om en katastrof av globala proportioner hade inträffat - inget skoj längre, ingen samba, gråtande människor på gatorna. Men två dagar efter ”...they were over it”.