I drömmen skriver jag romanen Den siste huliganen.

Det blir en gång för alla självklart att polisen måste skydda medborgarna, med samhällets pengar, oavsett om våldet sker på en första majdemonstration, på en tågstation eller under en allsvensk fotbollsmatch.

Saknar Lars-Åke

Det borde vara en självklarhet för ett land som Sverige att ha en idrotts (-och kultur) minister värd namnet.

Jag saknar redan Lars-Åke.

Vad skulle hända i det Sverige där Arenorna ersatt kyrkan mitt i byn, om allsvenskan drabbades av en publikkris som den i början av 90-talet?

New York Rangers-målvakten Henrik Lundqvist har inte bara stjärnstatus och karisma; han står också sansat med skridskorna i isen i väntan på NHL-starten. Han inser att de flesta i USA inte ens vet vem han  är och att han deltagit i en lyxstrejk. Som de flesta amerikaner inte heller haft en aning om. Därför att ishockeyn är en mycket liten sport i USA.

Hade Eric Hamrén något nyårslöfte?

Undrar just vad Eric Hamrén gav för nyårslöfte? Förhoppningsvis att lyssna på sina intetsägande uttalanden, sluta hålla patetiska försvarstal på presskonferenser och inse att när Patrik Ekwall på TV4 – efter matchen mot England (4-1) – ber honom hylla Zlatan inte gå i taket och tala om kollektivet.

Det är Zlatan som håller honom under armarna, det är inte ett förminskande av kollektivet att hylla den största fotbollsstjärna vi haft…

I mardrömmen ser jag ett landslag utan Zlatan. Alla är nakna.

…men Zlatan vinner inte Champions League. Hans enda chans till en titel var nog att hålla sams med Filosofen och inse att Messi är världens bäste fotbollspelare.

Får vi se Sundhage i Lets Dance?

Vilka klubbar går i konkurs i år?

Kommer Pia Sundhage att orka säga nej till Melodifestivalen, Lets Dance och Så skall det låta? Erbjudandena får hon säkert.

Och kommer dam-EM att gå åt h-e så blir det i alla fall med musik.

På önskelistan: Sveriges Television startar en sportkanal som får näringslivsfinansieras och blir konkurrenskraftig nog att slåss om sändningsrätten till godbitarna.

Och hur kommer den nya TV4-reklamen att se ut? ”TV4 – den f d fotbollskanalen”.

Värst var inte vad Hansson sa...

Efterhäng från 2012: Det värsta var inte vad Bosse Hansson sa i radiohytten, det värsta var hans jämnåriga kolleger som tonade ner det med hänsyn till hans ålder och att ”så sa man när vi var unga”. Jovisst, man fick slå barn också när vi var små. Betyder det att jag kan spöa mina barnbarn och skylla på min ålder?

Har någon vågat tänka tanken på vad som händer med alla klubbar som redan handlar för pengar de inte har, ifall finanskrisen skulle bli bråddjup och EU-ekonomin klappa ihop?

Jag skall under 2013 göra en kraftansträngning och försöka förstå hur Svenska Dagbladet (som inte ens har en sportredaktion) kunde toppa sin första sida med en förhandsartikel om en juniorfinal i ishockey?

Drömmer om kritisk sportjournalistik

Jag drömmer antagligen förgäves om en kritisk sportjournalistik i etermedia och färre hejaklacksledare och PR-män av typen Chris Härenstam.

Vad kul och innovativt om Pia Sundhage och Eric Hamrén bytte landslag med varann.

Lasse Granqvist väljer TV framför radiosporten i fortsättningen. Jag förstår honom. Det har märkts att han inte varit spontan utan tillkämpat medveten om att han måste skapa radiohistoria av varje landslagsmål. När han var omedveten och utan denna börda var han i särklass den bäste som funnits.

En landslagsmässig back i rättssalen, en tvist mellan sportchefen och tränaren sopad under mattan – och en alltför kostsam arena; kan Malmö FF verkligen resa sig ur det och ta guld?

Fria marknadskraft, nej, nej, nej

Jag delar de flesta av Dan Perssons åsikter i hans krönika om Riksidrottsförbundet. Men i undertexten till flera av hans artiklar finns en övertro på att hela idrotten mår bättre av att avregleras till förmån för de fria marknadskrafterna.

Är inte elmarknaden, äldrevården och järnvägen nog varnande exempel? För i så fall; behövs det överhuvudtaget politiker som kan ställas till svars?

När Sverige en gång hade fyra tennisspelare bland de tio bästa i världen var det tack vare en idrott organiserad och öppen för alla; det blir magert med konkurrensen om idrotten förvandlas till en marknad där bara de bättre bemedlade kan handla.

På tal om storhetstider: det är lika svårt att förstå att Björn Borg och Ingemar Stenmark fyller 57 i år som att Rolling Stones medlemmar alltjämt är i livet. Och spelar. Idrottare åldras mycket fortare än musiker – trots dramatiskt skilda livsstilar.

God fortsättning!