Roland Nilsson, den slitstarke, alltid ambitiöse och topptrimmade svenske landslagsbacken, gjorde succé som Malmös tränare ifjol, släppte fram de unga, tekniska talangerna med varierande etnisk bakgrund, en spännande mix, och naturligtvis är ett mästartecken, även i en så lågt rankad liga som Allsvenskan, en ögonöppnare för utländska klubbar. Särskilt kanske för dem som ligger så nära att de kan se staden på andra sidan Öresund.

Med brödernas Laudrups signum

Malmö FF vann nämligen guldet på en variant av spelet fotboll som slår an på danskar. Tom Prahl blev guldtränare i Malmö FF han också (2004), med en annan och lite primitivare fotbollsmodell, för Prahl är kanske den allsvenske tränare som får ut mest av sina spelare.

Vem mera än han kan göra ett övre halvans lag av ett gäng spelare som ratats av alla andra. Optimal recycling.

Men FC Köpenhamn ville ta över Nilsson, därför att i Danmark (det har också gällt landslaget genom åren) räcker det inte med att vinna; det skall göras snyggt, elegant och konstnärligt. I Danmark är det bröderna Laudrup som har formgivit fotbollskonsten med elegans, teknik och stort spelsinne.

Malmö spelade i fjol den kvickaste, mest påhittiga och underhållande fotbollen i Sverige. Den kan vara dödsdömd internationellt, men den dög här och så är det ju med svenska aktörer och underhållare av mångahanda slag; de duger fint här men den internationella karriären uteblir.

Behöver det vara så himla svårt?

Men hur Malmö FF kan sätta sig i den situationen, att det till och med vid den allsvenska fotbollens upptaktsträff ännu var oklart vad som kommer att hända med klubbens tränare, är obegripligt. Vem som mörkat mest – ledningen eller Rolle själv – vet jag inte.

Men behöver det vara så himla svårt?

Roland Nilsson får ett anbud av FC Köpenhamn, som överlägset leder den danska ligan och kommer att kvala till Champions League i år igen, han erbjuds skyhögt högre lön, kanske fem miljoner i stället för en och dessutom bättre skattevillkor. Klart han är intresserad. Han berättar för sin klubbledning som bara har två alternativ:

- Vill du gå får du gå nu, FCK får lösa ut dig och vi skaffar en ny tränare till den allsvenska seriestarten, eller, du kan göra klart med Köpenhamn, men vi släpper dig inte förrän ditt kontrakt går ut, d v s efter detta svenska spelårs slut. Öppna kort, klara besked och fullständig information utåt.

Hade det behövt bli mera dramatiskt än så?

Han hade bara behövt vara ärlig

Svenska klubbar (spelare och tränare inräknade) lever i en egen rytm. I Europa (Danmark också) koras mästarna på våren, en ny serie drar igång efter sommaren. Det ställer till problem. För alla.

Men trots att Sverige är ett land i EU med alla andra tänkbara anpassningskrav, stapplar svensk fotboll fram i otakt med andra. Och skapar sig själv bekymmer.

Vad kunde Roland Nilsson gjort – och sagt?

Naturligtvis bara varit ärlig. Ja, jag har fått ett anbud från FC Köpenhamn. Ja, jag vill dit. Ja, jag vet spelreglerna och har kontrakt med Malmö året ut. Ja, jag tänker fullfölja mitt kontrakt, försöka göra MFF till mästare igen – och sedan ta Citytunneln och brotåget över till Köpenhamn.

Hade det behövt vara svårare?

Följ avtalen och reglerna

Vad kunde MFF gjort? Fullföljt avtalet just så eller gjort allt klart i december och startat om med ny tränare.

Snacket om att en tränare (Rolle i detta fall) skulle gjort ett sämre jobb, haft tankarna i Köpenhamn och därmed varit olämplig som tränare för det svenska mästarlaget under 2011 håller inte.

En seriös yrkesman ger järnet hos den arbetsgivare som betalar hans lön, Rolle är ingen sämre tränare i MFF bara för att han vet, att han har ett nytt jobb efter säsongen.

Följ avtalen och de klara reglerna – och hymla inte med sanningen. Så lätt kan man göra det för sig.

Då hade vi sluppit alla ”inga kommentarer”, dimridåer och förnekanden, för att inte säga lögner, som hymlandet tvingade fram.

Professionalismen måste genomsyra hela klubben

En storklubb med arenaunderhållning som sin affärsidé har en plikt mot medlemmarna, anhängarna, stödfolket, finansiärerna, sponsorerna att spela för öppen ridå, erbjuda genomlysning och insyn.

Vem skulle förlora på det?

MFF är en klubb med anor, med en unik position i Sveriges mest växande och spännande region, med ett varumärke som få kan straffa, en klubb dessutom som utmanar bland andra just FC Köpenhamn om en ledande roll i skandinavisk fotboll. Då måste professionalism genomsyra hela klubben, inte bara kunna avläsas i fantastiska spelarlöner.

Dessutom är det ju inte så dumt om just en sådan klubb också blir förebild för andra aktörer i samma bransch. Som uppenbarligen också har mycket att lära.