Om Sverige ska ta hem ett arrangemang av den här storleken (det största vi kan erövra) måste alla berörda hjälpa till. Vi kan inte ha en situation typ friidrotts-VM där all risk togs av Svenska Friidrottsförbundet, medan staten tog hand om skatteintäkterna.

När vi arrangerade EM 1992 blev vårt överskott 17,5 miljoner netto. Ett EM-slutspel är idag mycket, mycket större ... Vi kommer att kunna klara arrangemanget med vinst och utan några statliga garantier (som vi den gången fick, men aldrig behövde utnyttja). Sedan är den fotbollsmässiga vinsten för oss mycket, mycket större. Vi fick ett riktigt uppsving 1992 och den effekten växer avsevärt nu.

För samhället visar alla beräkningar att skatteintäkterna vida överstiger den investering som vi och kommunerna önskar hjälp med. Det är detta, skatteintäkter gentemot investeringsbehovet som vi önskar att regeringen ska låta beräkna. Gärna ett arbete som kan se tillsammans med oss och den norska motsvarigheten.

Svenska Fotbollförbundet begär ingen underskottsgaranti (vi fick en sådan inför EM 92, men den behövde aldrig användas) och skälen är två. Dels är vi övertygade om att det inte blir något underskott och dels anser vi att det är vår sak att driva arrangemanget så att plusresultat uppstår.

Vi vet alla, efter tidigare EM-slutspel att matcherna blir slutsålda och att vi har efter framförallt EM 2004 fått en fotbollsturism i dess spår. Hela EM-perioden är numera ett stort party, med storbildsskärmar i närbelägna parker för de människor som inte kan få biljetter. Vi minns väl hur många svenskar som var i vid EM i Portugal 2004 och vid VM Tyskland 2006.

Den ekonomiska regleringen mellan Uefa och arrangörerna är mycket klar så den kan vi lämna. Vi är i en konkurrenssituation med de andra ansökarländerna och just nu klarar sig inte vår ansökan i den konkurrensen.
Kommunerna (Stockholm, Solna, Göteborg, Helsingborg och Malmö) har arenor så att de klarar sin normala verksamhet, men kapaciteten måste öka på fyra av arenorna.

För att möta UEFA:s kriterier för arenorna beräknas kostnaderna för uppgraderingar bli:
Stockholm, 300 milj kr
Göteborg, 1770 milj kr
Helsingborg, 750 milj kr
Malmö, 800 milj kr
Beräknad totalkostnad: 3 620 milj kr

Det är inte rimligt att kommunerna belastas med dessa extrakostnader för att vi ska ta hem det största idrottsarrangemang som Sverige har möjlighet att få.

Om vi vill ha ett (halvt) EM-slutspel måste staten avstå en del av skatteintäkterna för att hjälpa de kommuner som ska hjälpa till att få hem arrangemanget.

Det finns uppgifter om de samhällsekonomiska effekterna i framförallt Österrike och dessa har granskats av Ossian Stiernstrand i Göteborg. Sammanfattningsvis kan sägas att det torde vara lätt för regeringen att räkna ut vad ett EM-slutspel ger Sverige i arbetstillfällen och skatteintäkter.

Det torde vara lätt att därefter ta ställning till vad ett affärsmässigt tänkande leder till i form av stöd till de berörda kommunerna (vi begär inte att EM 2016 ska bli någon förlustaffär för Sverige) och det borde vara enkelt att ge oss en sådan garanti att vi klarar oss i konkurrensen.

Vi vill också att regeringarna i Sverige och Norge ska samråda så fort som möjligt eftersom ett samarbete mellan de två broderländerna är en förutsättning för att ta hem det ekonomiskt största och minst riskfria idrottsarrangemanget.

Det som nu bör ske är att kommunerna bör granska investeringskalkylerna för att pressa vad som går att pressa. Detta kan ske medan regeringen bereder sin del av frågan.