Det finns en antagonism också inom Skandinavien, mellan länderna och städerna. Det kanske till och med är så att denna är större än inom respektive land och att betydligt fler skulle se matcherna, som skulle spelas mellan det bästa Skandinavien har att erbjuda.

Själv håller jag och många jag känner för närvarande på FCK i Champions League, det enda skandinaviska lag som finns kvar i turneringen. Även i andra europeiska länder har ett stort antal av de svenska fotbollsfansen favoritlag. Europas fotbollskarta har förändrats dramatiskt de senaste 20 åren och Sverige har inte hängt med.

Kristecknena hopar sig: låga intäkter, spelare som lämnar Allsvenskan i allt yngre ålder, ras i rankingen av Europas ligor, inget lag i Champions League sedan 2000 och det lägsta publiksnittet sedan 1998. Är Allsvenskan den fina institution Åke Stolt försvarar eller håller publiken på att göra gemensam sak med spelarna och överge den för bättre ligor?

Åke Stolt erkänner de ekonomiska problemen och verkar vilja debattera krisen inom svensk fotboll, men hans förslag på lösning gör inte svensk fotboll särskilt mycket starkare, om alls. Han vill se företagsdrivna klubbar som profilerar och utnyttjar spelarna bättre, ”arenor som förvandlas till vinstdrivande koncerner” och företagsklubbar som förädlar sina varumärken bättre. Omsättningarna skulle då kunna flerdubblas.

Så enkelt är det tyvärr inte, vilket med all tydlighet visas av att Malmö FF, som försökt följa Stolts koncept och tjäna pengar på sin nya arena tvärtemot gjorde en storförlust på 30 miljoner kronor 2010 främst på grund av kostnaderna för det nya fastighetsbolaget och MFF Event.

AIK:s försök med aktiebolag är också allt annat än lyckat. Aktieägarna har mestadels fått skjuta till nya pengar, utan att få valuta för dem. Inte heller i Danmark har bolagsbildningarna varit någon succé.

Klubbarna och aktieägarna har gjort stora förluster och till och med FCK (ägt av företaget Parken Sport & Entertainment) har varit illa ute ekonomiskt, med följd att en nyemission på 500 miljoner Dkr blev nödvändig i fjol. FCK har höjt risknivån och spelat högt med spekulation i fastighetsaffärer och en gymkedja, men räddas av sin sportsliga framgång, av att ha blivit en dansk angelägenhet och av tålmodiga investerare. Att öka omsättningen utan att höja risknivån är däremot svårt.

Klubbarna i Skandinavien blöder med samlade förluster 2009-2010 på ca en miljard kronor. De underliggande intäkterna är för låga i förhållande till spelarlönerna och andra utgifter. Hade det varit enkelt att öka intäkterna hade de allsvenska klubbarna nog redan gjort det.

Företagsekonomiskt agerande klubbar kan dock vara en del av lösningen, i synnerhet som de skulle tänka mindre nationellt nostalgiskt och mer på ekonomin i syfte att nå sportsliga framgångar. De skulle förmodligen vara mer beredda att spela i omsättningsmässigt större ligor om det gagnade resultaten. 

Mitt förslag om bildandet av en skandinavisk eller nordeuropeisk/atlantisk liga handlar om att öka den ”riskfria” omsättningen så långt som möjligt och att tjäna pengar på huvudprodukten fotboll, snarare än att skapa företagskoncerner som höjer risknivån genom spekulation i fastigheter och annat.

Förslaget anses av ett flertal europeiska sportekonomer såsom en av få lösningar (om inte en alleuropeisk liga kan skapas) för att bryta de stora ligornas oligopolisering av den europeiska toppfotbollen.Det får stöd av FCK vars styrelsemedlem Niels-Christian Holmstrøm uttalar sig för tidningen Politiken:

”På den lange bane kan Superligaen ikke stå distancen, fordi de store ligaer konstant bliver endnu større. Derfor må vi handle nu. --- Mange andre lande har samme problem som Danmark med et par gode hold, der er ret suveræne hjemme, men ikke kan være med i den europæiske top. Det gælder Belgien, Skotland og til en vis grad Holland. Og det eneste modtræk til de store ligaer er at skabe en fælles nordeuropæisk liga. Det giver et større marked, som er nødvendigt, hvis ikke de store ligaer skal løbe med det hele: talenter, økonomi, kvalitet, det hele.”

Ett samtal med ledningen för Rosenborg Ballklub i Trondheim bekräftar att de tänker ungefär likadant. En liga med topplag från Sverige, Danmark, Norge och gärna även Nederländerna, Belgien och Skottland skulle öka publik-, reklam-, sponsor- och TV-intäkterna, liksom storklubbarna i Europa lyckats genom bildandet av Champions League.

Vi skulle få fler konkurrenskraftiga elitklubbar. Att fansen inte tänker statiskt visas av det stora intresse Champions League tilldrar sig och som resulterar i enorma TV-intäkter och fans världen över. Med en trofé, prispengar och Champions Leagueplatser att spela om skulle en nordeuropeisk/atlantisk liga kunna bli en succé, där våra största talanger kan förmås att spela ytterligare en tid jämfört med dagens fattigallsvenska.

Avslutningsvis vill jag framhålla att Allsvenskan i mitt förslag finns kvar som den högsta svenska serien, men att några svenska lag spelar i den högre skandinaviska eller nordeuropeiska/atlantiska ligan. Det handlar således inte om att slå sönder den institution Åke Stolt och Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell värnar.

För de allra flesta svenska klubbar kommer förändringen inte att spela någon roll. För de allra bästa klubbarna skapar det emellertid en möjlighet att bli starkare och minska gapet till de europeiska storklubbarna, vilket bör ligga i svensk fotbolls intresse på ett övergripande plan.

Jag förstår att det nationellt orienterade Svenska Fotbollförbundet inte tar initiativ till en sådan utveckling. Initiativet bör, liksom i fallet Champions League, komma från de klubbar som tror sig ha något att vinna på förslaget och som har högre mål än att vinna en allsvenska vars storhet har slagits sönder av att Sveriges största fotbollstalanger i ökad utsträckning spelar i utlandet.