Så sent som i november, när det 16:e SM-guldet bärgats och klubben firat färdigt sin 100:e födelsedag, skrev vd Pelle Svensson i en krönika i nättidningen Idrottens Affärer, att förlusten pekade mot 5 miljoner, att försöken med event och konferenser på Swedbank Stadion visserligen inte gått hem som tänkt men att ”vi har hållit hårt i pengarna” och ”2011 kan bli ännu roligare.” Jojo!

Andraplats hade varit bättre?

2011 började med en stjärnsmäll och MFF-styrelsens förklaringar på en snabbt inkallad presskonferens, då vd:n Pelle Svensson fått ta konsekvenserna och gått, är minst sagt märkliga.

Ett totalt okontrollerat ras i ekonomin förklaras helt enkelt med Pelle Svensson ögonproblem – han har bara femtio procents syn efter tolv ögonoperationen, ett alldeles oavsett brakförlusten tragiskt och beklagansvärt faktum – och med alltför vidlyftiga utsvävningar till höger och vänster.

Sponsorerna blev för dyra (mat, biljetter och sprit), firandet för yvigt och utan kontroll (och utan bokföring), segerpremierna för höga och vd:n såg uppenbarligen inte vad som skedde.

Oanmäld inställer sig frågan: hade en fullt seende direktör och en mindre kostsam andraplats räddat ekonomin?

Nej, så enkel är nog inte förklaringen.

Ett resultat av skendemokrati

Omvandlingen i den svenska arenaidrotten av underhållningskaraktär sker stegvis. Just nu ett sorts mellanläge där många trevar sig fram. Bolagisering, utomstående investerare, holdingbolag, arenabolag; ingen vet hur den slutliga formateringen kommer att se ut.

MFF:s medlemmar har godkänt en icke operativ styrelse, d v s en maktförskjutning från de valbara till de anställda tjänstemännen. En icke okomplicerad förändring i en förening med så starkt stöd och stabil förankring hos Malmöborna, medlemmar och sympatisörer. Skendemokratin visar ett nytt ansikte.

Och frågan man kan ställa sig; varför leta kompetenta företagsledare till styrelseposterna när de frivilligt avstår makten och ansvaret och nöjer sig med glansen?  Oförmögna att ingripa.

Allt var illa förberett

Malmö FF har det kanske starkaste varumärket av alla arenaklubbar i Sverige. En fantastisk arena, fina faciliteter i övrigt, ”ensamrätt” på marknaden i Sveriges mest spännande tillväxtområde.Men alldeles uppenbart; stora administrativa brister och en oförmåga att växla in sitt varumärkes värde och arenans möjligheter till inkomster.

MFF hade ingen plan för hur ägande och företagande i Swedbank Arena skulle se ut – det var illa förberett – och den nu uppkomna situationen borde vara ett problem också för den bank som får ståta med sitt namn.

För en alldeles för billig penning.

Innovationerna saknas i elitfotbollen

MFF exemplifierar det jag skrev för mer än tjugo år sedan; det är skralt med initiativkraften och innovationerna i svensk elitfotboll.

När Anders Olshov, chefsanalytiker på Öresundsinstitutet, tror på en skandinavisk liga som lösningen på de ekonomiska problemen menar han att MFF:s brakförlust styrker hans tes.

Precis som om lag i en skandinavisk liga inte skulle behöva skapa företagsamhet runtomkring sig för att överleva.

MFF är ju beviset för att inte ens sportslig succé hjälper. Inte ens hans favoritexempel FC Köpenhamn gör lysande affärer men klarar sig nödtorftigt tack vare sportsliga resultat.

Då saknas folkets kärlek

Nu vill han utvidga ligan till Norra Europa men idén blir lika omöjlig för det. Den kommer aldrig att genomföras.

Europa största klubbar gjorde ett liknande försök för ett antal år sedan men rättade in sig i ledet när de, bl a tack vare ett starkt jobb av UEFA-presidenten Lennart Johansson, insåg att sammanhangen var viktiga, att det stora hänger ihop med det lilla, att det är oklokt att inte förstå vilka nationella och känslomässiga samband som skapar fotbollens kraftfält. Utbrytarligor hamnar i tomma intet, förlorar sin sportsliga förankring.

Den liga Olshov vill ha måste bryta sig loss från allt, kommer att sakna förbundstillhörighet och sammanhang, därmed också sportsligt värde. Det krävs stark ekonomi för att lyckas – men utan sportsliga kvalificeringsgrunder förlorar idrotten sin själ.

Ligor som bara bygger på ekonomiskt tänkande får aldrig folkets kärlek.