I Stockholm överträffar de yviga visionerna varandra, där skissas det på arenaschabrak i sådan mängd, att man kan befara, att det ännu inte gått upp för alla att det aldrig blir vare sig olympiska spel eller fotbolls-VM i Sverige.

Hoppas på en nyckfull utlandssvensk

Malmö har landets kanske finaste arenor för fotboll och ishockey, den ena (fotbollens) har fått namnges av en bank, där spelas Sveriges bästa fotboll men ekonomiskt verkar Swedbank inte ha gjort en bättre affär här än i de baltiska staterna på senare år.

Och klubben som äger ”banken” var blind inför det faktum att arenan läcker som ett såll och åsamkade MFF förluster på 32 miljoner det nyss avverkade räkenskapsåret.

Hockeyarenan, den som kallas Percys Arena men bär staden Malmös namn, drar med sin förträfflighet, sina tekniska möjligheter och goda utbud för mat och dryck, till sig mängder av evenemang, men det väsentliga saknas; ett ishockeylag med resning att bära upp den snygga kostymen. Klubben tycks ha kollapsat och sätter nu sitt hopp till en nyckfull utlandssvensk som leker med hundratals ärvda miljoner. Spåren förskräcker.

Arenafebern, som håller på att utvecklas till en sorts pandemi, har sina förtjänster. För att locka breda massor krävs moderna byggen och tilltalande faciliteter. Men det tycks som om alltför många bara lagt vikt vid det fina skalet men glömt innehållet. I varje fall saknas visionerna, idéer om vad man kan göra med ett så attraktivt bygge.

Allt utanför de idrottsliga aktiviteterna, allt det där som skulle kunna finansiera verksamheten.

Det går bra att samsas i Milano...

Innovationer och nytänkande, utveckling och mångfald, ett effektivt utnyttjande av varumärke och spelare; där finns mycket att önska.

I en fotbollshet stad som Milano – med en stimulerande rivalitet som vi bara kan drömma om – kan Inter och Milan dela på arenan, San Siro.

I Stockholm skall tydligen alla klubbar husera i var sitt skrytbygge. Dessa ekonomiskt ansträngda föreningar, i ett fotbollsland som alltid kommer att tillhöra underleverantörerna och återvinningscentralerna i den internationella fotbollen, borde känna djup oro för hur de skall gå i land med dessa jätteprojekt.

En nio mil lång arena

Den kanske allra märkligaste – och möjligen också den mest utvecklade och framgångsrikaste arenan i Sverige – är nio mil lång, tio meter bred, den sträcker sig från Sälen till Mora i Dalarna, omsätter 85 miljoner och engagerar hela Sverige.

Vasaloppet, den virila svettens långa plåga, har utvecklats från en charmfull, historiskt baserad skidfestival till ett jätteföretag med internationell utbredning. Svenska folkets kärlek till snö och motion, ett naturreservat (sedan 1994) med ett skidspår i barrskog utmed fäbodar, på stigar genom byar och numera klassiska ortsnamn, har omvandlats till en regionalpolitisk attraktion, en lockvara användbar för både politiker och näringslivsidkare.

Vasaloppet har ett av Sveriges starkaste varumärken. Vasaloppet en fruktsam moder som ynglat av sig Tjejvasa, Öppet spår, Ungdomsvasan, Halvvasan, Kortvasan, Barnens vasalopp, Skejtvasan, Stafettvasan och till och med sommarbarn som Cykelvasan och Stavgångsvasan. Vd:n (sedan 2007), Jonas Bauer, säger ännu så länge nej till motorcyklar och snöskoters, av hänsyn till miljö och markägare, men det är nog bara en tidsfråga.

När kommer Golfvasan – slå dig från Sälen till Mora?

Inga huliganer och inga vip-lounger

Utvecklingen tycks ju vara gränslös och om någon klubb i Sverige utvecklat och förädlat sitt varumärke så är det IFK Mora och Vasaloppet.

Här finns varken huliganer eller viplounger.  Bara ett och annat drängslagsmål utanför Mora hotell.

Det som en gång var ett söndagskraftprov enbart för skidande män är idag en upplevelseindustri för alla, en mer än veckolång sportmarknad, ett friskvårdsprojekt på årsbasis som berikar en hel bygd.

Det som började med Gustav Vasa (om han nu alls åkte, det vet inte ens historikerna), Mora-Nisse och Sven Jerring vid radiomikrofonen (Sveriges första direktsända evenemang alla kategorier) är idag en motor för skidindustrin, en magnet för näringslivet och en morot och ett turistmål för motionsbenägna i hela Sverige.

Här kan de båda skida och stava

Hoten om klotets uppvärmning känns inte heller överhängande under vintrar som de två senaste.

Vasaloppet borde kunna vara en sporre för innovationer i hela idrotts-Sverige.

Hur får man ett varumärke att glöda, ett rörelse- och friskluftsbehov att bära ekonomisk frukt?

I Mora kan man både skida och stava till svaret.