Flera av Sveriges elitföreningar drivs allt mer som vinstdrivande företag och kraven på hög kompetens borde öka. Det gäller alla poster, inklusive rekryteringen av en sportchef.

Intervjuade sju elitklubbar

Men arbetet sköts illa, helt enkelt.

I vår studie ”Idrottsprofil eller akademiker” ville vi granska hur det ser ut bland elitlag i ishockey och fotboll.

Vi valde att intervjua respektive ordförande i sju elitklubbar, två i elitserien och en i allsvenskan i ishockey samt två i allsvenskan och två i superettan i fotboll.

Resultatet av studien överraskade inte oss tyvärr. I stället fick vi våra farhågor bekräftade. Endast en av sju sportchefer hade en akademisk utbildning.

Märkligt resonemang och ingen strategi

Viktigast var att vederbörande kan ekonomi ansåg fem intervjuade, men ändå hade bara en sportchef ekonomisk utbildning. Det om något påvisar ett märkligt resonemang. Vi fann att det överlag saknas strategi vid en rekrytering.

I samtliga fall säger föreningarna att när den nuvarande sportchefen anställdes var omständigheterna lite speciella, därför följde de inte en planenlig rekryteringsprocess.

Detta kan bero på att samtliga sportchefer i vår studie har en stark relation till föreningen sedan tidigare och att rekryteringen i hög grad genomfördes internt i föreningen.

Endast en förening har anställt en sportchef med akademisk utbildning. En annan förening hade inte ens tittat på utbildningen hos de aktuella personerna. Så här blev svaret:

”Det vet jag faktiskt inte om jag ska vara riktigt ärlig, jag kan inte säga det. Vi ställde aldrig de frågorna”.

Viktigare med erfarenhet

Har man tidigare erfarenheter som spelare på elitnivå antas man också ha ett bättre och större kontaktnät och det om något bedöms som väldigt viktigt.

En av de intervjuade klubbledarna säger så här:

”Jag skulle hellre anställa en idiot i ekonomi, bara han hade goda kontakter inom idrotten så att vi fick hit rätt spelare. Och så lägger jag en slant till en städgumma bredvid sportchefen så hon tar hand om det ekonomiska och förhandlingarna”.

"Vi gjorde inte som vi sa"

En annan av klubbrepresentanterna svarade så här när vi undrade om akademisk utbildning eller tidigare erfarenheter inom idrotten var viktigast:

”Jag skulle helst vilja säga rätt akademisk utbildning, men jag inser att det har vi ändå inte valt. Erfarenheten inom idrotten är värt väldigt mycket, särskilt som sportchefen som blir ett ansikte för föreningen”.

En stark erfarenhet från en egen karriär som aktiv kombinerat med ett stort kontaktnät inom idrotten är vägvinnande och avgörande, anser an majoritet av föreningarna.

En dubbelmoral i föreningarna

Se på Håkan Mild i IFK Göteborg, Håkan Loob i Färjestad och likaså Peter Forsberg som nu är aktuell för en tjänst hemma i Modo. De uppfyller just de villkoren. I övrigt kan vi inte kommentera deras kompetens.

Det råder en viss dubbelmoral i elitföreningarna. Om vi hade det på känn sedan tidigare är det nu bevisat.

De anser att rätt utbildning är väldigt viktigt, men väljer trots det att anställa personer som saknar utbildning och istället har goda kontakter.

Ett ekonomisk riskspel

Det här innebär att många klubbar gör en rejäl ekonomisk chansning när man låter en outbildad person få styra över en budget på x antal miljoner.

Samtidigt kan en person med en stark personlighet och goda kontakter knyta till sig god kompetens inom idrotten, vilket en utbildad akademiker kanske inte kan göra i samma utsträckning.

Några av föreningarna ser en framtid där rollen som sportchef är uppdelad på två personer. En sköter det ekonomiska och denne kan vara en med rätt akademisk utbildning. Den andra personen sköter kontakten med klubbens intressenter och kan då med fördel vara en stark idrottsprofil.

Det färskaste exemplet är den uttalade viljan från Modo att ge Peter Forsberg ett jobb. Kan han verkligen göra succé även utanför isen?