Åke Stolt: Spöken på ljusan dagen

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Det fanns en tid – den är inte så avlägsen – då det styrande partiet (s) hade ombud i idrottens högsta organ, Riksidrottsstyrelsen. Två stycken. Av regeringen utsedda. För att sitta som vilka ryska politruker som helst och kontrollera att idrotten skötte sitt ämbete och använde sina pengar till vettiga ändamål. Idrotten var satt under förmyndare.

Det kan reta mig än idag, att jag inte då slogs med grövre vapen i spalterna mot dessa klåfingriga öststatsfasoner Det som så vackert heter demokrati fungerar inte alltid så demokratiskt.

Skilj på äpplen och päron

I Uppsala satt härförleden det minst sagt brokiga Idrotts-Sverige och röstade för att behålla den tingens ordning som säger, att medlemmarna måste äga minst 51 procent av ett idrottsaktiebolag.

Ursäkta, men vad faen har varpakastare och bangolfare med att göra hur t ex fotbollens klubbar väljer att strukturera sig?

Det är helt absurt att de över huvudtaget hamnar i en situation där de får rösta i en fråga som de inte berörs av, att de fattar beslut som förhindrar att makten förs ut till dem som berörs och – vilket kanske är det viktigaste i sammanhanget – att de därmed tror att de garanterar full demokrati i svensk idrott. Det gör de inte.

Man måste skilja på äpplen och päron.

Det är var och ens ensak

Jag är ingen hundraprocentig anhängare av idrott i aktiebolagsform. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det beror antagligen på vilka finansiärerna är, om de tänker med både hjärtat och plånboken, vilken sport det gäller, hur konstruktionerna görs.

Det tycks ju som om många tvekar också i sporter (fotboll och ishockey) där externa finansiärer med maktkrav kan bli aktuella. Svårt att veta vad som lönar sig bäst. Osäkerhet vad gäller framtida beskattningsregler. EU är ju med och fingrar, gudbevars.

Men det är inte detta saken handlar om. Det är ett absurt system, att någon sorts idrottsriksdag, ett hopkok från idrottens amatörvärld, från bredden och djupet, kan besluta om hur klubbar, med flera hundra miljoner i årsomsättning och arenor för miljardbelopp, löser sin ekonomi.

Det borde vara vars och ens ensak.

En rädsla för framtiden

Man måste utgå ifrån – när nu idrotten befriats från sina förmyndare – att de som sköter de stora idrottsklubbarna och specialförbunden också kan göra de rätta avvägningarna. Vad man vinner med ökad makt för finansiärer, vad man eventuellt förlorar om medlemmarnas direkta majoritet stryps.

Det finns arenabolag, finansbolag, riskbolag etc. också idag runt föreningarna. Sponsorer med större makt än medlemmarna, ordföranden som köpt sig orubblig bestämmanderätt. Det som till synes beslutas under årsmöten och av styrelse är kanske redan avgjort i de ekonomiska maktsfärerna runt klubbarna.

Det är en snygg papperslösning Riksidrottsförbundet fått till men verkligheten lever sitt liv vid sidan av protokollen och det är i en rädsla för framtiden, i skräcken för att en samlad idrott skall krackelera, som man nu slår vakt om gamla strukturer. Det är dags att öppna ögonen och definitivt hög tid att inte begränsa friheten för dem som vill gå vidare.

Varför gnetar ishockey och fotboll vidare?

Ett land kan fungera bra med både gemensamt och privat ägande. Det kan idrotten också.

Det förvånar mig att fotboll och ishockey på elitnivå gnetar vidare i en övergripande idrottsgemenskap med nuvarande konstruktion.
Svenska Fotbollförbundet och Svenska Ishockeyförbundet kan naturligtvis leva vidare som lojala medlemmar av Riksidrottsförbundet. Bör så göra.

Men klubbarna kan slå sig lösa, driva serieverksamheten i Elitklubbarnas egen regi, bilda vilka nätverk de vill, knyta till sig finansiärer så som de önskar, äga näringsverksamhet i stor skala eller låta sig ägas av företag.

Att se ett hot för hela den demokratiska svenska idrotten i en sådan utveckling är att se spöken på ljusa dagen och visar brist på överblick och framsynthet. För den vanlige medlemmen i en alldeles vanlig svensk idrottsförening förändras ingenting.

Och om nu Zlatan, som gav oss en så underbar sommarpresent med sina tre mål på Råsunda, skulle vilja komma hem och bli finansierad i en klubb där ägarna har makten, så vore väl det kalas. Jag kan i varje fall inte förstå varför Svenska Bangolfförbundet skall ha ett smack med saken att göra.

Åke Stolt

Författare och föreläsare, f d sportchef och krönikör på Sydsvenska Dagbladet.

Fakta

Krönikan publiceras också på www.skaneidrotten.se

Evald (inte verifierad)

tors, 2011-06-16 09:11

1. En samlad idrottsrörelse

Under de senaste tio åren har jag följt idrotten på RF-nivå. Det som mest har förvånat mig är detta tjat om en sammanhållen idrottsrörelse, där allt ska ensas och likriktas. Vi ska slå vakt om den svenska modellen. Vi har knappast en samlad idrottsrörelse, däremot har vi en stor samling idrotter samlade under RF-paraplyet, som är av mycket skiftande slag, syfte, storlek m.m. och där många inte har något gemensamt med varandra. Från föreningarnas och medlemmarnas sida har jag svårt att tro att det är av intresse att ha den stora tungrodda RF-organisationen av idag. Den fråga jag ställer mig är, om det är villkor från regering och riksdag för att få dess anslag, så ska idrotten samlas under ett tak och att RF ska fungera som en myndighet och utöva kontroll över sina underorganisationer?

RF:s ordförande Björn Eriksson hann lagom posta brevet med en ny vädjan om ökat anslag tll idrotten. Då kom nya pengar, om än inte tillräckliga.

På måndagsmorgonen kallade regeringen till pressträff och gav beskedet att  pandemistödet till idrotten ökas till 120 miljoner kronor, mot tidigare 80 miljoner. Samtidigt får kulturen 180 miljoner, en uppgradering från tidigare beslutade 120 miljoner.

Efter lunch på måndagen hörde n iväl jublet som ekade över hela Sverige… när beskedet kom - Regeringen och Folkhälsomyndigheten gav klartecken tilll höjningen för 500 åskådare per sektion vid idrottsevevemang. Klubbarnas kassörer hördes mest i hyllningskören, för klartecknet betyder mycket för intäkterna i alla klubbar. 

Nu är avslöjas de storslagna planerna. Stockholm har länge haft en bakomvarande position till Göteborg som räknas som Landets ledande evenemangsstad. Här är det tänkt att bli ändring. Stockholm Business Region har fått i uppdrag av staden att projektleda en satsning på stora internationella idrottsevenemang,. 42,5 miljoner är anslaget för ansträngningarna redan finns konkreta planer och beslut.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Inom orienteringen talas redan om att tronföljden är säkrad efter Tove Alexandersson. 20-åria Hanna Lundberg är en utmärkt kopia  - lika strålande av självförtroende och förväntan, därtill lika segerrik! Nu börjar också sponsorerna att visa intresse.  

Överskottet som ideella Folkspel har delat ut till svenskt föreningsliv det senaste verksamhetsåret uppgår till inte mindre än 352 miljoner kronor. Det slår alla rekord!.Det kan jämföras med året innan, då utdelningen blev 232 miljoner. Störst del av överskottet – 978 000 kronor – har Södertälje Sportklubb tjänat ihop genom sin lottförsäljning. 

¬¬– Ett oerhört viktigt och väsentligt bidrag till vår verksamhet, säger SSK:s klubbdirektör Robert Andersson. 

Det kostar, det kostar rejält, utan  att Discovery släpper uppgifterna på hur budgeten ser ut för den jättelika satsningen på vinter-OS i Kina.

Nu är det bara tre veckor kvar till invigningen. Därefter, 4-20 februari. då vet vi vad vi gör. OS binder många vid TV:n. Runt 125 svenskar atleter laddar, Discovery mobiliserar 91 medarbetare.

Djurgården inleder 2022 med att värva Victor Edvardsen, den hett eftertraktade målmaskinen från Degerfors som nu ansluter för att boosta den blårandiga offensiven under de fyra kommande åren. I fotbolls-Sverige talas det om en rekorddyr övergång, möjlige den dyraste någonsin. Djurgården tvingades lösa 

Notabelt är att han fostrades i IFK   Göteborg. 2015 gallrades han bort vid klivet från juniorlag till A-lag.