Åke Stolt: Spöken på ljusan dagen

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Det fanns en tid – den är inte så avlägsen – då det styrande partiet (s) hade ombud i idrottens högsta organ, Riksidrottsstyrelsen. Två stycken. Av regeringen utsedda. För att sitta som vilka ryska politruker som helst och kontrollera att idrotten skötte sitt ämbete och använde sina pengar till vettiga ändamål. Idrotten var satt under förmyndare.

Det kan reta mig än idag, att jag inte då slogs med grövre vapen i spalterna mot dessa klåfingriga öststatsfasoner Det som så vackert heter demokrati fungerar inte alltid så demokratiskt.

Skilj på äpplen och päron

I Uppsala satt härförleden det minst sagt brokiga Idrotts-Sverige och röstade för att behålla den tingens ordning som säger, att medlemmarna måste äga minst 51 procent av ett idrottsaktiebolag.

Ursäkta, men vad faen har varpakastare och bangolfare med att göra hur t ex fotbollens klubbar väljer att strukturera sig?

Det är helt absurt att de över huvudtaget hamnar i en situation där de får rösta i en fråga som de inte berörs av, att de fattar beslut som förhindrar att makten förs ut till dem som berörs och – vilket kanske är det viktigaste i sammanhanget – att de därmed tror att de garanterar full demokrati i svensk idrott. Det gör de inte.

Man måste skilja på äpplen och päron.

Det är var och ens ensak

Jag är ingen hundraprocentig anhängare av idrott i aktiebolagsform. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det beror antagligen på vilka finansiärerna är, om de tänker med både hjärtat och plånboken, vilken sport det gäller, hur konstruktionerna görs.

Det tycks ju som om många tvekar också i sporter (fotboll och ishockey) där externa finansiärer med maktkrav kan bli aktuella. Svårt att veta vad som lönar sig bäst. Osäkerhet vad gäller framtida beskattningsregler. EU är ju med och fingrar, gudbevars.

Men det är inte detta saken handlar om. Det är ett absurt system, att någon sorts idrottsriksdag, ett hopkok från idrottens amatörvärld, från bredden och djupet, kan besluta om hur klubbar, med flera hundra miljoner i årsomsättning och arenor för miljardbelopp, löser sin ekonomi.

Det borde vara vars och ens ensak.

En rädsla för framtiden

Man måste utgå ifrån – när nu idrotten befriats från sina förmyndare – att de som sköter de stora idrottsklubbarna och specialförbunden också kan göra de rätta avvägningarna. Vad man vinner med ökad makt för finansiärer, vad man eventuellt förlorar om medlemmarnas direkta majoritet stryps.

Det finns arenabolag, finansbolag, riskbolag etc. också idag runt föreningarna. Sponsorer med större makt än medlemmarna, ordföranden som köpt sig orubblig bestämmanderätt. Det som till synes beslutas under årsmöten och av styrelse är kanske redan avgjort i de ekonomiska maktsfärerna runt klubbarna.

Det är en snygg papperslösning Riksidrottsförbundet fått till men verkligheten lever sitt liv vid sidan av protokollen och det är i en rädsla för framtiden, i skräcken för att en samlad idrott skall krackelera, som man nu slår vakt om gamla strukturer. Det är dags att öppna ögonen och definitivt hög tid att inte begränsa friheten för dem som vill gå vidare.

Varför gnetar ishockey och fotboll vidare?

Ett land kan fungera bra med både gemensamt och privat ägande. Det kan idrotten också.

Det förvånar mig att fotboll och ishockey på elitnivå gnetar vidare i en övergripande idrottsgemenskap med nuvarande konstruktion.
Svenska Fotbollförbundet och Svenska Ishockeyförbundet kan naturligtvis leva vidare som lojala medlemmar av Riksidrottsförbundet. Bör så göra.

Men klubbarna kan slå sig lösa, driva serieverksamheten i Elitklubbarnas egen regi, bilda vilka nätverk de vill, knyta till sig finansiärer så som de önskar, äga näringsverksamhet i stor skala eller låta sig ägas av företag.

Att se ett hot för hela den demokratiska svenska idrotten i en sådan utveckling är att se spöken på ljusa dagen och visar brist på överblick och framsynthet. För den vanlige medlemmen i en alldeles vanlig svensk idrottsförening förändras ingenting.

Och om nu Zlatan, som gav oss en så underbar sommarpresent med sina tre mål på Råsunda, skulle vilja komma hem och bli finansierad i en klubb där ägarna har makten, så vore väl det kalas. Jag kan i varje fall inte förstå varför Svenska Bangolfförbundet skall ha ett smack med saken att göra.

Åke Stolt

Författare och föreläsare, f d sportchef och krönikör på Sydsvenska Dagbladet.

Fakta

Krönikan publiceras också på www.skaneidrotten.se

Evald (inte verifierad)

tors, 2011-06-16 10:11

1. En samlad idrottsrörelse

Under de senaste tio åren har jag följt idrotten på RF-nivå. Det som mest har förvånat mig är detta tjat om en sammanhållen idrottsrörelse, där allt ska ensas och likriktas. Vi ska slå vakt om den svenska modellen. Vi har knappast en samlad idrottsrörelse, däremot har vi en stor samling idrotter samlade under RF-paraplyet, som är av mycket skiftande slag, syfte, storlek m.m. och där många inte har något gemensamt med varandra. Från föreningarnas och medlemmarnas sida har jag svårt att tro att det är av intresse att ha den stora tungrodda RF-organisationen av idag. Den fråga jag ställer mig är, om det är villkor från regering och riksdag för att få dess anslag, så ska idrotten samlas under ett tak och att RF ska fungera som en myndighet och utöva kontroll över sina underorganisationer?

Elithockey: Ishockeyns mästarlag, koncernen Färjestad,  med den ideella föreningen, fastighetsbolag och eventbolag närmar sig 200-miljoner strecket i omsättning, eller för att vara exakt 190 577 miljoner kronor.

 Samtidigt växer det egna kapitalet till 130 miljoner från 114 miljoner föregående säsong. Årets resultat var succékantat, 10:e SM-guldet och plus 12 miljoner.

Idrotts-Sverige förändras. Vissa sporter ökar i antal utövare, värre är att flera tappar medlemmar. Dessutom förfaller många idrottsplatser och hallar, ett stort antal är i bedrövligt skick.

Men det finns också ett nytt idrotts-Sverige. Som i Sjötorp, samhället vid Vänern där Göta kanal börjar eller slutar.

Elless idrottsförening är modellen för framtiden.

 

I dag startar vår artikelserie om anläggningar

Svensk Elitfotboll blir en av de första enskilda aktörerna från Idrotten att vilja synas i bruset och mediapådraget under Almedalsveckan.  SEF ska tillsammans med elitfotbollens huvudpartner, Unibet, genomföra två seminarier. Ämnena är ”Hur kan idrott och spelbolag jobba ansvarsfullt tillsammans” respektive ”hur ska matchfixning bekämpas”.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Nära 7 miljoner kronor utlovas till de klubbar som kvalar till internationellt gruppspel

Europafonden ska hjälpa svenska klubbar att nå ett gruppspel i Champions League, i Europa League eller i Europa Conference League. Pengarna kommer från den så kallade Europafonden som finansieras av elitfotbollens huvudsponsor Unibet. 

Regeringen föreslår flera åtgärder som förstärker arbetet mot matchfixning. Förändringar som innebära ökade möjligheter att stoppa de som förstör idrotten. Samtidigt ska spelbolag tvingas att dela information vid misstanke om matchfixning.

Kampen om idrott i tv hårdnar. Många aktörer vill  in här.  Senast - ett unikt avtal mellan Expressen och klubbarna i Hockeyallsvenskan – minst 50 matcher ska sändas på försäsongen. Expressen har köpt rättigheterna till ett paket. 

Avtalet är möjligt genom ett samarbete mellan Expressen, Spring Media och klubbarna i Hockeyallsvenskan.

Vissa går mot strömmen.  Som Jonas Jerebko, basketstjärnan. Lagom som ishockeyspelare och fotbollsspelare flyr Ryssland skriver han ett nytt kontrakt med CSKA Moskva, vilket innebär, förstås, att han måste bo i den ryska huvudstaden! Men nu har en sponsor därför hävt ett kontrakt. Och på torsdsgen slog också Basketbollförbundet lartm och stänger av honom från landslagsspel.