Häromveckan skrev Erik Niva en krönika i Sportbladet om att klubbens ägare, familjen Glazer, har plundrat klubben vilket är den enskilt största orsaken till klubbens sportsliga motgångar under denna säsong.  Jag måste säga att jag gillar krönikan mer för varje gång jag läser den. 

Dels för att Niva ser ut att ha accepterat det faktum att det i slutändan är pengar som avgör hur framgångsrik en klubb är på fotbollsplanen. 

Dels för att diskussionen öppnar upp för fler frågor, till exempel - har familjen Glazer enbart berikat sig själva? 

Aktien har stigit, men...

Det finns naturligtvis fler aspekter som bör analyseras i samband Manchester Uniteds sportsliga motgångar. Jag fortsätter dock på den inslagna linjen och utgår från ett ekonomiskt perspektiv. 

Familjen Glazer köpte Manchester United under 2005. Klubbens aktier förvärvades till ett värde av £800 miljoner. Idag handlas Uniteds aktier på börsen i New York där de värderas till motsvarande £1.6 miljarder. Två gånger så mycket som 2005. Det är en bra värdeökning, men inte exceptionellt bra. Vi kan jämföra med Arsenals aktier som har ökat i värde med cirka 3 gånger sedan 2005 och Borussia Dortmund vars börsvärde har ökat fyra gånger under de senaste fem åren. 

Välskötta klubbar belönas med ett ökat aktieägarvärde. Precis samma sak som sker med välskötta företag i allmänhet. För familjen Glazer har dock avkastningen på familjens investerat kapital varit bättre än så. De betalade inte mer än ca £250 miljoner för Manchester United med egna pengar. Resten lånades upp. En betydande del av klubbens vinster har därför använts till att betala ränta och amortera skulderna, närmare £500 miljoner under årens lopp.

Höga personalkostnader

Slutsatsen skulle med andra ord bli att klubben, till förmån för Glazers affärer, har investerat för lite pengar i den sportsliga verksamheten vilket till slut har lett till sportsliga motgångar. Under hösten och våren har flera lag kommit till Old Trafford och vunnit matcher. Något som vissa inte gjort på väldigt många år. 

Mest sannolikt kommer Manchester United att bli betydligt bättre under de kommande säsongerna. Sambandet mellan personalkostnader och tabellplacering i Premier League under tioårsperioden 2003 till 2012 har en förklaringsgrad på 91 procent. 

Manchester United har nästhögst personalkostnader i Premier League, ungefär tre gånger så mycket som ligans genomsnittliga personalkostnader. Man har också tillräckligt stora intäkter för att kunna bibehålla detta förhållande i framtiden.

Aktieägarna vill ha sitt

Det är dock naivt och tro att United kommer att vara lika framgångsrika som under de senaste åren. För det första så var klubbens prestationer under de senaste säsongerna extraordinärt bra i relation till klubbens spenderade pengar på den sportsliga verksamheten. För det andra så kommer inte aktieägarnas direktiv vara att driva upp personalkostnaderna till den höga nivå som i det närmaste garanterar en förstaplats i ligatabellen.

Aktieägarna förväntar sig avkastning på investerat kapital vilket kräver att en del av intäkterna i slutändan ska tillfalla dem. 

Under Premier Leagues livstid har Manchester United vunnit ligan 13 gånger av 21 möjliga. Det är mer rimligt och anta att klubben under de kommande 20 åren inte når fler än fyra, kanske fem titlar. Det skulle betyda att andra klubbar kommer att vinna betydligt fler gånger än vad de kunnat göra under de senaste två decennierna.

Ur detta perspektiv går det naturligtvis att påstå att familjen Glazer har rånat klubben. Mycket mer pengar till den sportsliga verksamheten skulle troligen ge bättre sportsliga resultat åt Manchester United denna säsong och i framtiden. 

Börsvärdet har minskat

Men kanske mer intressant är att diskutera vilka är de som har fått bytet från rånet?

För Glazers del har de sportsliga motgångarna denna säsong inte varit någon vidare bra affär. Sedan Alex Ferguson meddelade sitt beslut att sluta har Manchester Uniteds börsvärde minskat med cirka $400 miljoner, motsvarande £240 miljoner. Klubbens affärsmodell bygger på sportsliga framgångar. Ägarna har varit giriga. Men är de för giriga så straffas de till slut. Deras vinst blir mindre.

För fotbollsfans skulle lycka och glädje över sportslig framgång kunna definieras som förmögenhet och välfärd. Man borde därmed kunna argumentera om att det som har skett är en överföring av förmögenhet, från Manchester Uniteds rika supportrar till de mindre förmögna som i år har fått vinna mer och på så sätt har fått uppleva en bättre välfärd.  

Synnerligen ojämna villkor

Ligaorganisatörerna i Europa har misslyckats med att upprätthålla en jämn tävlingsbalans. Ligorna blir över tid mindre oförutsägbara. Ingen kan påstå att tävlingsförutsättningarna i fotbollseuropa sker på lika villkor. 

För ett par veckor sedan presenterade Everton ett för klubben rekordstort tröjsponsoravtal med ölmärket Chang. Det ger klubben £5 miljoner per år från och med nästa säsong. Det kan jämföras men Manchester Uniteds avtal med Chevrolet som från och med i höst kommer att ge klubben 10 gånger mer, £50 miljoner per säsong.

Ironiskt nog ser det alltså ut som att det är den giriga riskkapitalisten som gör det man borde förvänta sig att de som organiserar ligorna ska sköta. Bidra till ett lite mindre ojämlikt tävlingslandskap.