Blotta vinklingen på undersökningen är en god anledning att ifrågasätta nödvändigheten av Public Service. SVT kunde lika gärna lagt lika många timmar på licensbetalarnas bekostnad för att påvisa att solen går upp senare i december än i juni och att det är orättvist för december.

Klara brister

När man ser prispengar för golfare som jämförbar siffra med inkomster så påvisar man med all tydlighet att man A: inte kan något om kommersiell idrott och B: Inte kan något om företagsekonomi.

Prispengar är en bruttosumma där lokal direkt skatt, lön till caddie, alla kostnader för resa och uppehälle, för tränare, fystränare, träningsläger, agenter med mera skall räknas av.

Här har SVT inte nöjt sig med Äpplen och Päron. De har kört fruktsallad. Pinsamt.

Vad idrotten genererar

Elitidrotten är nämligen totalt jämställd. Spelarna får lika stor andel av de pengar som deras idrott genererar. Klart Sarah Sjöström skall tjäna mer än de killar i landslaget som presterar väsentligt sämre. Klart Charlotte Kalla skall tjäna mer än killarna.

För den kommersiella idrotten är nämligen relationerna helt utan koppling till kön. Antalet supporters skapar en volym pengar, lite olika beroende på idrott och på hur duktiga aktörerna i den idrotten är, den massan fördelas på spelarna som får ca 60 procent resten används till arenan, träningsläger, kommersiell personal, IT-strukturer och allt det andra som krävs för att verksamheten skall fungera.

Har man då som Man U, Barcelona eller Tiger Woods ett mycket starkt globalt varumärke med +100 miljoner supportrar så tjänar man pengar på en nivå som är fånig.

Inte annat än logiskt

Spelar man i Vittsjös damlag i allsvenskan och har färre supportrar än den lokala kändisen Fridolin, även när han är på väg att åka ur Riksdagen, så blir det alldeles för små pengar. AIK och MFF, hundratusentals supportrar, tjänar hyfsat men kaffepengar jämfört med Man U.

Är man som Sjöström och Kalla nationella idoler med supportrar även utomlands så kan man tjäna stora pengar. Det är extremt välförtjänt i båda fallen.

Problemet för svensk damfotboll är helt enkelt för få supportrar. Då blir det små pengar. När dessutom för hög andel pengar går till spelarna så att klubbarna inte har resurser att utveckla sin affär hamnar man i en negativ spiral.

Damerna måste skapa mer pengar

Den trista konklusionen är att spelarna inom damfotbollen tjänar för mycket utifrån den mängd pengar som damfotbollen kan skapa.

Min tes är också att vill vi utveckla fotbollen både sportsligt och kommersiellt så skall vi berika klubbar, inte spelare.

För att gå vidare med det trista så ökar konkurrensen om människors fritid. Räkna med att det är fem% svårare att locka publik varje år av det skälet.

Vidare ökar människors kvalitetskrav på varje satsad fritidstimme, dvs produkten måste bli bättre och totalupplevelsen bli bättre.

På den positiva sidan så ökar konsumtionen inom upplevelseindustrin 1,5-2 procentenheter snabbare än BNP, dvs pengar till upplevelsekonsumtion är inte problemet. Problemet är alla andra vansinnigt duktiga konkurrenter också vill ha de här pengarna. Står vi på en golfbana på Irland kan vi inte se på fotboll live, samma om vi är på teater i London, en sandstrand i Spanien, på en krog med vänner på hemorten och så vidare i en lång radda alternativ inkl soffan med en bra bok på paddan.

Skall damfotbollen utvecklas, vilket jag gärna ser och anser att det finns förutsättningar för, så skall fokus ligga på kunderna under några år framåt. Inte på det sportsliga. Utveckla organisationen, produkten, sponsorskapet med flera intäktsområden först och höj lönerna sen. Idén med elitidrott måste få vara solida, välmående föreningar. Inte rika spelare och svältande klubbar.

Den här utvecklingen vore långsiktigt bättre för spelare men de och deras agenter brukar sällan kunna stava till långsiktighet.

För SVT och den här undersökningen är det utvisningsbåset som gäller. Det är på plats med en ursäkt för undermålig journalistik.