Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
Enda vägen till en spellicens
Finansminister Magdalena Andersson (S) med regeringens budgetproposition den traditionsenliga promenaden till riksdagen. Foto: Jessica Gow, TT
Tisdagens DN har en debattartikel där civilminister Ardalan Shekarabi meddelar att han tillsätter en utredning som senast mars 2017 skall ta fram ett förslag på hur ett spellicenssystem för Sverige skall se ut. Det är nyheten.
Syftet är dels det kommunicerade i artikeln, d.v.s minska spelmissbruk, förbättra konsumentskyddet och liknande och dels det icke kommunicerade, skydda statens intäkter på spel.
Tidsaxeln blir då ca utredning mars 2017, remissvar under 2017, proposition under 2018 och införande under 2019. Det är sannolikt så att vare sig regering eller Alliansen vill köra snabbspår och få in frågan i valrörelsen 2018. Det kan vara så att teknik och struktur gör att det tar två-tre år innan systemet kan införas.
Den vägen inte framkomlig
Det är ett mycket svårt utredningsuppdrag av följande skäl.
1. Att på Internet införa en landsgräns som fungerar är svårt, blir svårare och vägen runt blir enklare hela tiden.
2. Tillkommande blockering av svenska kreditkort för s.k. merchant koder för spel är tekniskt väldigt enkel att införa men motmedlen i form av att man som ny kund får ett utländskt pre-paid kort hem i posten som fungerar är lika enkla och billiga.
3. Nivåer på skatt måste vara så låga att de utländska kommersiella bolagen långsiktigt kan tjäna mer på att vara med än på att stå utanför. Det får då konsekvensen att statens intäkter kommer att minska dramatiskt eller att för få går med och fortsätter verksamheten utanför systemet.
4. Utredaren har dessutom fått uppdraget att se till att idrotten och de andra ideella aktörerna skyddas, kan behålla sin skattefrihet och kan konkurrera på lika villkor. Det är svårare än vad man först tror.
5. ATG som ägs av hästsporten och idag har staten som kontrollinstans i styrelsen behöver snabbare förändring än ett nytt system 2019.
6. Införande av teknik som blockerar internet för spel är rent politiskt inte helt enkel. Att blockera internet är något som Putin, diverse teokratiska diktaturer i mellanöstern och liknande regimer håller på med. Inget vi vill förknippa med Sverige direkt.
7. Ett licenssystem måste innehålla förbud mot de mest skadliga spelen. De har en hög tendens att samtidigt vara de för spelbolagen mest lönsamma spelen. Den här kompromissen är inte att leka med.
Sänk spelskatten
2002 skrev jag min bok ”Att Dö lycklig” på temat hyckleriet runt spelmonopolet. Då bedömde jag att vi skulle ha en spellicens runt 2007. 2008 gjorde jag en utredning åt ett större idrottsförbund, då bedömde jag att vi skulle ha ett licenssystem runt 2011-2012. Jag har alltså haft käpprätt fel i över tio år i den här frågan.
Jag känner ingen som helst trovärdighet i bedömningen att det går att införa ett spellicenssystem i nuläget och tror att utredningen slutar med att ”det bidde en tumme” för att travestera en saga som den yngre halvan av befolkningen aldrig hört talas om.
För att skapa förutsättningar för ett spellicenssystem som även jag kan tro på krävs ett par snabba enskilda åtgärder från regeringen.
1. Sänk spelskatten till exempelvis 10 procent för de svenska aktörerna (ATG, Svenska Spel redan nu). Då kommer tappet till utländska aktörer att minska eftersom företagen får möjlighet konkurrera med odds och utdelning.
2. Ge idrotten möjlighet att för 1 krona + del av vinst i 20 år förvärva Svenska Spel AB. Idrotten här kan vara RF på 40 procent och de stora förbunden (fotboll, ishockey, golf, friidrott, skidor, Friskis&Svettis och några till) som tillsammans når 60 procent).
3. Acceptera att när spellicens införs så kan skatten maximalt ligga på ca 5 procent.
Då många vinnare
Med ovanstående så säkrar vi idrottens relation och intäkter, ger hästsporten rätt förutsättningar och ger staten den roll staten skall ha vid ett licenssystem, kontrollinstansen och bestraffaren inte en av aktörerna. Vi får dessutom en nivå på skatt där de utländska bolagen kan tjäna på att vara med om vi lyckas bra med tekniken.
Det är ingen hemlighet att primärt CFO-er (ekonomichefer på managementflum) på de privata spelbolagen sitter med Excel-snurror som entydigt visar på att det är lönsammare stanna utanför.
Det är offentligt att det såväl i Frankrike som i Danmark finns ett ökande svinn, dvs spel utanför de som har licens. I Danmark har det tredubblats på tre år och ökningen fortsätter. Vid en given nivå spel utanför systemet som inte går att förutse i förväg så imploderar systemet.
Men, det blir inget
Det är så illa att om ATG skulle få bättre förutsättningar att konkurrera genom att ge spelarna högre utdelning så skulle dess styrelse istället ge mera pengar till hästägarna och förstöra konkurrenskraften. En lägre skatt på spel måste följas av ett avtal där ATG åtar sig att mot vite inte höja ersättningen till hästägarna som andel av spelet.
Det är troligt att Magdalena Andersson som finansminister säger nej till åtgärderna ovan med det budgetläge som föreligger.
Det är troligt med allt ovanstående beaktat att det inte blir något spelsystem.
Det leder på sikt till att ATG ramlar och dramatiskt minskade intäkter för staten också från Svenska Spel men historiskt så har staten oavsett färg alltid valt att behålla det som går sönder så länge det går framför att agera.
Om nu någon uppfattar ovanstående som en brist på förtroende för det politiska systemets förmåga vill jag påpeka att mitt hjärta är öppen för demokrati, vårt politiska system och våra politiker. Min hjärna måste dock basera sina slutsatser på fakta och erfarenhet.
Vi betalar alltså själva redan nu
Nej, det här med friskvårdsbidrag för 2 miljarder går att använda bättre, menar Dan Persson. Foto: TT
Budgetdebatt och budget som huvudrubriker i media hela dagen idag. Lyssnat på hela debatten. Därmed inte sagt att jag blev klokare, inte att mitt förtroende för våra folkvalda ökade heller. Det var den vanliga sandlådan även om det var miljardbelopp på både spadar och hinkar.
Utöver de 30-40 miljarder som vårt idrottande genererar i skatter, tiotusentals jobb med mera och de 6-8 miljarder som kommunerna betalar i stöd till idrotten är summorna små för idrotten.
Statsbidraget på 1,7 räknas nu upp med knappa 200 miljoner (det är då ca 7 promille av vad idrotten betalar i skatter).
Vi betalar själva
Om vi skulle räkna ihop antal körda mil inom svensk idrott inklusive skjutsande föräldrar till match och träning så kommer skattehöjningen på drivmedel att hamna på mer pengar än ökningen från regeringen. Vi betalar alltså själva.
Ett av de större beloppen på det här området är då avdraget för friskvård. Den goda tanken att stimulera fler att träna för att den vägen få ner välfärdssjukdomarna är sund i sig. Här är problemet att ca 2 miljarder försvinner för primärt kommunerna (majoriteten tjänar för lite för statlig skatt) med väldigt lite svett som resultat.
Stödet används primärt av privatanställda tjänstemän som skulle tränat i alla fall eftersom de i så stor utsträckning har den livsstilen. Sedan används det som stöd till kommersiella gym där antalet träningstillfällen i genomsnitt är för låga för att det skall ses som relevant.
Vi i den medelålders medelklassen behöver inget stöd för att träna. Vetskapen om att det handlar om tre år om vi tränar och äter sunt men hela tolv år om vi inte lever ett sunt liv för tiden mellan fullt frisk och död på ålders höst ger oss motivation nog.
De behöver mest
Regeringen bör därför ta de här 2 miljarderna och ta fram en helt ny modell på riktat stöd mot de grupper som behöver det mest.
De är utöver migranter och nyanlända där idrotten också har en stor betydelse för integrationen som bör ha egen budget följande två grupper:
• Ensamstående föräldrar med barn i ålder 5-18 år. Här bör det finnas enkla system för att staten går in och betalar 50-70 procent av barnens träningsavgifter. Vi har en växande grupp barn som slutar träna för att det blir för dyrt.
• Lågavlönade, arbetslösa och andra i utanförskap som behöver få bidrag för egen träning. Den här relativt stora gruppen står för hela tillväxten i välfärdssjukdomar och det här bidraget är en promille av vad det kostar om 20 år om de inte tränar.
I båda fallen behöver vi ett system som är enkelt för klubbarna och som inte är stigmatiserade för de som får bidragen.
Då ska bidragen försvinna
Vi behöver också ett system där bidragen från samhället fryser inne på en sekund om man elitsatsar före 15 år. Vill klubben se ungdomsverksamheten som ett sätt att leverera spelare till sitt elitlag får man gärna göra det, men det är ingenting som samhället skall betala för.
Det samhället skall betala för är bättre motorik, mindre barnfetma, fler som klarar skolan och anställningsbara ungdomar som lär sig komma i tid till träning, göra sitt bästa, respektera ledaren och fungera i laget. Dvs bli anställningsbara. Då kan vi inte ha en utsortering vid 10-12. Idrotten vet och det är vetenskapligt belagt flera gånger om så elitsatsningar tidigt är borträknat några få individuella sporter fel.
Men här finns i friskvårdsavdraget lika mycket pengar som idrotten får av staten idag och som används väldigt ineffektivt idag samtidigt som vi har tydligt definierade problem som är värdefulla för samhället att lösa.
Då är en ny användning av friskvårdsavdraget både en fråga som RF bör driva och en fråga som regeringen kan tjäna politiska poänger utan budgetpåverkan. Det verkar på reaktionerna på dagens budget som regeringen kan behöva några sådana frågor.
En märklig kompensation
Pengar strömmar inte in till idrotten utan från idrotten. Mycket märkligt, tycker Dan Persson. Foto: TT
Idrottsminister Gabriel Wikström hade en pressträff för en mycket liten skara journalister. Vi sågs i ca 30 graders värme i hoppavdelningen på Eriksdalsbadet.
Jag är sådär förtjust i den politiska idén att man skall presentera nyheter ute i den så kallade verkligheten istället för miljöer anpassade för den politiska verksamheten. Den förra regeringen uppfann eländet och nu har det blivit praxis.
De verkliga siffrorna är annorlunda
Gabriel Wikström var glad för att han kunde öka regeringens stöd till idrotten med ca 200 miljoner kronor per år.
RF, representerad av ordförande Björn Eriksson var klok nog att framstå som tacksam.
Vad betyder då 200 miljoner mer till idrotten?
Tja, om nu regeringen ger idrotten 200 miljoner mer i budgeten för 2016 så betyder inte det att idrotten får 200 miljoner till. Det är trots allt politik vi pratar om.
64 av de 200 millarna är dedikerade till integrationsarbete inom idrotten som har egna nya kostnader som förmodligen är större än det riktade stödet. Här förväntas idrotten stå för en del av samhällets kostnader.
Inser de själva fakta?
123 miljoner i årets budget avsatta för att ge barn i utanförskapsföräldrar stöd till avgifter försvinner, de har inte utnyttjats till fullo men likväl så försvinner de pengarna som idrottsstöd även om de blir kvar i försörjningsstödet.
Där har 187 miljoner av det ökade stödet försvunnit.
Det kan idrotten leva med, det är inte problemet.
Problemet är att staten medvetet och allvarligt skadar idrotten.
Först ökar man idrottens kostnader med ca 800 miljoner om året. Det är konsekvensen av att arbetsgivaravgifterna för unga höjs dramatiskt. Alliansen må förtjäna kritik för att man inte höjde bidragen till idrotten men den här sänkningen är den största inkomstförstärkning idrotten med stor andel unga människor som anställda någonsin fått.
Höjda drivmedelsskatter försvårar också för de som redan idag har det tyngst, dvs de små föreningarna i glesbygd. Skall man som ideell ledare köra fyra mil enkel till träning och match fem gånger i veckan så finns det nog flera som funderar på om samhället verkligen vill att de skall arbeta ideellt och om de inte borde lägga ner den verksamheten.
Konsekventanalyser, då?
De ca 800 miljonerna som höjningen av arbetsgivaravgifter kostar motsvarar i runda slängar hälften av statens stöd till idrotten.
Nu är det självfallet inte så att idrotten kommer att betala in de 800 miljonerna för det klarar man inte. Konsekvensen blir att man får minska antalet anställda vilket i dagens samhälle innebär minskningar av verksamheten. Dvs staten får inte in pengar i den utsträckning de påstår och fler unga blir utan jobb.
De 800 miljonerna är i det här fallet min och flera andras bedömning. De kan vara fel med +200 miljoner åt båda hållen. Regeringen har med stor sannolikhet den exakta siffran men har så här långt valt att inte offentliggöra den. Inte särskilt imponerad över att man inte kommunicerar konsekvensanalyserna.
Som lök på laxen är det dessutom så illa att de här 130 miljonerna extra (de 64 kräver ny verksamhet) är ganska exakt en uppräkning med inflation för de sju år som bidraget inte höjts.
Nu skapar idrotten skatteintäkter på nivån 35-50 miljarder per år och den siffran ökar nu när skatterna höjs.
Idrotten kan med högt huvud se sig som en viktig industri som skapar jobb och ger intäkter till välfärden. Regeringen får nog titta ner i marken även efter den här presskonferensen då budgeten skadar idrotten väsentligt mer än vad det ökade bidraget ger.
Det bidde inte ens en tumme.
Ställ ordentliga krav nu!
Regeringen önskar att idrotten tar en stor del av integrationen, men ställ då krav, är uppmaningen till idrottsrörelsen från Dan Persson. Foto: Ola Torkelsson / TT
Statsminister Löfven presenterade idag en ”nationell samling” för att hantera flyktingfrågan. Idrottsrörelsen är inbjudna att vara en väsentlig del av effektivare migration. Nu får vi inte gå bort oss.
Idrotten är ett av de bästa medlen för att förbättra migrationen och vi skall varje dag vara stolta över allt som görs i tusentals föreningar med ideella krafter som hanterar mycket stora utmaningar med små eller obefintliga resurser.
Bara om det är realistiskt
Idrotten skall självfallet ställa upp, men bara på realistiska mål där resurserna för måluppfyllelse är tillräckligt stora.
Det är först när vi ser budgeten och det tänkta stödet till idrotten som det går att säga Ja eller Nej.
De 34 miljonerna som kom i vårbudgeten skall i det här sammanhanget inte ses som pengar överhuvudtaget. De räcker inte ens till att hantera samordningen.
Det här utspelet från regeringen andas desperation och snabbt hopkok och om det inte följs av en ordentlig budgetpost på miljarder så är det kosmetik och inte politik.
Det finns nu 1,8 miljarder utifrån vad som hittills presenterat i form av pengar till kommuner men det går inte i nuläget att se vad som man är beredd att satsa på idrotten.
Risk för ett gisslandrama
Idrotten får inte bli en gisslan i ett orealistiskt projekt utan möjlighet till framgång. Då riskerar vi den befintliga verksamheten och det får vi inte göra.
Bara att snabba upp processer kostar pengar (men är självfallet lönsamt) men att få igång hela civilsamhället tar tid då det i många fall handlar om att skapa helt ny verksamhet.
Nu får kommuner både piska i form av att alla skall ta emot migranter medan stödet ökar relativt ordentligt. Samverkan med religiösa samfund som finns med i paketet är jag mera tveksam till. I stor utsträckning är de religiösa samfunden mer en del av problemen än en del av lösningen.
Idrotten är inbjuden till konferensen om en månad men det finns inga specifika medel eller förslag om vad idrotten skall göra.
Ett jättebehov
Om vi räknar med att det behövs ett tiotal nya anställda på RF nivå, lika många i de stora förbunden och sedan tolk+betalda ledare i ca 2 000 föreningar så kan vi börja förstå vad som krävs om idrotten skall kunna ta ett ansvar.
Vi får inte glömma det stora behovet att få de vuxna att träna, organisationer som Friskis&Svettis måste också få ett omfattande stöd.
Det kommer krävas mer lokaler som kostar pengar såväl som tolkar och ledare.
Omfattande information som syftar till att få ned rökningen av såväl hälsoskäl som ekonomiska skäl hos migranterna är en tillkommande budgetpost.
Den stora samhällsekonomiska kostnaden på 20-30 års sikt är vårt största hot. Vi kan inte ha stora grupper i utanförskap med vällevnadssjukdomar och hålla ihop välfärdssamhället med mångdubbla kostnader för äldrevård och sjukvård.
Annars bortkastat
Om vi tar med de som kommit de senaste fem åren och de som förväntas komma de kommande fem så handlar det om ca en halv miljon människor eller 5 procent av den nuvarande befolkning. Det bör vi allt annat lika kunna hantera.
Ca 100 000 barn i ålder 5-20 år som skall erbjudas idrott och 400 000 vuxna som skall lära sig glädjen av att motionera regelbundet som i stor utsträckning inte kan språk och som har en annan kultur än den svensk idrottsrörelse är uppbyggd på är ingen enkel sak att klara av.
Obalanser där migranterna är lokaliserade där idrotten är svag innebär att det bara är anställda som är fungerande lösningar i många fall.
Skall idrottsföreningar kunna erbjuda träning på skolor i direkt anslutning till skolor med en omfattning som inte finns idag så är även det förknippat med kostnader.
Projekttider på kortare tid än tio år är förmodligen rätt bortkastade pengar i det här fallet vilket ställer krav på en flerpartiöverenskommelse. Klimatet för en sådan är inte det bästa om man uttrycker sig snällt.
Björn Erikssons agenda
Björn Eriksson och RF bör enligt mitt förmenande agera så här.
1: Ett i grunden positivt Ja, idrotten har förmågan att göra mer än de flesta andra på området integration. RF skall självfallet delta i den konferens de inbjuds till.
2: Ett stort ”men” där målen skall vara realistiska utifrån resurserna som tillsätts för att man skall kunna delta. Här har idrotten nu en månad på sig att ta fram ett paket och prissätta det. Bättre ha med sig ett konkret förslag på vad som skall göras, det kommer ingen annan att klara av.
3: Idrotten är partipolitiskt neutralt. En långsiktig flerpartiöverenskommelse över blockgränserna är ett krav. Lite trist att paketet är färdigt, dvs Alliansen som stödpartier åt regeringen har då merparten blir budgetposter köpt det in blanco men det som då inte ses som budgetposter kan komma sakna majoritet.
4: Möjligheten att utveckla befintlig verksamhet får inte påverkas.
5: Det skall finnas en överenskommelse mellan SKL som gör att lokalfrågorna hanteras.
Kan tröga myndigheter leverera?
Utbyggd och förbättrad språkundervisning och samhällskunskap är andra områden som måste fungera för att idrotten skall kunna leverera.
Den jämställda idrotten med vår humanistiska demokratiska värdegrund kan te sig något främmande för de som kommer från krig i teokratiska patriarkala diktaturer för att uttrycka sig försiktigt. Glädjen i fotbollen som största sport är dock universell så grunden finns där.
Tvivlen finns primärt på området, kan våra myndigheter leverera det politikerna beslutar? Historiskt har det inte varit så, allt går för sakta, samordning mellan myndigheter är ofta rent ut sagt dålig och utfallet med bara 50 procent i sysselsättning efter åtta år är på ren svenska uselt. Att regeringens mål om två år får ses som ambitiöst, på gränsen till utan trovärdighet i det sammanhanget kastar lite skugga på projektet.
Men, idrotten är inte bara det underbara som idrottandet i sig ger, idrotten är primärt en ofantlig samhällsnytta och när nu samhället står inför sådana utmaningar att statsministern kallar till nationell samling skall idrotten självfallet ställa upp. Om samhället förstår vad som krävs för att det skall fungera, vill säga.
Zlatan, ständigt denne Zlatan
Ett mycket speciellt kapitel i svensk fotbolls historia. Åren med Zlatan Ibrahimovic. Och som en del, vad händer åren efter... Foto: TT
Frestelsen att travestera Ture Sventon blev för stor. Nu är Laul, Bank och Lund sura på Z för att de tycker att han inte ställer upp nog och än surare på fotbollsförbundet som de anser har skyldigheten att få Zlatan att ställa upp mer. Varför blir det så här är frågan jag vill belysa.
Huruvida Z agerade smart eller korkat som är den stora frågan så är mitt svar - smart.
Han måste uppfylla sina roller
Media och förbundet har ett ömsesidigt beroende av varandra. Media och Z har också ett ömsesidigt beroende av varandra. Zlatan vill utnyttja media för att bygga sitt varumärke medan media vill utnyttja Zlatan för att tjäna pengar. Förbundet vill utnyttja Zlatan för att få mera media så de får ökat intresse från sponsorer. Som jag läste i en avhandling om internationella relationer för en evighet sedan. ”International relations is when two countries are screwing each other”.
Dagens journalister mäts på leverans, dvs antal klick och delningar i ökande utsträckning.
Z är idag inte bara fotbollsspelare, pappa, äkta man och individ utan primärt ett globalt varumärke. Så här i slutet av sin karriär så blir skyldigheten att bygga på varumärket så att det kan generera mycket stora intäkter i många år framåt.
Det skapar av naturliga skäl motsättningar mot uppdraget att marknadsföra Svenska Fotbollförbundet genom att ge sin tid och relation till journalister i samband med landskamper.
Rebell hans signum
Z är ett större varumärke än Svenska Fotbollförbundet, TV4 och Aftonbladet. De andra spelar inte ens i samma liga.
Vi kan se på IA att varje rubrik med Z i rubriken ger två-tre gånger så många läsare som övriga, Z toppar alla våra listor. Samma gäller nog både Fotbollskanalen och Sportbladet. Dagens journalister mäts på leverans, dvs antal klick och delningar i ökande utsträckning. Det finns skäl till varför vi har Z med i den här rubriken.
Journalisterna har alltså av ekonomiska skäl ett uppdrag att komma tillbaka med en rubrik med Z i rubriken. Z fick tio millar av Dressman (gissning) hade varit en sådan rubrik.
Z bygger ett varumärke på rebell, styrka, individ och liknande som värdegrund. Värdeord som är direkt motstridiga exempelis SvFF som lagidrottsförbund. Där det är kollektivet och samverkan som är värdeorden.
Z och hans rådgivare
Media saknar självfallet värdeord utan kör med Machiavellis Fursten som grund för verksamheten i strävan efter kortsiktig lönsamhet. Det är ingen kritik. Stenhård konkurrens, låg lönsamhet och en bransch som förändras totalt gör att det är mycket svårt att agera på annat sätt.
När Thomas Mattson som chefredaktör på Expressen väljer att köra ut bilden på den döda 3-åringen på första sidan är det ett beslut som handlar om kort lönsamhet. Den här gången stod det inte i motstridighet med andra goda värden, i bästa fall blev den här bilden slutet på SD:s uppgång om S och M klarar av att leverera. Kortsiktig lönsamhet som mål behöver alltså inte vara något förkastligt. Det är väsentligt bättre än kortsiktig olönsamhet.
Det krävs ingen rocket science för att förstå strategin som Z och hans rådgivare har. Mytisk är bärande och målet är mycket långa relationer med ett litet antal företag som är 100 procent rätt i varumärkessymbiosen där en kaxig Z skall ge företaget nya kunder som tidigare har tyckt att produkten varit lite tråkig (Volvo) eller lite beige (Dressmann).
"Du kan väl svara mjukare"
Man blir inte mytisk genom att prata mycket och vara trevlig. Media må ställa krav på förbundet men Z agerar långsiktigt korrekt genom att inte förstöra sitt varumärke på att säga mycket eller vara trevlig. Kortfattad, inte alltför artig och gärna på gränsen till oförskämd.
Att skälla på förbundet är i sammanhanget som att gunga gungstol, man gör något men kommer ingenstans. Förbundet har två alternativ, A: acceptera att Z gör vad Z vill och B: ta ut någon annan.
När Z tvingas ställa upp på presskonferens i förbundets regi så är det fotbollsspelaren. Även om hans rådgivare har föreslagit ett mjukare språk så har de förmodligen varit tydliga med att ”du behöver inte svara på frågor som rör familj eller pengar” och sedan har Zlatan svarat ”den typen av frågor svarar jag inte på” fast på sitt sätt.
Tillkommande så är språkbruket på svenska annorlunda i Rosengård än i Bromma och Stockholms innerstad. Det Zlatan sa upplevs som oförskämt och förmodligen kränkande i Bromma (nästan allt som sägs upplevs som kränkande i Bromma) men kan förmodligen ses som samma som ”du får ursäkta men frågor om min privata ekonomi svarar inte jag på” i Stockholms innerstad.
Den här gången är det min absoluta konspirationsteori att eftersom media inte fick något att skriva om så skapade man den här konflikten för att ha något att skriva om. Den misstanken förstärks efter att ha läst ett tjog inlägg med intervjuer med s.k. media och varumärkesstrateger.
Alla vill dansa runt den guldkalv som Z utgör i medialt intresse och om det är vals eller mazurka struntar man helt i. Därmed inte sagt att den gode Olof utpekas som herr Gurka.
Allt bättre service på arenorna
Service för åskådarna blir allt bättre i elitidrottens Sverige. Och det i sin tur gynnar inte bar trivseln utan också ekonomin. Foto: TT
Ett professionellare Sverige när det gäller hur kommersiella elitklubbar ser på sina kunder och sina intäkter på matchdag är på god väg. Det händer mycket inom arenaindustrin och just nu går klubbarna före.
Det som började glädja mig under förra hösten och som till slut blev så tydligt att det gick att utropa ett litet hurra under våren är en helt ny inställning till möjligheterna att öka arenaintäkter.
Fyra avgörande skäl
Det finns fyra skäl till att vi nått dit enligt min i sammanhanget rudimentära bedömning.
• SHL med sitt arenakoncept har inom hockeyn varit tidiga och skapat strukturen som klubbarna nu börjar utnyttja.
• Växjö Lakers med timing och en ny arena har stått som föredöme för hur högt man kan nå i biljettsnitt och arenakonsumtion.
• SEF lansering av NBL 17, Nordens Bästa Liga 2017 med dubbel målsättning redan till 2017 visste från dag ett att målet var orealistiskt när det sattes men nu är det ett realistiskt mål för 2020 med hög aktivitet och görande, inte pratande både hos SEF och klubbarna.
• Transticket och flera mindre biljettaktörer började kunna utmana den tidigare monopolisten med helt nya tankar, nya affärsmodeller och egen kontroll och fått gehör hos flera andra sporter också.
Sällanbesökarna en potential
På marginalen har väl förhoppningsvis IA och jag själv varit med och åtminstone synliggjort frågan.
Det finns ett antal omvärldsfaktorer som varit med och bidragit till att jag nu upplever att många springer i rätt riktning.
Vi har gått ifrån ett samhälle där publiken kom till arenan till ett samhälle där konkurrensen om människors fritid är så stark att bara en mycket långsamt minskande grupp av hard core supporters med automatik kommer till arenan.
Min uppfattning är att det både finns en ökad förståelse för att sällanbesökarna utgör en mycket stor potential och förståelse för att de kräver bearbetning och en kvalitativ upplevelse.
Bättre arenaupplevelser
Klubbarnas organisationer förstärks på konsumentsidan, det investeras i moderna och kostnadseffektiva IT-verktyg för att både få fler besökare såväl som att bli bättre på att ge dem kvalitativ service.
Liveevent IRL oavsett typ är attraktiva. Det som växer mest just nu är utövareventen där man själv skall betala för att plåga livet av sig men även arenaeventen ökar i snabbare takt än BNP.
Jag ser framför mig en lång tid av fortsatt förbättring av arenaupplevelsen där klubbarna blir bättre på att ta betalt såväl på att leverera service och kvalitet.
Potentialen ligger på dubbla nivån under matchdagsintäkter jämfört med dagens genomsnitt i respektive liga.
Bengalerna förödande
Det är många enskilda personer som gjort ett fantastiskt arbete, ofta initialt i motvind, som är orsaken till att vi nått dit vi är idag. De förtjänar beröm och respekt. För mig som upplevde ungefär samma mindset-förändring inom hotellbranschen i början av 90-talet med de förändringar som vi nu ser inom arenaindustrin och klubbarna är det lite Deja vu men minst lika roligt som förra gången
Det vi har att förhålla oss till är att hastigheten på ökningen av kundernas kvalitetskrav är väldigt hög, förändrad syn på tid hos stora grupper ger oss problem. Travet som i stor utsträckning valt att prioritera hästägare, kuskar och hästar framför kunderna/publiken vet vad det har kostat.
Tiden har också blivit relativ, en halvtimmes stopp p.g.a bengaler är förmodligen +5 gånger värre i minskad upplevelse idag kontra för 20 år sedan.
Utmaningarna är fortfarande stora men viljan att se dem och agera är det nya jag upplever.
Allt jag ser och allt jag hör är väldigt positivt, det gör mig glad.
Publiken ökar på arenorna
Publiken strömmar till de allsvenska arenorna igen. På flera arenor är det plussiffror jämfört med tidigare säsonger. Foto: TT
Även om det självfallet är mest fokus på MFF efter avancemanget till gruppspelet i Champions League så finns det flera områden som visar på att SEF och Allsvenskan är inne i en period av framgångar.
Här några klara skäl för att allsvenskan
• Publikökning med 35 procent hittills i år.
• Våldet på arenorna i princip borta.
• Rankingen förbättras från 24 till 20:e plats och en plats som ger två lag i CL-kval är inom räckhåll på några år.
• U21-landslagets framgångar bevisar att ungdomssatsningen har varit kvalitativ ger fördelar i många år framåt.
• TV-avtal och sponsoravtal ger mera pengar redan från nästa år.
• Gemensam satsning på förbättrad service i Elitfotbollens IT-system (EFIT) ger ökade intäkter och är ett bevis på att SEF nu fungerar med samverkan.
• Image har förbättrats vilket lockar sponsorer och mer publik och har redan förbättrat mediabilden.
Men dessa bengaler!
På den negativa listan är det nästan bara bengaler som är kvar som problem för de sällanbesökare som står för merparten av potentialen på ökade matchdagsintäkter.
Bristen på demokrati är ett problem, dock mindre för den kommersiella idrotten som mer är en del av upplevelseindustri än för bredden.
Skatteverkets ibland absurda och antiintellektuella tolkningar av Bosman-domen är ett problem som är större än bengalerna. Den heterogena miljön där det skiljer för mycket mellan klubbarna i omsättning är ett problem som man ser ut att hantera.
Med eller utan spelarförsäljningar
Som alla vet så är spiraler, positiva eller negativa svåra att vända på och min tes är att vi kan förutse ett antal år när fotbollen fortsätter uppåt. Förr eller senare blir det en svacka men det är inget man behöver fundera på nu.
Rankingen på 20:e plats är ett steg på vägen mot det långsiktiga målet att nå plats 12-13 med ett direktkvalificerat lag till CL med delmålet position 15 och 2 lag som får kvala till gruppspelet. Det är ökad omsättning och kvalitativ ungdomsverksamhet som är de två verktyg som gör att de målen nås.
Det är fortfarande en resa kvar innan alla lag har en plusverksamhet exklusive spelarförsäljningar. Jag delar inte Deloittes slutsats att den inte skall ses som kärnaffär, däremot delar jag deras syn på att det är inkomster som är mycket svåra att budgetera. Eget kapital relativt omsättning behöver upp till +10 procent i alla klubbar för att affärsrisken skall minska.
Nu kan de samarbeta
Men på det stora hela är trenden positiv. Det jag ser som mest positivt är att jag upplever att SEF nu är en organisation där man arbetar tillsammans och bara konkurrerar på gräsmattan.
Där var man inte för fem år sedan då alla bara agerade utifrån vad som var kortsiktigt bäst för den egna klubben och man nästan applåderade om andra klubbar hade problem.
Det tror jag är grunden för att man hamnat i den positiva spiralen och det är grunden för att stanna där.
SEF för i första hand Allsvenskan och SHL för Ishockey har som största aktörer ett ansvar för att vara det goda exemplet inte bara för Hockeyallsvenskan och Superettan utan även Basket, handboll och Bandy. De är så här långt båda på rätt väg.
Som vattenskidor...
Vi har tydliga trender på ett antal områden som skapar möjligheter att nå målen om dubblad omsättning. Inte till 2017, det målet var aldrig realistiskt men väl till 2020.
Den modell jag förordar är vattenskidor. Dvs fokus på fem-sju lag som har bäst förutsättningar som får springa före och utvecklas fortare där vi är trygga i att de övriga kommer att åka vattenskidor bakom och öka lika snabbt med ett års fördröjning.
En ranking på plats tolv är möjlig att nå. Vet inte om det handlar om fem år eller sju år men den är möjlig att nå utifrån vår BNP och våra beteendemönster. Då har vi ett lag i gruppspel direkt, ett som kvalar för CL och ett antal som spelar Europaliga. Det handlar med de astronomiska summor som nu finns om en halv miljard eller mer i omsättning för Allsvenskan.
Jag är lika ledsen som många andra över att alltmer handlar om pengar men så länge spelarna och deras agenter har skapat en perfekt marknad har klubbarna bara två alternativ. Bli duktigare på att skapa omsättning eller gå nedåt i systemet. Då vi inte kan ändra på detta trista faktum är det bättre att fokusera på att utnyttja alla de möjligheter vi har.
Men Malmö måste få sällskap
MFF:s avancemang till slutspelet i Champions League gynnar hela allsvenskan och intresset, menar Dan Persson. Foto: Andreas Hillergren, TT
Det är bara att gratulera MFF till Champions League. Hårt arbete, kompetens och ordning och reda på ekonomin är alltid framgångsfaktorer.
Enda alternativt inte det bästa
Många räknar på vad en ny spelreform innebär i ekonomiskt avseende. Foto: TT
En licens för spelbolagen är inte enda vägen, det är min övertygelse och det fick jag möjlighet att framhålla vid ett seminarium på Gotland.
Jag deltog på Svenska Spels seminarium om hur idrotten påverkas av ett införande om spellicens. Två politiker, RF, dansk idrott, Svensk Elitfotboll och undertecknad som fått för sig att min roll som enda oberoende var att peka på elefanterna i rummet.
Bästa lösningen inte bra nog
Läget är att regeringen just nu färdigställer direktiv till en utredning som förmodligen får i uppdrag att ta fram förslag på ett licenssystem, men som saknar möjlighet att titta på alternativa lösningar.
Det är olyckligt. Det är nämligen troligt att den bästa lösningen för licenssystem inte är bra nog. Det är också troligt att en lösning för licenssystem som de utländska bolagen kan acceptera i praktiken innebär att idrotten drabbas hårt.
Bakgrunden är att Digitaliseringen har lett till att ATG och Svenska Spel tappar marknad. Idag sker 57 procent av internetspelande hos utländska aktörer. Trenden är stabil och ökningstakten ökar.. Staten förlorar 300-400 miljoner per år och hastigheten ökar. Nu vill staten införa licens men risken att vi bara får en större grupp som tappar mot utländska utan licens är rätt hög. Förändringen är bara att vi har fler att skydda.
Ett scenario
Skälet till att Svenska Spel och ATG tappar är att de har sämre produkter att konkurrera med eftersom de skall betala mycket i skatt och vinstutdelning till staten. En enklare lösning vore då självfallet att sänka skatt och återbetalning från ATG och Svenska spel så de med sina starka varumärken får möjlighet att konkurrera på vettiga villkor.
Det går att slå fast att det inte finns någon bra lösning för staten. Det finns mer eller mindre dåliga lösningar. Det går också slå fast att det inte blir någon proposition på den här sidan 2018. Fram till dess har följande inträffat:
• Andelen spel hos operatörer utan licens i Danmark har ökat från dagens 14 procent till 25-30 procent om vi extrapolerar de tre senaste årens ökning (från 5-14 procent). Vid en nivå som ingen känner så faller ett licenssystem. 30 procent kan vara den nivån.
• Fler franska aktörer har lämnat tillbaka sin licens för att det är lönsammare för dem att agera utan licens.
• ATG har tappat ytterligare till sådana nivåer att hästsporten drabbas hårt.
• Staten har tappat 1 dryg miljard till i årlig intäkt från spel.
• Media kommer att vara stark lobbyist för de utländska spelbolagen eftersom de riskerar miljardbelopp i annonsering.
• Antalet människor med spelmissbruk beroende på högriskspel hos utländska aktörer som inte tar ansvar har dubblerats.
• Svårigheter att finna en modell som inte bryter mot EU lagstiftning har ökat.
Att då införa en spellicens är att införa ett nytt system som man vet kommer att krascha.
Då tappar license värde
När spelet hos aktörer som inte har licens ökar, minskar värdet av licensen. Möjligheten att blockera utländska spelbolag på Internet är försiktigt uttryckt besvärlig.
Att blockera svenska kreditkort för betalningar till spelbolag fungerade inte i Turkiet. Ge mig fem minuter så har jag en app i padda och mobil som gör att jag surfar via en utländsk proxy, dvs kringgång av I-net blockering och ett par minuter till för att beställa ett engelskt pre-paid Mastercard som kommer hem i brevlådan på tre dagar och som jag kan ladda från mitt vanliga bankkonto och sedan använda för att spela.
Som min förebild och tidigare chef Jan Stenbeck sa. Politik vinner över marknad men teknik vinner över politik.
Riskerar försening
Det är sannolikt att det inte går att ta fram ett förslag till spellicens som är bra nog för spelarna, idrotten, operatörerna och staten. Risken att det förslag som tas fram skadar idrotten är mycket hög vilket både Birgitta från RF, Pål från den danska motsvarigheten som redan har tappat intäkter och Mats från SEF kunde validera.
Risken att utredningen bara leder till tre till fyra års ytterligare försening men ingen proposition är hög.
En tillkommande lösning utöver att göra Svenska Spel och ATG konkurrenskraftiga genom låga skatter är att Idrotten (RF, SvFF och tio större förbund) får överta Svenska Spel. Här bör vi betona att det framtida värdet på bolaget minskar, dvs staten ger inte bort så mycket som det verkar som. Staten skulle dessutom få en mer renodlad och bättre roll som kontrollinstans.
Låt idrotten ta över
En väsentlig skattesänkning innebär bara en tidigareläggning av de minskade intäkter från spel som garanterat blir fallet oavsett vilken väg man väljer.
En quick fix med en ordentlig skattesänkning och gärna också att idrotten får ta över Svenska Spel framstår som en mycket bättre lösning.
Det är självklart positivt om utredningen får ett bredare uppdrag, dvs får titta på alternativ till spellicens men det tar inte bort risken att det enda vi uppnår är en försämrad situation. Här bör det noteras att det inte går att kritisera regeringen. De har gjort mer på åtta månader än Alliansen gjorde på åtta år.
Riksdagsmajoritet, tyvärr
Det trista i nuläget är att det finns en bred riksdagsmajoritet för en licensmodell som ingen vet om det är en fungerande väg framåt. Det är förhoppningsvis inte den modell som gäller för hur riksdagen agerar på andra områden.
Det kan vara så att idrotten i nära samarbete med Svenska Spel, ATG och andra folkrörelseaktörer bör göra en egen utredning om statens utredning får det smala perspektivet att bara titta på licensmodell.
Det som troligen sker och inte borde få ske är att vi tappar tre år som skadar idrott, hästsport och staten och 2018 tvingas inse att det som föreslås saknar empirisk förmåga att fungera.
Jag är tyvärr inte positiv och ingen blir gladare än jag om jag har fel.
"Använd idrotten som en maktfaktor"
Nästan 90 procent av svenskarna ser idrotten som viktig för att nå en förbättrad integration och ökad jämställdhet. Foto: TT
En ny undersökning visar att befolkningen vill att vi bojkottar och ställer idrottsförbundens relation med det internationella förbunden på sin spets. Samtidigt är det få som inser konsekvenserna av hur en spellicens utformas.
Grundtesen har i evig tid varit att idrott och politik inte hör ihop. Trots mycket politiska tillställningar som OS i Berlin, ishockey-VM 69, OS i Mexico och nu senast vinter-OS i Ryssland och kommande fotbolls-VM i Ryssland och fotbolls-VM i Qatar.
Svenskarna är för bojkott
Svenska Spel har precis lanserat en seriös undersökning om hur svenska folket ser på idrottslig samverkan med diktaturstater, stater som inte följer FN-stadgan, idrottens roll för integration, jämställdhet och liknande.
Resultatet var överraskande för mig. En majoritet av svenskarna tycker att vi skall bojkotta stora arrangeman i länder som inte följer mänskliga rättigheter. Bara en tredjedel av svenskarna har en annan åsikt.
Nästan 90 procent ser idrotten som viktig för att nå en förbättrad integration och ökad jämställdhet. Det är slutsatser jag delar även om jag bedömer att det måste till stora belopp i ökat samhällsstöd för att idrotten skall kunna göra skillnad för samhällsutvecklingen.
Betydelsen av en ny spelreform
En slutsats jag fastnar i är att det finns en stark koppling till vad som händer på spelområdet där införande av en s.k. spellicens nu utreds.
Det är tyvärr så att risken att en omreglering av spelbranschen skadar idrotten kraftigt.
Här har politikerna ett stort ansvar. Jag är mycket försiktigt uttryckt väldig skeptisk till vad jag sett hittills. Det kan lika gärna sluta med en katastrof för idrotten för att staten och operatörerna vill ha hela kakan.
Det finns anledning för alla större aktörer inom idrotten, dvs RF, Svenska Fotbollförbundet, Svenska Golfförbundet, friidrotten, ridsporten med flera att läsa den här utredningen noga och låta den vara underlag för hur man bör agera.
Styr också sponsring
En garanterad sanning är att sponsorernas agerande kommer att styras av befolkningens syn. Det är nämligen förutsättningen för att sponsring skall vara lönsam.
Ett beslut på frågan om man skall agera utifrån mänskliga rättigheter eller om man även fortsättningsvis skall följa internationella förbundsregler (dvs strunta i mänskliga rättigheter) bör vara tydligt. Jag kan respektera båda alternativen men inte att man låter bli att tydligt tala om vad man bestämt och hur man motiverar det.
En svensk bojkott av fotbolls-VM i Ryssland 2018 lär inte skrämma skiten ur Putin men ett starkt svenskt agerande för att UEFA skall bojkotta VM skulle göra det.
Därför agerar specialförbunden
Svenska Spel har steppat upp och agerar för idrotten på opinionsområdet. Jämfört med ATG som lanserar ensidiga förslag som bara är bra för ATG som spelaktör och hästägarna är det roligt att Svenska Spel tar ett bredare grepp på området idrottens roll i samhället.
Stora sponsorer till idrotten bör lusläsa den här undersökningen. Att ta med sig kunderna för att besöka tävlingar som svenska folket anser vara stöd för regimer som motarbetar mänskliga rättigheter är inte lönsamt.
Konsekvensen av detta är att VM i fel land skadar ett förbunds sponsorintäkter. Det är ett skäl så gott som något för förbunden att högljutt slåss för ”rätt” arrangörsländer.
Inte alla är förtjusta
Jag är genuint glad över svenska folkets åsikter om idrotten. Att så stor andel ser mänskliga rättigheter som så viktigt att man är beredd att bojkotta eventen och att så många anser att idrotten kan spela en stor roll på områden som integration och jämställdhet.
Jag misstänker att rätt många tunga idrottsledare inte är lika förtjusta. Många föredrar ”business as usual” och vill hålla demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, jämställdhet och skydd för HBTQ personer så långt borta från idrotten som det bara går.
Den generationen är på väg ut men vi skall inte underskatta deras makt idag.
Svensk fotbolls ledarduo, ordföranden Fredrik Reinfeldt och generalsekretaren Andrea Möllerberg har efter framgångsrikt lobbying arbete inom RF öppnat för ett förändrat ”tak” vad gäller RF:s ekonomiska stöd till specialidrottsförbunden, som SvFF, Svenska Fotbollförbundet..
Vid kommande Riksidrottsforum i Norrköping finns på dagordningen bland annat ett nytt förslag gällande det ekonomiska stödsystemet för perioden 2026-2035.
Svenska Skidskytteförbundet gör en historisk satsning på anläggningar – 10 miljoner kronor avsätts till en ny anläggningsfond. Det är det största enskilda projektet i förbundets historia,
Syftet är att ge föreningar runt om i landet möjlighet att nå utveckling med förbundets bygge som mall. Med den här investeringen finns förhoppningen att säkra sportens tillväxt.
Aldrig tidigare har Paralympics nått ut till så många i Sverige som under sommarens spel i Paris. Det mediala genomslaget ökade med 54 procent jämfört med sommarspelen i Tokyo 2021.
Intresset för paralympisk idrott växer starkt, både internationellt och i Sverige.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
Idrottens sponsorintäkter fortsätter att öka, men endast för de större förbunden. De tio största redovisar intäkter från sponsorer på sammanlagt 594 miljoner, en ökning med 25 miljoner från 2023.
Idrottens Affärer har tagit del av en unik kartläggning som visar att klyftorna mellan de stora förbunden och de mindre har ökat. Anledningen är främst avregleringen av Svenska Spels spelmonopol.
Folkspel är föreningslivet eget lotteribolag. Sedan i våras erbjuder de föreningslivet ett digitalt lotteri som heter JOYNA. I det ingår premiumvinsten win-win. En prenumerant vinner 100 000 kronor. Dessutom går samma summa till den förening eller organisation som sålt lotten.
Senaste dragningen var det Kungälvs HK som hade en vinnare och som dessutom genererade lika mycket till den egna klubbkassan.
Ordförande Björn Norberg:
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med Information om att det bllir en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren, Linus Wahlqvis, mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.
