Lika kaxiga, med samma stora självförtroende, ekonomiskt framgångsrika, lika övertygade om att de står över det mesta.

Zlatan är större än Eiffeltornet, Kung av Sverige och Erövrare av Storbritannien, GW uttalar sig om allt från blomsterarrangemang till hjärntumörer inkluderande allt tänkbart kriminellt.

Just nu är de båda den svenska kvällspressens livbojar.

Vad händer när GW dör (det säger han ju i nästan alla program att han kan göra när som helst; han äter tjogvis med tabletter varje dag) och Zlatan definitivt är borta från fotbollen?

Dagliga rubriker

Inte en dag utan en rubrik i kvällstidningarna om GW och Zlatan. Kriminologen kan man ringa. Han svarar alltid, har alltid åsikter, vet i stort sett hur alla mord skall lösas (varför ringer inte alla mordutredare honom istället för att famla i mörkret?), njuter uppenbarligen stort av att vara kvällspressens kelgris.

Zlatan ringer man inte. Han talar inte med journalister. Men det behövs inte. Hans namn hålls hett och aktuellt ändå. Och alla andra sladdrar.

Han skall vara kvar i Manchester United, han ratas av samma Manchester, han är aktuell för Real Madrid, Milan, Juventus, Atletico Madrid; det talas om Ryssland, USA, Kina, någon arabstat där enorma pengar finns. Han rehabiliterar, påstås redan spela lite små matcher på träning, han ger ibland ifrån sig små virala livstecken som om han också i medicinskt avseende skall vara kapabel att göra det ingen annan gjort. D v s komma tillbaka till fotbollen på högsta nivå snabbare än någon annan.

Varumärke på flykt

Kanske gör han det. Jag tillåter mig tvivla. Svåra knäskador med nästan årliga uppehåll kan vara oöverstigliga också för den starkaste.

Zlatan publicerar sig i egna kanaler klädd i sitt klädvarumärke med rubriker som Welcome to LA, Welcome to Madrid, Welcome to Milano och aningslösa journalister tror att det handlar om dimridåer inför eventuella klubbyten när det, naturligtvis, rör sig om effektiv marknadsföring. Det är varumärket som är på flykt, inte fotbollspelaren.

Skickligt, utstuderat, smart för den som vet att vad han än visar så får det spridning. Håller han presskonferens om en produkt rusar till och med Tidningarnas Telegrambyrå dit och hjälper till med reklamen.

Men vad Zlatan verkligen gör eller inte gör, vad han är kapabel till, hur svår skadan är, om han överhuvudtaget har planer på att komma tillbaka - det vet ingen.

Klickmagneter som berör

Det gemensamma med honom och GW är naturligtvis att de - inte minst av affärsmässiga skäl (i GW:s fall också fåfänga - en mycket brukbar och ofta alltför förtalad drivkraft) - har intresse av att hålla sina karriärer varma så länge det går.

Ingen kan dock skylla Zlatan för att han är ett lika hett rubriknamn nu som när han var som bäst och spelade matcher ett par gånger i veckan. Han behöver inte göra sig aktuell. Andra gör det.

Det är tidningarnas desperation.

Zlatan och GW är varumärken som garanterar ”klick”. De är som magneter. De drar ögon och öron till sig. De lämnar ingen oberörd.

Men tidningarna fiskar i minst sagt grumliga vatten. Det är skvaller på nätet, det är hörsägen, det är spekulationer i sociala medier, det är journalister i andra länder som tror och fabulerar och - utan nämnvärd eller ingen källkontroll - blir till rubriker. Engelska tabloider citeras urskiljningslöst och vad man än kan säga om engelska tabloider; sanningen har aldrig varit deras bärande affärsidé.

Överallt - men inte i Malmö

Texterna är tomma och innehållslösa - för ingen vet, ingen får några uttalanden från någon tillförlitlig källa. Den enda avsikten är att få upp namnet Zlatan i en lockande rubrik. Det finns inga journalistiska bevekelsegrunder; endast en desperat jakt på att så ofta som möjligt lägga upp Zlatan (och GW) i en rubrik som lockar.

Zlatan var inte i närheten av sin toppnivå den sista (?) tiden i Man U. Han kommer aldrig dit. Kanske kan han spela fotboll på hygglig nivå igen. Tveklöst är han ännu ett dragplåster, klubbar kan alltjämt tjäna pengar på hans attraktiva tröja; så visst kan han dyka upp någonstans där vi minst anar det. Utom i Malmö.

Det vore naturligtvis fräckt om han lyckades tänja ut sin redan aderton år långa karriär på toppnivå. Det är i den utnyttjade ovissheten som han alltjämt lockar till rubriker.

Också det säger väl också någonting om ett svenskt fotbollsfenomen vi aldrig sett (får se?) maken till.

____

PS. Med detta sagt; det finns också glädjeämnen, bra texter, kloka funderar att hämta ur samma medier. Den nya kometen på sportjournalisthimlen heter Noa Bachner, finns att läsa i Expressen. Utmärkta krönikor och äntligen någon i den tidningens sportsidor som, sedan Mats Olsson tappade glöden och blev sporadisk, kan matcha de många duktiga (Bank, Niva, Wennman m fl) som gjort Aftonbladet till den ledande sporttidningen i Sverige. Bachner senaste journalistiska storverk; en utomordentlig (och oväntad) intervju med den avsatte Fifa-presidenten Sepp Blatter. Något av det bästa jag läst av sporttexter på mycket länge!