Att Sverige tagit sig till VM är egentligen stort nog. Det är väl bara Zlatan Ibrahimovic som gång på gång gjort allt för att förringa Sveriges prestation att gå till VM i Ryssland på Frankrikes och Italiens bekostnad.

”Det är ingen bragd att ta sig till VM, att vinna VM är en bragd.”

*Vinna en utopi

Med Sveriges förutsättningar är det en bragd att ta sig till VM. Vinna VM en utopi. Kvalet klarades den här gången - utan Zlatan. Med Ibrahimovic i laget har det misslyckats två gånger.

Så lite generositet mot sina f d lagkamrater hade kanske varit klädsamt.

Janne Andersson erkände i samband med offentliggörandet av den svenska VM-truppen, att det har tagit lite kraft att hela tiden svara på en fråga som för honom själv varit en icke-fråga.

Nu kom Zlatan på tal igen och Janne parerade lika elegant nu som han gjort hela tiden.

Janne står pall

Och när en reporter från Sveriges Radios program Kaliber undrade varför landslagets komposition rent etniskt inte motsvarade hur det ser ut i Sverige idag, svarade Janne lika elegant och självklart som alltid: ”Jag värderar alla människor lika, jag bryr mig inte om var deras föräldrar kommer ifrån men jag måste ta ut de tjugotre bästa fotbollsspelarna som är svenska medborgare.”

Punkt slut.

Janne står pall

Kanske var det bra att Andersson fick en försmak av vad som kan vänta. Men man lurar inte in honom så lätt i sådana fällor och det känns tryggt att veta, när det här landslaget skall resa iväg till Ryssland - och med de frågor om hbtq, mänskliga rättigheter och med politiska vinklar som kan komma under resans gång - att ledaren för det svenska landslaget är så trygg och säker på vad han gör och säger, att det aldrig leder till förvirrade efterdebatter.

För det inser säkert kloke Andersson, att vanliga landskamper, till och med VM-kvalmatcher, bara är lugna vindpustar i jämförelse med den storm som kan blåsa igång för minsta lilla förflugna ord i ett världsmästerskap, där bevakningen är bredare, utfrågarna försåtligare, grupptrycket från internationell media är hårdare. Janne står pall. Det känns tryggt.

Gedigna hantverkare

Sverige spelade VM senast 2006 i Tyskland, hankade sig med nöd och näppe (0-0 mot Trinidad och Tobago i premiären) men dock obesegrat (1-0 mot Paraguay, 2-2 mot England) vidare till åttondelen där Tyskland var kolossalt mera överlägset än vad segersiffrorna 2-0 skvallrar om.

Vid hade stjärnspelare i form av Fredrik Ljungberg, Henke Larsson och Zlatan Ibrahimovic både 2002 (ut i åttondelen mot Holland) och 2006, nu är glansen inte lika ståtlig kring laget.

Den här gången saknas konstnärerna, nu är det rustikt, svenskt hantverk som som skall ställas ut. Nu är det Lustig och Granqvist och Ekdahl och Larsson och Berg och Toivonen. Nu är det spelare som lever goda, fina liv som lojala, präktiga klossar i lagbyggen i inte alltför märkvärdiga klubbar ute i Europa.

Inga Champions League-dominanter, inga ligavinnare i stora ligor, inga rubrikmakarnas favoriter.

Viktiga pusselbitar

Jag vill inte kalla det slätstruket. Alla bitar är lika viktiga i ett pussel. Det är inte mycket glamour, det är egentligen inget lag att ställa stora krav på, det är en helt förutsägbar trupp av gedigna fotbollshantverkare som vet, att ingen kommer att glänsa för egen del eller i egoistiska excesser, alla vet att de är lika mycket värda och utan chans om de inte gör sitt tilldelade jobb för laget.

Jag kan inte tänka mig en bättre förbundskapten för den typen av spelare än Janne Andersson.

Han har genom sina instruktioner, sin lagkomposition och sin förmåga att ingjuta mod i spelarna fått laget att prestera en bit över den kvalitet som var och en av beståndsdelarna har.

Måtte de vara hela

Att ha slagit ut Frankrike och Italien ger visshet om att också Sydkorea och Mexiko kan besegras.

Det här laget må vara stjärnlöst men det är inte chanslöst.

Jo, mot Tyskland kanske. Men två segrar räcker ju till åttondelsfinal.

Det är bara att hoppas att givne förstemålvakten Robin Olsen är helt återställd i sin axel och har fått några matcher innan premiären den 18 juni mot Sydkorea.

Och att den svårt skadebenägne Albin Ekdahl kan få vara frisk en hel månad. 

Ingen allsvensk duger

Ingen spelare från Allsvenskan i VM-truppen.

Det visar bara det vi redan vet; att många fler spelare numera försvinner i allt yngre år till klubbar utomlands och att Allsvenskan får glädje av dem i unga år och i karriärslutet men inte när de är på toppen av sin förmåga.

Det är en dyster sanning sedan länge i svensk fotboll.

Jiloan Hamad i Hammarby har sett ut som en given VM-spelare hela våren, Kristoffer Olsson i AIK har varit strålande, Ken Sema har det lite extravaganta som kunde gett den här jämnstrukna anrättningen lite extra krydda. Tycker nog att någon av dem kunde fått plats.

Men när Janne Andersson tar fram leken är det inte jokrarna han letar efter utan de säkra korten från ettan till knekten.

Och rysk roulette skulle han naturligtvis aldrig ge sig på.

- - -

PS: Sverige spelar sina gruppspelsmatcher i VM den 18 juni mot Sydkorea, 23 juni Tyskland och den 27 juli mot Mexiko.