Situationen i omvärlden, med stängda ligor och ett överflöd av spelare, har inneburit rena himmelriket för agenter och sportchefer i såväl SHL som Hockeyallsvenskan (HA). 

Publikrestriktioner och förväntad miljontapp i publikintäkter, i storleksordningen 30-40 miljoner kronor, har inte hindrat ekonomiskt ansvariga att godkänna de mest vågade övergångar, baserat på några videoklipp från Youtube.

Spelarfacket potesterar

I Schweiz har det inhemska spelarfacket, SIPHU, fått nog. I tidningen Bllick läser jag hur spelare vid senaste ligaomgången i NHL vecklade ut banderoller med budskapet.

”Nästa generation är vår framtid, fansen är ryggrad och hockeyn är vårt liv”.

Bakgrunden är det schweiziska förbundets beslut att öka antalet utländska spelare från fyra till sju spelare per lag. Den tidigare NHL-målvakten Jonas Hiller, nu president i SIPHU,  gör ingen hemlighet av att spelare är oroliga för sina jobb och att inhyrda utländska spelare är ett hot för framtiden för schweizisk hockey.

Som icke-medlem av EU behöver Schweiz inte anpassa sig EU-regeln om fri rörlighet, men jag undrar vad  SIPHU och Jonas Hiller tänker om de får ögonen på SHL-laget IK Oskarshamns laguppställning.

 Efter sportchefen Thomas Fröbergs attacker på marknaden rymmer nu smålänningarnas lag hela 14 inhyrda legoknektar. Jag tror det är svenskt rekord.

Här finns en amerikansk och en rysk målvakt. På backsidan en slovak, två kanadensare, en amerikan och en dansk spelare.  Av forwardar är tre kanadensare, en amerikan, en slovén, en  finländare samt en tjeckisk spelare.

Hur kommunicerar tränaren Martin Filander – på småländska? Vad tycker egentligen de tappra  åtta fans som troget finns på IKO:s läktare? Laget har sin huvudsponsor i industriföretaget Be-Ge Koncernen

Jag letar upp tabelledande  Rögles trupp – nordvästskåningarna är säsongen stora överraskning, de leds av den amerikanska tvillingduo Chris och Cam Abbot och backas ekonomiskt av Backahill, byggikonen Erik Paulssons familjebolag. Här finns tre kanadensare, två amerikaner samt vardera en spelare från Norge och Tyskland

Lycka i Leksand

Vi vandrar till Leksand, också det ett skrällag den här säsongen.

Här har sportchefen Thomas Johansson varit mycket lyckosam, Masarna har inte varit i sådant slag sedan 1989 då laget var uppe i SM-final och föll mot Djurgården, 1-3 i matcher. I Johanssons blandning av hemvävt finns också plats för åtta främmande fåglar. Bland dem finske målvakten Janne Juvonen och poängspelarna Peter Cehlarik och Marek Hrivik, båda Slovakien.

Sverige är medlem av EU och det vore oss fjärran att tafsa på regeln om fri rörlighet.  Från SICO spelfacket meddelar Erik Zachrisson att några svenska spelaraktioner inte är aktuella.  Från SHL-ligans kansli säger sportchef Johan Hemlin att den här säsongen är speciell och snittet per lag av utländska spelare brukar vara fem till sex spelare ”normala” år.

Jag tycker ändå vi måste se med oro på framtiden. För varje utländsk spelare i svensk sold, hindras en svensk spelare i sin utveckling, juniorer får svårare att ta steget upp på seniornivå. Den stora talangen, typ Elias Pettersson, kommer alltid att ta sig fram,  men kärnan av spelare, måste ha svenska pass. 

Annars riskerar svensk ishockey att förlora sin identitet och sin internationella slagstyrka. Förbundskapten Johan Garpenlöv kan alltid luta sig mot villiga NHL-proffs vid VM, men på sikt sänds oroande signaler.

Visst, säsongen 2020-21 är speciell.  Aldrig tidigare har så stora ekonomiska värden varit i spel. Men kapprustningen har ett högt pris, notera att den främlingslegion som nu huserar i våra rinkar är spelare som nobbats av NHL, KHL och underligor till NHL.

Med det sagt – spelkvalitén blir lidande.

Kjell Nilsson