Nu måste Zlatan visa ödmjukhet

Jag har sett det som otänkbart att vi mera skulle få se Zlatan i landslaget alltsedan han tackade för sig efter EM-fiaskot i Frankrike 2016. Han var ju då, enligt rimliga åldersbegrepp redan ”over the hill”, han hade vunnit allt och befann sig i en ålder då ytterst få alltjämt håller världsklass. Han visade dessutom en mindre vacker sida med sina kommentarer till det svenska landslaget och hans rasistanklagelser mot den nuvarande förbundskaptenen Janne Andersson - smaklösa och helt obefogade - var lätt att tyda som ett slutligt 9-tillhållarlås på landslagsdörren som aldrig mera skulle gå att öppna.

Men med Zlatan vet man som bekant aldrig vad nästa drag är.

Det är storsint av Janne att bortse från det påhoppet men det är likaväl oväntat att Janne har tagit det här steget, försoningsmötet och måhända en omvärdering på sin fotbollsfilosofi som bygger väldigt mycket på starka personligheter men i det jämställd gemenskap.

Odiskutabel världsklass

Zlatans meritlista, hans högstanivå, statistiken som berättar hans karriär, är odiskutabel. Det är absolut högsta världsklass. Visserligen saknar han internationella titlar av betydelse men han har vunnit elva ligatitlar för fem olika klubbar i fyra länder, han har representerat sju klubbar i Champions League och på sina 116 landskamper har han gjort 62 mål. Han är utan tvekan den störste svenske fotbollsspelaren genom tiderna.

Men Zlatan har ju också en annan sida. Hans attityder mot sina medspelare med kommentarer, gester och besvikna huvudskakningar är inte alltid vare sig klädsamma eller upplyftande för omgivningen. Hans agenda är egoistisk, han är en beräknande frontfigur för Firma Zlatan, en affärsman ut i finger spetsarna.

Men han är också omättligt resultatfixerad, hans kärlek till fotbollen är gränslös och besvarad och även om krämpor då och då påminner honom om att han fyller fyrtio år i oktober i år, så har han genom karriären och trots den utsatta position han haft, den tuffa spelstilen, den hänsynslösa jakten på mål, haft en kropp av stål. Det är därför han nu, tjugo år efter genombrottet i Malmö FF och försäljningen till Ajax för 82,5 miljoner, alltjämt har en ledarroll i ett topplag (Milan) i den italienska ligan (som förvisso varit klasser bättre än nu) och gör come back i det svenska landslaget.

Hans svåraste prov

Det måste vara en annan Zlatan som kommer tillbaka nu när Sverige skall spela åtta VM-kvalmatcher och ett EM-slutspel under 2021. I Hamréns landslag var han alltför ikoniserad, han blev den solitär han ville vara men med ett alltför respektfullt hov omkring sig som istället för att lyfta och klättra på karriärstregen med hans hjälp blev en lojal servicestab, en tross av vattenbärare som förlitade sig alltför mycket på sin kapten att ensam avgöra striden.

Det är nu Janne Andersson kommer att sättas på sitt svåraste prov som landslagsledare. Han har hittills visat fin fingertoppskänsla och byggt ett lag som i sin tur byggt sitt eget självförtroende. Kvalificering till EM, framgångar i Nations League och ett mod att släppa fram nya spelare, att både tänka på kollektivets styrka, den svenska modellen, lagspelet men inom den ramen låta talanger som Emil Forsberg, Kristoffer Olsson, Robiun Quaison, Dejan Kulusevski och nu Mattias Svanberg med flera att få blomma. Konsten blir att matcha in Zlatan i det här laget utan att låta allt kretsa kring honom. Våga använda renodla honom till skarprättare i straffområdet, ibland ha honom som inhoppare, anpassa laget utan att göra spelarna till statister, anpassa Zalan utan att han tappar den personlighet som är en del av hans styrka.

En svår, teknisk dockning

Det är två storheter som måste vara kompatibla i den här dockningen om raketen skall lyfta till universella höjder.

Det blir inte lätt. Men det är ett måste att Janne visar vem som bestämmer, att han inte behöver ytterligare en biträdande förbundskapten därute på planen, att han behandlar Zlatan som en i laget, inte som Laget. 

Kanske ser också Zlatan en möjlighet att få blända oss i Sverige ytterligare ett tag med hjälp av ett landslag som är bättre än det han lämnade för fyra och ett halvt år sedan. Han måste hur som helst visa ödmjukhet i sin come back och det är väl hans stora utmaning.

Klarar Janne Andersson till den här mixen; att få laget att jobba som det gjort hittills och låter Zlatan vara den där kompromisslöse avslutare som Sverige har saknat; ja, då kan han sitta på ett vinnande koncept.

Efter ett år i öknen är det en livgivande och uppfriskande oas som väntar det svenska fotbollslandslaget med alla VM-kvalmatcher och ett EM-slutspel ett och samma år. Spanien, Grekland, Georgien och Kosovo heter kvalmotståndarna. Gruppen skall helst vinnas om Sverige med säkerhet skall vara ett av de tretton europeiska länder som ansluter till den omdiskuterade och ifrågasatta VM-turneringen i Qatar 2022.

Zlatan som en kittlande magiker med lite färre trick i sin trollerilåda - det var oväntat, det blir spännande och jag hoppas att Janne inte behöver ångra att han kröp till korset.