Det fanns mycket att diskutera när svensk fotboll under måndagen hade upptaktsträff inför Allsvenska premiären. Men det blev som vanligt; ett duttande hit och dit, totalt förutsägbara och tandlösa frågor av intervjuaren Karin Frick och därmed heller inga riktiga svar på tunga frågor.

Transfermarknaden är korrupt, konstaterade Fotbollskanalens Olof Lundh och fick medhåll av Hammarbys sportchef Jesper Jansson.

Jaha. Men hur? Hur ser korruptionen ut? Vem skor sig på vem? Vem myglar? Hur får vi bukt med problemet?

Inga inträngande frågor och därför heller inga klargörande svar.

För gamla spelare

De flesta tycks dock vara överens om det sätts alltför stor tro till äldre spelare och hemvändare och att det görs för lite ute i klubbarna för att behålla de unga spelarna lite längre. Uppköpare, agenter, föräldrar och spelare har alltför bråttom att få iväg sina talanger när chansen dyker upp; i förlängningen betyder det ofta svårigheter att ta ordinarie plats och bryderi för en förbundskapten som skall väga spelarens status på en guldvåg där klubbtillhörigheten ibland väger tyngre än den reella kvaliteten, kanske till och med att utländska klubbadresser övervärderas i jämförelse med spel i en bra allsvensk klubb.

Sverige har alltid varit en underleverantör till övriga Europa när det gäller fotbollspelare. Men idag krävs inte ens A-lagsplats eller landslagsmeriter; spelarna får sina chanser ändå därför att fräcka agenter (som också vill ha sin del av kakan) opererar med varierande moral för att får spelare till sitt stall.

Idag är det värre än någonsin och det borde vara en primärmål för allsvenska klubbar att bli så ekonomiskt starka att de orkar hålla emot och behålla spelarna ett par år längre. 

En klubb som specialiserat sig på att göra sig av med (försäljning eller ofta lån) unga talanger tillförmån för äldre (ibland hemvändare) är Malmö FF och vi minns hur det gick ifjol. Medelåldern närmare 30, allsvensk placering: sjua! När klubben var som bäst och deltog i Champions Leagues gruppspel 2014 och 2015 låg medelåldern på 23 år. 

Samtidigt ett annat dilemma; det är europeiskt deltagande och (eller) spelarförsäljning som ger det extra tillskottet i kassan när TV-avtalen, sponsorerna, publiken och souvenirförsäljning gjort sitt. 

Fotbollsbranschen är kortsiktig. Tålamodet dåligt. Föreningen Svensk Elitfotboll har under sin bas Mats Engquist (som avgår i vår)  stärkt ekonomin för de allsvenska klubbarna på ett imponerande sätt och det krävs ett fortsatt hårt arbete för att elitklubbarna skall bygga så starka muskler, att de kan tacka nej till snabb pengar och istället behålla sina spelare längre. I långa loppet tjänare både spelaren, klubbarna och landslaget på det. 

Häcken vinner igen

”Det som är bra idag är inte gott nog i morgon”, konstaterade Sveriges just nu hetaste tränare, norrmannen Per-Mathias Högmo som kom till måndagsevenemanget med en finalbiljett i svenska cupen i fickan och bärande på Lennart Johanssons pokal från Allsvenskan ifjol.

BK Häcken är det stora utropstecknet i svensk fotboll. Ekonomiskt stabil klubb, ett sällsynt lyckat lag byggt med komponenter som uppenbarligen gått andar klubbar förbi, med en tydlig spelfilosofi som strävar efter den komplexa fotbollens alla delar. Fjolåret var imponerande, semifinalsegern över Djurgården (möjligen lite sargat efter fyra matcher på elva dagar) var så enormt bra att jag - till skillnad från journalisttipset som gick i Djurgårdens favör (med Häcken tvåa), utan tvekan tror att Häcken också utan skyttekungen  Alexander Jeremejeff vinner i år igen. Att pressen på Häcken nu ökar och att Champions League-kval kommer att kräva mera av laget tycks inte bekymra tränare Högmo. När han fick frågor om den ökade pressen svarade han bara att ”press förvandlar man till motivation”.

Det lär bli en tuff kamp hur som helst. Djurgården har en trygg och stark organisation både administrativt och sportsligt och naturligtvis kommer förväntningarna på Henrik Rydström att vara skyhöga i Malmö. Han gjorde en fint jobb med Sirius, han skapade en närmast sensationellt framgångsrik spelmodell som Kalmars spelare utan särskilt hög stjärnstatus anammade och gjorde till stor fotbollsunderhållning. Hur klarar han att omvända MFF:s jättefiasko ifjol med en sjundeplats och desperata tränarrockader till en medaljplats i år? Glimtvis har intentionerna varit synbara också på planen i vår men det man hittills sett i cup och träningsmatcher är ett lag som alltjämt hotar för lite och fegar för mycket.

VAR-bildningen

Bland en hel del som känns infekterat i den svenska fotbollsdebatten idag kommer vi inte undan det man kan kalla fotbollens egen VAR-bildning. Här biter inte ens antibiotika. Snart har hela Europa infört det som kallas Video Assistent Referee (VAR) och vi kan  tycka vad vi vill om att spelet blåses av, domaren springer ut till en TV-skärm för att efter videorummets kallelse själv återse en situationen som han inte uppfattat direkt; det finns överallt och det är snart bara Sverige och Andorra som står utanför. Det är starka krafter i supporterleden som tänker stå på barrikaderna också fortsättningsvis för att hålla VAR borta från svenska fotbollsarenor och jag inbillar mig, att det är just den starka supporterkulturen och rädslan för att stöta sig med den stora vänkrets som skapat den makalösa läktarkulturen i Sverige som klubbarna inte vågat säga ja.

Det finns förstås ekonomiska skäl också. Men i en fotbollsvärld som med teknikens hjälp försöker skapa största möjliga rättvisa i en bransch där det ibland står hundratals miljoner på spel kan Sverige i långa loppet inte spjärna emot. Det vore idiotiskt. Skall vi gå i takt med övriga världen eller skall vi tycka som mamman som ansåg att hennes son var den ende som gick i takt i vaktparaden.

Bättre - för båda sämjan på läktarna, för spelarna, domarna och publiken - att få svart på vitt. 

Det blir ju aldrig något bråk eller ifrågasättande när det slutgiltiga svaret kommer. 

VAR med skärpa och med måtta - det kommer Sverige inte undan. Det är inte rimligt att ett snävt supporterperspektiv skall avgöra den frågan. Bengalbrännarna har redan haft för mycket att säga till om.