Vi kan inte skriva VILKEN MATCH för det var till stora delar kamp och organisation och Zecira Musovics fantastiska målvaktsspel som gjorde att de svenska tjejerna verkligen kunde ge sig själva chansen att ännu en gång få stå i en avgörande straffläggning. 

Det var försök till inspel som gick fel, det fanns nästan inte en riktigt bra, öppnande passning in i straffområdet, så när den tilltänkta målskytten Stina Blackstenius blev utbytt var det för ett outtröttligt försvarsarbete hon skulle hyllas.

Men allt det där kan vi egentligen strunta i.

En målvaktsstjärna född

Det var förmågan att hålla USA mållöst, det var de många meter spelarna tuggade i sig, det var för fysiken, viljan, kampen som det till slut blev utdelning och ett lyckligt slut.

Och det var förstås den 27-åriga målvakten Zecira Musovic som när hon kom till Nya Zeeland och Australien inte hade stått i mål i en enda mästerskapsmatch. Hon har suttit där på bänken och sett Hedvig Lindahl överskugga allt och alla, göra stormatcher, bli matchhjälte.

Nu skall också förbundskaptenen Peter Gerhardsson hyllas för att han valde rätt målvakt. Han vägrade att utse ”nummer 1”, den givna, odiskutabla. Han hade ett av sina svåraste val att göra när det nu var dags för den viktigaste matchen.

Det blev total succé

Jag har ibland varit lite tveksam till Musovic, tyckt att hon varit lite tveksam i vissa situationer; och så går hon in, mot de regerande världsmästarna, mot Fifas förstarankade lag och gör sitt livs match. 

Att hon med det här spelet inte skulle vara given i ett europeiskt storlag (i Chelsea är det väl lite ut och in) kan tyckas ofattbart efter den här matchen, men det blir kanske med henne som med herrlandslagets Robin Olsen; stormatch efter stormatch i landslaget men aldrig riktigt given i sina klubblag.

Den före detta Rosengårdsspelaren har sagt i någon intervju att hon älskar ansvaret med målvaktsspelet men att hon absolut inte älskar att slänga sig. Svårt att tro efter den här matchen. Hon var klockren i allt hon gjorde och några av räddningarna var i absolut världsklass. 

Vi kan prata straffarna hur mycket som helst, men Sverige hade aldrig varit där, aldrig fått chansen om inte Musovic hade spelat som hon gjorde. 

Hon är visserligen 27 år fyllda, en fin målvaktsålder, men först nu kan vi skriva att det här var hennes stora genombrott internationellt. Sverige har fått en ny målvaktsstjärna.

Oförglömligt straffdrama

USA är världens mest merittyngda landslag på damsidan med sina fyra guld och medaljer i alla mästerskap. Sverige bröt lagets framgångssvit och det är väl möjligt att det här amerikanska laget inte sprudlade som det brukar. Men det kan vi också strunta i.

Svag svensk första halvlek. Bättre andra, mycket bättre förlängning. Det var svenskorna som uppenbarligen hade den bästa orken, försvarsspelet är värt mycket beröm överlag och nu blir det kvartsfinal trots att de högst profilerade spelarna som Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius inte alls har spelat avgörande roller. Det är som att kampen och det fysiska spelet kräver så mycket att skärpan och passningssäkerheten får stryka på foten. Det är alltjämt inspelen i den hotande zonen som brister.

Men så har det sett ut för många svenska landslag, herr som dam, och det har gått att vinna matcher ändå.

Straffläggningen blev ett drama som överskuggar det mesta man sett i den vägen. Det är lätt att få upp Sveriges kvartsfinal mot Rumänien i Palo Alto 1994 i tankarna, men den gången var det en svensk målvakt som spelade huvudrollen. Thomas Ravelli skrev in sig i fotbollshistorien för alltid. Nu trodde jag - efter det vi hade sett under matchen - att  Matchens lirare, Zecira Musovic, skulle bli straffhjälte också men hon behövde inte göra en enda räddning. 

Hjälte på en millimeter

Det sköts över och utanför och i stolpen och när Rolfö, Rubensson, Bennisson och Eriksson slagit in sina (Björn och Blomqvist missat) och amerikanskan O´Hara sköt via stolpen och ut stod Lina Hurtig där - precis som Carolina Seger en gång

Ensam med bollen, med den amerikanska målvakten Alyssa Naeher framför sig och en hell nations förväntningar på sina axlar och det var ett sånt där magiskt ögonblick då hjältar föds eller olyckskorpar kraxar. Och så missar hon, nej målvakten räddade, neeej, men vad faen, bollen var inne. Domaren fick det i sitt öra, hon ropade ut vad alla (svenskar) ville höra, hon vinkade av matchen och så, efter väntan, kom den oförglömliga bilden, det absolut nödvändiga beviset; när den amerikanska målvakten vispade ut bollen i desperation var den redan inne. 

En millimeter såg det ut som. Hela bollen inne med knappast möjliga marginal. Den millimetern mätte ut ännu en svensk landslagshjälte: Lina Hurtig. Vilken prestation i ett utsatt läge!

Man pratar inte om rättvisa en sådan här dag.

Japan favorit

Eller, rättare sagt; det är kanske precis det vi skall göra. Att vi, också bland alla gammeldagstänkare i svensk fotboll, naturligtvis som i övriga världen skall ha ett system som kan skapa rättvisa. 

Utan tekniken hade Sverige inte vunnit den här matchen eftersom man hellre friar än fäller när man inte är säker. 

VAR. När? Nu!

På fredag spelar Sverige kvartsfinal  mot Japan. Jag såg Japan slå ut Norge. Med fantastiskt snabba spelare, med precisa passningar, med underbar bollkontroll. Det blir styrka och kamp mot teknik och begåvning. 

Japan är som en enda väldig champagneflaska som öppnas. Bubblande, sprudlande, berusande. Det blir två stilar mot varann och det kan bli en alldeles underbar föreställning.

Med japanskorna som favoriter.