I väntan på fotbolls-VM fick vi möjligheten att i ett par entimmasprogram blicka tillbaka på den magiska fotbollssommaren 1994 när Sverige grävde guld i USA men hittade ett sensationellt brons.

Två matcher mot Brasilien.

Det har ofta varit Sverige och Brasilien (1950, 1958, 1978, 1990, 1994) och alltsedan en ljuvlig fotbollssommar i Sverige 1958 en sorts kärleksrelation. Det var väl då begreppet sambafotbollen myntades och en myt fick vingar; att Brasiliens fotboll var klackar, tunnlar, cykelsparkar och annan akrobatik. Till synes lekfullt, dansant och lite sorglöst.

Vill ta död på den där myten

Jag tänkte ta död på den där myten.

Eller; jag gjorde det redan 1966 en sommar i Åtvidaberg, där det brasilianska landslaget med Pele i spetsen låg på träningsläger inför VM i England. Det var mitt första stora jobb som fotbollsreporter på Östgöta-Correspondenten i Linköping.

Jag följde varenda träning, såg hur de brasilianska spelarna hoppade, dansade, klappade händer och förflyttade sig koreografiskt elegant, rytmiskt eggande, i takt men utan att till synes ta i. 

Då en chock i Brasilien

Brasiliens spelare var höjda över allting just då, världsmästare 1958 i Sverige och 1962 i Chile. Alla väntade sig en tredje VM-titel.

Konditionstester hade blivit på modet i Sverige. Professor Sten-Otto Liljedahl, svensk VM-läkare 1958 när Sverige tog silvret efter finalförlusten mot brassarna, transporterade en testcykel ner till Åtvidaberg och fick tillstånd att testa Pele och co. Som nyfiken journalist och på god fot med Liljedahl bad jag honom om resultaten men han hänvisade till läkarsekretessen och jag fick nej.

I Englands-VM var Brasilien chanslöst. Överkörda av europeisk, fysisk fotboll, förlust med 3-1 i gruppspelet av Ungern och Portugal. Brasilien utslaget i gruppspelet. England mot Tyskland i finalen. En chockvåg tog fart över hela Brasilien. Vad hade hänt?

Katastrofala testvärden

När VM var över ringde jag upp professor Liljedahl igen. "Du, de där testvärdena på Brasiliens spelare skulle vara lite intressanta nu." Han sa: "Du får inte vart och ett men du skall få snittvärdet. Det är katastrofalt."

Det visade sig att brassarnas snittvärde när det gällde uppmätt syreupptagningsförmåga stannade vid 56. Jag hade personligen, som rätt avancerad motionär, ett värde på 65. Skidåkare i världsklass låg en bit över 80.

Förklaringen fanns där; brassarna hade jättedålig kondition, orkade inte, var fysiskt långt efter.

Dansade mindre, sprang mer

Det blev snabbt åtgärdat. 1970 kom Brasilien tillbaka med ett lag som dansade mindre, sprang mera, orkade bättre och blev världsmästare igen med sitt kanske bästa lag genom tiderna.

Så vart tog samban vägen? Ja, den lämnades kvar en sommar i Åtvidaberg 1966, sedan dess har bara myten tagit sig vidare medan sanningen om Brasiliens fotbollskultur visat på försvarsorganisation, hårdföra fighters, taktiskt slipade strateger och alltid några tekniska fenomen som Zico, Sokrates, Ronaldo, Ronaldinho och  numera Neymar. Men inte märkvärdigare än vad Argentina fått fram (Maradona, Messi) eller det Europa kan visa upp; Ronaldo t ex.

I Brasilien är fotboll idag big business, talanger fostras och säljs, föräldrar bli lurade, agenter är skurkar men vanligtvis erövrar talangerna en liten bit av livets soliga sida, bort från alla de risker som favelornas barn tvingas möta. Knark, våld, fattigdom, mord. 

Fotbollen representerar allt. I Neymars ögon speglar sig barnen från de stampade jordgolven.

Aldrig en europeisk vinnare

Åter till USA 1994. Som jag hade sett fram mot den matchen. Tidig väckning. Samling klockan fem utanför hotellet i Detroit. Vi skulle till Dallas och se Sverige möta Saudiarabien i åttondelen. Men först; Argentina mot Rumänien. Jag hade sett på Maradona hur han mer och mer närmat sig 1986 års form, slimmad, vältränad. Jag började tro att han skulle ta VM-guld igen med Argentina. Men; vi fick åka till en presskonferens istället för att få den medicinska beskrivningen av den cocktail av otillåtna preparat som hittats i Maradonas urin. Det tog slut där för världens genom tidernas bäste.

Och så en sak till att minnas inför mästerskapet i Brasilien.Den amerikanska kontinenten har stått värd för fotbolls-VM sju gånger. Inte vid något tillfälle har ett europeiskt lag lyckats vinna. Uruguay vann hemma 1930 och i Brasilien 1950, Brasilien tog guld i Chile 1962, i Mexiko 1970,  i USA 1994, Argentina vann hemma 1978 och i Mexiko 1986.

Så tipset måste bli; Brasilien eller Argentina. Finalmotståndare? Tyskland förstås.