Före vet vi redan, men efter…?

Vakuum? 

Nej, det tror jag inte.

Tråkigare, mindre explosivt och händelserikt, men inte vakuum.

Om någon hade sagt något

Vad skall ni skriva om sen, undrade han själv på presskonferensen före EM-kvalmatchen mot Moldavien i Chisinau.

Det är bara de riktigt självmedvetna och stora som när framtiden, efter karriären, kommer på tal bekymrar sig mera för omgivningen och journalisterna än för sig själv.

Vad hade hänt om någon av de närvarande pressmännen sagt, att det fanns en tid före Zlatan, vi skrev om fotboll då också, vi var på VM, vi tog brons, vi hade svenskar som var i final och t o m vann i det som då hette Europacupen. Det fanns en tid, det kommer en tid. 

Han är av en alldeles sällsynt sort, Zlatan.

Typiskt med ett sådant mål

Så typiskt att det är just han som rör sig i den eventuella skjutriktningen när motståndarnas målvakt gör inspark, han får bollen i huvudet, hinner upptäcka det någon tiondels sekund innan den träffar och vrider det till en nick i det tomma målet.

Provkartan på mål av högst varierande slag är verkligen varierad om man skärskådar Zlatans 53 fullträffar i landslaget.

Straffen till 2-0 är ett knockoutslag som man kan tacka gudarna att den inte träffar någon i skallen. Det kunde ha slutat riktigt illa.

Zlatan brukar ladda sina egna motorer med den kraft som uppstår ur hans konflikter. Han har alltid ledat fiender. Det är som om hans framgångar fick ett högre värde om de gick ut över någon.

Fogliga och vördnadsfulla

De senaste veckorna har han haft sin egen match med domarna - och för all del med de franska folket och politikerna - och han tycks trivas med det. Han tycker att domarna också borde straffas för sina misstag men så är det ju inte ens i riktiga rättegångar. Där allvarliga brott behandlas och värre öden står på spel.

"De försöker dra ner mig från toppen. Men de lyckas inte. Inte ni heller. Jag trivs på toppen."

Till och med där, på presskonferensen före match, hittade han fiender. Men då såg han allt i syner. För de svenska medierna är verkligen fogliga och vördnadsfulla, där har han ingenting att frukta. Men det var kanske ett försök att reta upp dem så att det kan bli lite fight och nytt bränsle för att fortsatt hålla fart i kroppen.

Zlatan gjorde ingen succématch mot Moldavien. Det var naturligtvis ingen stor match överhuvudtaget eftersom Moldavien är ett alldeles för dåligt lag och Sverige är rätt oförmöget att skapa någonting trots total överlägsenhet. Men det var total kontroll och moldavierna hade inte en enda målchans. Godkänt alltså.

Tveksamt, Hamrén

Den  kreatör som borde finns som en rotor på mittfältet har Erik Hamrén letat efter (?) under sina år som förbundskapten men inte funnit. Och de möjligheter som kan skapas från ett snitsigt kantspel försvann i slarv och oprecisa passningsleveranser.

Märkligt att Hamrén väljer en vänsterfotad högerback (Bengtsson) när han har tillgång till Sveriges bäste offensivs högerback i truppen (Tinnerholm), en som dessutom har en finkalibrerad passningsfot.

Märkligt att den betydligt fräschare och frejdigare Emil Forsberg inte är en startman i ett landslag 2015.

Ännu märkligare att det sitter en man vid namn Johan Elmander på den svenska avbytarbänken.

Märkligt att Niklas Hult (Nice) inte finns med. Snabb, teknisk, finurlig och med oerhörd arbetskapacitet.

Det är möjligt att Hamrén lyckas baxa det här laget till ett EM-slutspel - det är ju rätt svårt att misslyckas den här gången när EM utökas - men de många frågetecknen som varit hans ressällskap som svensk landslagskapten vägrar att räta på sig, står där kutiga och böjda och undrar över framtiden.