Världsfotbollen står utan ledare.

Man behöver inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att förstå att sanningen om mutorna, korruptionen och de köpta VM-arrangemangen tvingade Blatter att hellre förekomma än förekommas.

Misstankarna förstärks

Det är rent av möjligt att det polisiära arbetet till slut också betyder att Blatter sitter fast i garnet när de skyldiga samlats.

Med sitt avhopp förstärker Blatter själv misstankarna som funnits i många år, redan innan han 1998, i konkurrens med svenske Lennart Johansson, valdes till Fifa-president.

Han var dessförinnan generalsekreterare och den handgångne mannen till den då regerande Fifa-presidenten Joao Havelange. Den var denne stenrike, brasilianske fotbollsdiktator som fick fart på den ekonomiska karusellen i idrottsvärlden, det är han som ligger bakom den mutkultur där presidentposter, evenemang, TV-överenskommelser och sponsorsavtal betalades via saftiga bonusar till dem som fattade besluten.

Har rånat TV-bolag och andra företag

Joseph S Blatter var en läraktig gosse i Havelanges omilda men framgångsrika skola. 

Ett märkligt nätverk av trådar band samman Havelange med dåvarande IOK-presidenten Samaranch och den lille hale Primo Nebiolo, president i Internationella Friidrottsförbundet, en väv av vänskap, hjärta, tjänster och gentjänster, personliga favörer, svågerpolitik, Adi Dasslers Adidas, reklambolaget ISL och Coca-Cola.

Ingen kan ta ifrån denna trio att de framgångsrikt "rånat" TV-bolag och multinationella företag på miljarder som de strött över både fattiga och rika.

Ingen kan ärligt resonera bort deras storsinthet mot den tredje världen men det går heller inte att bortse ifrån att just denna politik gett dem röster nog att sitta på sina poster.

En trojka av skurkar

Det var denna trojka, Havelange, Samaranch och Nebiolo som skapade det nätverk som utan tvekan berikade deras organisationer men också gjorde dem själva och deras handgångna män rika.

Det var Havelange, Blatters lärare och mångårige chef, trojkans överhuvud, som öppnade dörrarna till de djupa kassavalven. 

Den svenske UEFA-presidenten Lennart Johansson slog larm redan efter fotbolls-VM i USA 1994, han ville ha en ekonomisk utvärdering lagd på bordet eftersom han starkt misstänkte att stora pengar försvunnit i FIFA-presidentens fickor. De var mycket rymliga. Det talades om en vinst på 200 miljoner dollar, den borde enligt ekonomiska experter varit minst fyrdubbelt större. Chefsorganisatören för VM, den amerikanske advokaten Alan Rothenberg gjorde en personlig jättevinst på 50 miljoner dollar på en mycket svåröverblickad och splittrad amerikansk marknad. Det var Havelange som gav honom möjligheten och han blev inte lottlös.

Så världsfotbollens systematiska och skrupelfria affärskultur står inte långt efter den som på senare år Saab och Telia varit inblandade i ute i världen.

Med hjälp av adidas

Adidas chef Adi Dassler skaffade fram de pengar Havelange behövde för att fullgöra sina vallöften till tredje världen och i gengäld fick Adidas de affärsavtal som önskades och hans kollega Patrick Nally lyckades få med Coca-Cola på tåget och satte igång en miljardrullning till idrotten.

När Samaranch valdes till IOK-president 1970 var det Havelange som med sina kontakter och pengar jobbade hårdast för att värva (köpa) erforderligt antal röster och när Samaranch hemstad Barcelona skulle ha spelen 1992 var det Havelange som jobbade flitigast i korridorerna. Han blev inte lottlös.

Det är i den här miljön Sepp Blatters skolats och han har inte vansläktats.

Det är inte svårt att förstå att såväl USA 1994 som Ryssland 2018 och Qatar 2022, helt enligt de spelregler Havelange byggde upp, köpte sina arrangemang.

Fingeravtryck på syltburkarna

Hur mycket av bevisbar sanning som FBI med flera kan gräva fram vet vi ännu inte.

Vad Blatters avhopp betyder är ännu inte överblickbart. Att han inte avgick i samband med kongressen utan nu, några dagar senare, tyder på nya fakta i målet, att också Blatters fingeravtryck funnits på syltburkarna.

Men blott hans avgång räcker inte. Han har alltför många lojala och belönade lakejer runtomkring sig som också måste bort om världsfotbollen skall kunna börja om på ett någorlunda rent bord.

Det krävs ledare, inte minst i Europa, som har modet att säga ifrån, kräva genomlysning och demokrati. Precis det som Lennart Johansson krävde en gång - vilket i den då (och till nu) rådande kulturen inte alls var positiv till.

Vi kan i alla fall börja hoppas på ett räfts- och rättarting och en ny tingens ordning.

Men det finns alltför många odemokratiska och mätbara ledare kvar i den stora fotbollsvärlden för att jag skall våga vara riktigt optimistisk.