Listan över svenska spelare som vunnit den största av klubblagstitlar hade ju blivit så mycket finare om man också kunnat addera namnet Zlatan Ibrahimovic, Paris SG.

Nu blir det inte så. Det blir aldrig så.

En fantastisk lista ändå

Listan är fin ändå. Där står: Kurt Hamrin, AC Milan 1969, Ove Kindvall, Feyenoord 1970, Conny Torstensson, Bayern München 1974 och 1975, Björn Andersson, Bayern München 1975, Jesper Blomqvist, Manchester United 1999, Patrik Andersson, Bayern München 2001, Henrik Larsson, Barcelona 2006.

Zlatans namn hade varit en fin avslutning på den listan som det nog kan ta ett antal år innan den förlängs. Det finns under överskådlig tid inga svenska spelare på de allra bästa klubbarnas önskelistor.

Och numera är det ytterst få klubbar, de som har råd att handla de allra bästa från alla världsdelar, som den där pokalen vandrar emellan.

Zlatan har bara spelat i bra klubbar. Men bara i en klubb av yppersta världsklass. FC Barcelona. Där ville han inte vara kvar och där rök förstås den största chansen att också bli Europamästare för klubblag.

Räcker i franska ligan, men...

Hans Paris har tagit stora kliv mot Europatoppen. Förfinats och förstärkts men möjligen lidit alltför mycket av det faktum, att det inte är Europa bästa liga man vinner med tjugofem poäng. 

Den enorma överlägsenheten på nationell nivå är förstås ett mått på PSG:s utveckling och inhemska suveränitet men den har också inneburit att laget - till skillnad från t ex Manchester City som nu gick till semifinal på parisarnas bekostnad -  kunnat spela en rätt avslappnad fotboll, alltför ofta på halvfart och vunnit ändå. Paris vars inte tillräckligt tufft matchat i den egna ligan för att vara konkurrenskraftigt nog när det drog ihop sig till avgörandet.

Returmatchen i Manchester förblir en gåta för mig.

Låt gå för ett förlorat mittfält och ersättare som inte dög men var fanns entusiasmen, glöden, attackviljan?

Så som PSG såg ut långa stunder räcker det för seger i franska ligan. Men inte mot ett engelskt lag som i varje omgång får gå för fulla segel om man skall kunna slå också undra halvans lag.

Han blev inte ens arg

Det finns i PSG:s sätt att uppträda en fransk nonchalans som kan förefalla ologisk med tanke på att just det franska inte precis är överrepresenterat i laget. Ett tvehågset småduttande med korta bollar i trängda lägen, en riskmaximering som underlättar för aggressiva lag att återerövra bollen och slå till med ett snabbt överfall. 

Man märkte inte på laget att tiden krympte, kunde aldrig skönja någon oro, en vilja att gå på med ökad frenesi och attackvilja. Det var märkligt hur ovilligt och obeslutsamt och handlingsförlamat laget var och det var då jag satt och funderade; varför tog inte The Big One (som den fantastiske målvakten Joe Hart uttryckte det) till orda, varför gick han inte runt, klappade i händerna, manade på, röt och skrek och försökte få liv i alla döda fiskar som simmade runt i godan ro. Varför ledde inte den store ledaren laget?

Några korta flämtande minuter i andra halvleken så det ut som om de insåg allvaret men alltför mycket tid gick åt att bara förpassa bollen mellan mittfältare och backar och anfallsspelet var som bortblåst.

Att åka ut mot Manchester City är ingen katastrof. Ett dyrt inhandlat lag kan naturligtvis alltid slå ett annat dyrt inhandlat lag.

Han blir affärsman!

Och, det får inte glömmas; om Zlatan satt sin straff och sitt friläge i första matchen, så hade saken kanske varit klar.

Det är också mänskligt att han någon gång missar även om det måste kännas bittert för honom att han, personligen, nu tydligt kan utpekas som den som hade avgörandet i sin hand men inte kunde fullfölja.

Trist att Zlatan inte fick den där finalen han så hett åtrådde. Den, ett EM och ett OS och så ett nytt spännande äventyr efter sommaren. Han hade varit värd det men PSG är ännu inte bra nog. 

Det blir ingen förlängning i Paris. Det kan bli London men jag tror det inte.

Jag tror att Zlatan den här sommaren fullt ut startar sitt liv som affärsman. Någonstans där klimatet är det rätta.

Allt är säkert noga förberett. Ingenting sker av en slump.