Nu blev det ingen ny skräll men det var sannerligen inte Ericsons fel att en straff missades (mot England) och en orsakades (mot Polen) av två spelare från hans genetiskt ärvda hjärtelag IFK Norrköping.

Så nära var det en ny stor framgång. Stort var det redan när kvalet klarades av.

Håkan Ericson har visat - och då har de flesta av oss bara sett det han presterat med sitt lag och i mediaumgänget - att han med tankar, arbetssätt, visioner, intresse för utveckling, pedagogiskt och verbalt agerar på en sådan nivå, att det är obegripligt att Svenska Fotbollförbundet inte vill fortsätta att ta hans tjänster i anspråk.

Det är ingen tragedi för Ericson att han inte får fortsätta jobba med landslag; det är Svenska Fotbollförbundet som gör den stora förlusten.

Till tre slutspel

Det som fick svenska folket att lära känna Håkan Ericson på riktigt var förstås det oförvägna, mogna, internationellt modiga sättet han implementerat i U21-landslaget, en era som kulminerade med EM-guldet för två år sedan. Men han har också tagit sina lag till tre slutspel, vänt omöjliga lägen i tuffa matcher mot svåra motståndare. Det har varit ett projekt lite över den normala svenska nivån. Under Hamréns magra dagar med A-landslaget kändes det vid en jämförelse som om Ericsons unga spelare kom från ett helt annat land än Mellanmjölkens, som om det var en ungdomlig bilaga till något av de stora landslagen ute i Europa.

Många spelare ville ta sin mogenhetsexamen där för att visa att de också var beredda för nästa steg.

Det gjorde säkerligen Håkan Ericson också.

Han är, som TV-experten Hasse Backe, sade efter 3-0-förlusten mot Slovakien, rak, ärlig, tydlig och väldigt kompetent och räds inte att säga (och tycka) att han hade förväntat sig att bli tillfrågad när Erik Hamrén skulle ersättas.

Han är som pappa Georg, frispråkig och inte rädd för att säga vad han tycker, dock något mera diplomatisk.

Ändå är det nog farligt - om man vill vinna gunst hos landslagsbasen Lasse Richt (skall han inte pensioneras snart?) - att vara för stark, för självsäker, för medveten om sin förmåga, ha en avvikande mening och vara ärlig nog att våga framför den.

Allsidig kompetens

Han säger ju själv att han måste gå sina egna vägar för att lyckas, att han varit för ärlig, inte klarar av att vara politiskt korrekt.

De som gått högsta tränarkurser i landet vittnar om Håkan Ericsons fenomenala pedagogiska förmåga och medryckande genomgångar.

Man hör från många håll förvåning över att Svenska Fotbollförbundet inte utnyttjar en sådan förmåga. Han är lite unik med en fot i den akademiska världen och en ute bland fotfolket på gräset. Sällsynt allsidigt kompetent, med utblick, öppenhet, idéer om fotbollens utveckling, med intresse av att se över gränserna till andra sporter, andra länder, annat ledarskap som kan utveckla fotbollen.

Hur kan svensk fotbolls högsta ledning tack nej till det?

Kanske skulle Håkan Ericson bli en utmärkt sportchef i en allsvensk klubb men jag ser honom mera som en ideologisk visionär med förmåga att kombinera de större tankarna, de vidare vyerna med ledarskapet på gräsrotsnivå och i dialog med spelarna.

Snart nytt jobb

Håkan Ericson vågar erkänna att han gärna vill blir det svenska A-landslagets förbundskapen. Han vill spänna bågen, mäta sig med de bästa. Och ändå har han sett det livets baksida. Jag hade mycket att göra med hans pappa, Georg ”Åby” Ericson, legendarisk spelare och ledare i IFK Norrköping, delaktig i nästan alla klubbens guld, som spelare eller ledare, på 40- 50 och 60-talen, svensk förbundskapten 1970-1979. Tog Sverige till två VM-slutspel, överraskade stort (femte plats) i VM i Västtyskland 1974. Åby var en ambivalent person. Ska jag, ska jag inte? Han älskade jobbet som det scenens barn han var (revymakare, kapellmästare, ackompanjatör) men jag minns hur han oroade sig för sonen Håkan som alltid var så ledsen när pappa for iväg på resa.

Håkan är inte samma entertainer som pappa men han har samma charm, är mycket bättre utbildad (för mycket teori säger en del) och han är verbalt den kanske allra bäste jag hört av svenska tränare, alla kategorier.

Många har nog upptäckt Håkan Ericsons ledaregenskaper, både inom idrotten och näringslivet. Han behöver inte vara arbetslös länge. Som föreläsare är han naturligtvis utmärkt.

Han kommer garanterat att klara sig.

Vi kan inte klaga på valet av svensk förbundskapten. Janne Andersson har fått en kanonstart på sitt jobb. Men det är svårt att förstå att Svenska 

Ökat attraktionskraften

Fotbollförbundet är så stelbent och strikt i sin formatering att man inte har plats för en frifräsare som Håkan Ericson i sin organisation.

Han har ett CV som duger långt, han har utsetts till Årets ledare, han kvalade in med sitt lag till EM 2015, OS 2016, EM 2017 och han vann det där guldet 2015 på ett sätt som gav genklang i hela Europa.

Det ökade attraktionskraften hos unga svenska spelare så att de försvinner snabbare än önskvärt. Men det är en annan historia och i varje fall inte Ericsons fel.